Vandrande pinne

Förra året vid den här tiden gnällde jag något över min vikt. Problemet kvarstår, så det är inte mig rubriken avser. Det är inte så väldigt många år sedan som jag såg mitt livs första och fram till härom dagen enda vandrande pinne. Det var något barn som hade den som ”keldjur”. Den var väl ungefär 2 centimeter lång och verkade inte mycket för världen. Annat var det med den jag stötte på för någon dag sedan. Den var cirka 15 centimeter lång och hade attityd. Om man petade till den lite, intog den genast en ställning som vem som helst kunde uttyda. Vad är det frågan om, sade den, skall du ha stryk? Jag tackade bestämt nej, samtidigt som jag kunde konstatera att något problem med midjemåttet hade den inte. Så det får väl bli vandring för min del också då. Vi kanske dessutom alla borde ta efter pinnen lite, visa mera attityd. Inte så att vi skall gå och brösta upp oss och hota allt och alla med stryk, men att mera våga stå för vem vi är och vad vi tycker.