Saneringen fortsätter

Fredag och dags att återvända till Bangkok, om så bara för ett par dagar. Saneringsarbetarna skall in. Det är, till min stora besvikelse, två små thailändska kvinnor. Vilken hjälp tänker jag, vad kan de åstadkomma! Några timmar senare har de burit ut allt löst möblemang och sorterat i högar, Slänghögen, kanske-går-att-använda-vissa-delar-högen och slutligen bra-att-ha-högen. Vi har förklarat att vi inte är intresserade av något som åker ut, så samtliga högar är deras, att göra vad de vill med, bara det försvinner från granskapet. Ute på vägarna som i vart fall i kvarteret, nu är torra, åker ”högtalar-pickuper” och ropar ut sitt budskap ”Vi köper begagnat och vattenskadat möblemang, bra betalt och vi tar hand om allt omgående”. Kommersen är i full gång. Kan tänka mig att det är de som under några månader nu livnärt sig på att sälja vadarbyxor som har sadlat om till en ny marknad. Förutom att bära ut möblemanget har de två kvinnorna torkat upp allt vatten, rengjort, plockat bort samtliga golvlister samt desinficerat allt som går att desinficera. Nämnde jag att de tömt alla skåp också? I morgon kommer två karlar, för att hjälpa till. De skall mäta hur mycket ny träpanel som behövs efter att kvinnorna rivit loss och burit bort de väggpaneler som är fuktskadade (alla, enligt mig), men karlarna kommer som sagt och mäter hur mycket som går åt. Mäta, det är karlgöra det. Kanhända att de rent av beställer den också, om de hinner vill säga, det är ju mycket som skall mätas nu för tiden.