söndag 1 januari 2012

Fortsatt sjuk och hängig


När man är sjuk och känner sig trött och förbi känns det bra att ha en vän som ställer upp förbehållslöst och håller en sällskap

När Blacky och jag, framåt eftermiddagen lämnade sängen och begav oss ner och sedemera till och med utanför dörren, satt Chang där på trappan och rökte. Jag slog mig ner. Vi brukar inte prata så mycket Chang och jag. Han kan inte mycket engelska och mina kunskaper i Thailändska är ännu mindre. Likväl brukar vi kommunicera, peka på något och säga något om det och den andre nickar i samförstånd utan att vi vet riktigt vad vi är i samförstånd om. I dag pekade jag på Changs strumpor. Vänsterfotens är svart och grå samt pryds av texten Vikings. Högerfotens strumpa är i två blå nyanser samt har ett ilsket rött Honda-emblem.



Da da, Ja ja, sade Chang samtidigt som han borstade bort lite verklig eller inbillad smuts från vänsterstrumpan, varefter han lutade sig tillbaka och tog ett bloss på cigaretten. Varför, tänkte jag, har vi strumpor egentligen? Jag kom fram till att det finns två huvudsakliga skäl. Att skydda foten från skon och att skydda skon från foten. I vårt nordiska klimat finns förstås också skälet att skydda från kyla. Men i huvudsak är det ingen skillnad, skydda foten och skydda skon, det är strumpans uppgift. Ingen fot alternativt ingen sko innebär att behovet av strumpa försvinner. Jag funderade vidare, tänk att du skall klä dig på morgonen och upptäcker att du har bara ett par strumpor och det är ett stort hål på undersidan av den ena. Du letar vidare och hittar en uddastrumpa. Nu kommer frågan skulle du, som Chang, ta på dig två olika strumpor eller skulle du ta på dig två likadana, där den ena var trasig? Funktionalitet eller symmetri? Jag vet att mitt svar fram till nu hade varit symmetri, detta för att undvika alla fniss bakom ryggen och felaktiga omdömen, ett typiskt offer för fåfängans makt. Kommen så här långt i mina tankar, tänkte jag ”synd att jag inte kan förklara för Chang att han just lärt mig en viktig sak, att se mera till syftet”. Men kanske var det lika bra att jag inte kunde förklara för här avbröt Chang mina tankar med att peka på sitt tomma cigarettpaket och sedan säga SevenEleven, varefter han reste sig upp och gick iväg mot affärskvarteren i strumplästen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar