Ny karriär?!

Härom dagen tog jag en promenad med den av Nims hundar jag gillar mest, Nung, eller Blacky, som jag kallar honom. Han är en street dog och hade från början fem syskon. Tre av dem dog och de andra tre bor hos Nim. De föddes för knappt ett och ett halvt år sedan bakom några buskar utanför Nims trädgård. Där fann hon dem och tog hand om dem då tiken övergav dem. Blacky's syskon, Spotty och She (mina namn på dem) är vit- och brun-fläckiga, medan Blacky är mestadels svart, med lite brunt och bröst och mage vit.

Jag tog som sagt en promenad med Blacky härom dagen, försöker lära honom att gå i koppel och det går förvånansvärt bra. När vi kommit ett par hundra meter kom vi till ett bygge, jag stannade och tittade lite. En man kom fram och hälsade och vi pratade lite. Han undrade bland annat var jag kom ifrån och jag berättade. I dag tog jag en promenad till samma plats, denna gång utan Blacky. Mannen från förra gången stod där och vinkade till mig. Jag gick fram och vi pratade om bygget. Det visade sig vara tillbyggnad av skolan som ligger alldeles intill. Du är inte intresserad av att jobba åt oss några timmar per dag frågade mannen och fortsatte jag och min familj äger skolan och vi har länge sökt efter någon som kan lära våra förskolebarn lite engelska. Tja, varför inte tänkte jag, barnen kan lära mig lite thailändska och jag kan lära dem lite engelska. Vi gick runt och tittade på skolan och i morgon skall jag tillbaka och träffa en av lärarna och klassen det hela gäller. Lönen är ganska blygsam, men som sagt jag ser det mera som ett utmärkt sätt att lära mig lite thailändska. Morgondagen skall bli riktigt spännande. Att jag skulle bli förskolelärare har väl aldrig föresvävat mig, men varför inte?