Julafton

I dag, julafton, skall jag på middag på Milano. Samma utmärkta italienska restaurang som jag för snart ett år sedan firade in nyår på. För dagens besök behövdes det inhandlas ett par ljusa långbyxor. Jag provade och provade, men kunde i slutändan inte bestämma mig. Två av byxparen, ett par Calvin Clein och ett par Puntan passade perfekt båda två. Vilka skulle jag ta, desperat försökte jag hitta något som gjorde valet lättare, men icke. Det var då den lede plötsligt flög i mig och sa, ”men det är ju julafton. Du har inte köpt någon julklapp och du lär inte få någon, så varför inte ta bägge paren byxor? Och så blev det. Jag gick hem med två par nyinköpta långbyxor för 25 kronor paret och tänk, det kändes inte alls som jag förköpt mig. Hoppas ni får en trevlig julafton, jag är säker på att jag får det, stämning a'la Lady & Lufsen är i stort sett utlovad (fortsättning följer efter besöket på Milano).

Jaha, så var den julafton avklarad. Maten god naturligtvis, inget annat var heller väntat. Sällskapet trevligt likaså. Det var bara en sak det var fel på, musiken! Milano som brukar ha en behaglig softjazz i bakgrunden. Hade, dagen till ära, engagerat något slags band, två killar och två tjejer. Tjejerna stod för sången och den var något så bedrövlig att inte ens en tondöv mor kan ha tyckt att det lät vackert. En katt som får svansen klämd i dörren är rena välljudet i jämförelse.

Ni som varit med på bloggen tidigare, kanske kommer ihåg att ägarna till Milano har en dotter, Tessy, som försöker att kvala in på amerikanska golftouren. Hur som, Tessy är hemma över jul och med sig har hon sin amerikanska pro Glen Kirk. På julafton bestämde vi att han skall försöka sig på en ordentlig utmaning. Att få ordning på mitt spel. Den 28 december startar vi. Nu skall vi se vad han gå för pron, detta att få mig att spela, om inte bra så åtminstone hyfsat, är verkligen en uppgift som skiljer agnarna från vetet.