Hur kunde jag tillåta mig att tro att
det skulle bli annorlunda den här gången? Eller var det helt enkelt
så att jag glömt att jag aldrig klarat så där många? Ligger i
sängen och mår fruktansvärt dåligt, men jag kan bara skylla på
mig själv. Jag vet ju för tusan att barn i flock är någon slags
vandrande smittohärd, en gegga som är livsfarlig att ens komma i
närheten av och där kliver jag rätt in och ger dem en chans att
förgöra mig. Så ligger jag här nu med feber, halsont, rinnande
näsa och värkande leder. Men det avgör saken. Om jag överlever
kommer jag inte att ännu en gång riskera hälsan genom att bli
förskolelärare och överlever jag inte, skall jag, som en blek
vålnad, rossla mig fram på gatorna och skrämma vettet ur varenda
människa under 19. I alla fall om de kommer i flock.
Nyårsafton förflöt lugnt och vi
firade med att sitta inne och äta för första gången sedan
översvämningen startade. Vi tog in trädgårdsmöbeln och satt i
det upprensade matrummet. I över en veckas tid har vi jagat runt för
att köpa ett middagsbord med sex stolar, men det går inte att
uppbringa. Det närmsta vi kommit är leverans om cirka fem veckor.
Det är väl en hel del människor som är på jakt efter möbler kan
tänka.
På nyårsdagen skall andarna ges mat
så att de blir vänligt sinnade, man tänder även rökelse och var
och en får, för sig själv, önska sig något för det nya året.
Jag vet inte om de orkar andarna, i stort sett
varenda thailändsk ande verkade ju utschasad redan i Oktober. Måste
kännas hårt att börja om nu så här direkt utan minsta lilla
chans till vila. Det är inget lättsamt och enkelt yrke att vara
ande. Jag hade nog stoppat på mellansteget så att säga och blivit
munk, verkar betydligt behagligare.
Krya på dig och Gott Nytt År. Anne-Maj
SvaraRaderaDu glömde väl ställa fram snapsglaset till vänster, för i detta kunde du kunde du hällt i medecin mot förkylningen.
SvaraRaderaKrya på dig. Hälsa Nim
Jögge & Gitte