Prolog
Av olika anledningar, som vi inte behöver gå i på här, har jag
fått möjligheten att tillbringa ett år i Bangkok. Valet var inte
svårt, jag bestämde mig genast för att sälja lägenheten och
begära visum för ett år.
Nu blir det ju aldrig riktigt som man tänkt sig. Det första som
hände var att Thailand råkade ut för de värsta översvämningarna
i mannaminne. ”Mitt” område drabbades tidigt, cirka en månad
innan svensk media började rapportera om översvämningarna i
Bangkok stod det 1, 7 meter vatten inomhus i de norra förstäderna!
Det kan vara svårt att ta till sig när man på nyheterna hör att
det är översvämningar i Thailand. Vad innebär det egentligen? Om
vi tittar på vad som hänt så har cirka två tredjedelar av landet
drabbats. Thailand och Sverige är nästan lika stora till ytan. Så
tänk dig att vi lägger alla delar av Sverige under vatten, från
yttersta sydspetsen av Skåne till ett hundratal mil norr om
Östersund. Alla av er skulle ha mer än en meter vatten i köket!
Nationalekonomiskt sett är tsunamin som drabbade Thailand 2007 en
flugskit i jämförelse. Nu, i början av december har vattennivån
inomhus sjunkit till straxt över vaderna, om man skyddat sitt hus
och till knähöjd utomhus (gäller Bangkoks norra förorter). Det
här gav mig givetvis än större anledning att resa, även om jag
inte är en bra hantverkare så behövde mina vänner hjälp. Jag
beräknade att vattnet skulle ha sjunkit undan till början av
december och bokade ett flyg till den tredje december, Samtidigt
skickade jag in en ansökan om visa för ett års vistelse i
Thailand.
Lägenheten lämnade jag till försäljning och vad händer?
Sverige, eller i vart fall Norrköping råkar ut för sin värsta
bostadsförsäljningskris sedan fastighetsbubblan 1998, det blir helt
enkelt omöjligt att sälja en lägenhet utan att förlora minst 100
000 svenska kronor. Jag inser att jag måste hitta en annan väg.
Blocket visar sig vara lösningen på mitt problem. En vecka innan
planerad avresa hittar jag ett företag, Psykiatrika, som söker en
lägenhet att hyra i Norrköping. Jag ringer och kommer i kontakt
med en mycket trevlig person, Johnny, Vi gör en ”deal” och
företaget hyr min lägenhet för åtminstone fyra månader.
Men
fortfarande inget visa. Det jag ansökt om är ett så kallat OA-visa. De kan ges till
ansökande personer som är över 50 år och kan verifiera att de har
minst 180 000 bath på bankkonto eller som pensionsinkomst. Jag hade
ingetdera, men jag har en lön från Sjöfartsverket som är mer än
det dubbla. När Sjöfartsverket och jag gick skilda vägar begärde
jag ett intyg, skrivet på engelska, att de betalade min nuvarande
lön under ytterligare 13 månader och att jag fick den oavsett var
jag befann mig eller vad jag gjorde. Inga problem svarade man. Vi
skickar det senast i början av nästa vecka. Inget kom dock och jag
skrev och påminde. Resultat, intet. Efter ytterligare påstötningar
och efter att ha väntat i mer än två veckor, skrev jag själv en
engelsk text och skickade som ett förslag till Sjöfartsverket, Jag
fick svar i stort sett omgående ” Vi tar din text rakt av, skickar
det till dig i morgon”. Och det kom! Jag samlade ihop de behövliga
dokumenten, 9 x 3 A4-sidor plus tre foto och skickade till ”agenten”
Visum direkt (att jämföras med de 24 A4 som krävs av en thaiare
som vill komma till Sverige för en månad).
Några dagar senare
ringde agenten och sa att ambassaden krävde en kopia av ett
bankkonto med minst 180 000 bath. Jag förklarade att jag inte hade
det, men att det fanns ett intyg att jag fick lön på mer än det
dubbla, det borde räcka ansåg jag. En vecka senare ringde agenten
igen, ”de ger dig inget visum”, var beskedet. De kräver ett
bankkontobevis på minst 180 000 bath. Jag ringde ambassaden och de
verifierade. Förvisso kunde mitt intyg från Sjöfartsverket vara
Ok, problemet var bara att där stod att jag hade en månatlig
”salary”, det vill säga lön och OA-visa var avsett för
pensionärer och dom har ingen lön.
Nu gällde det att hitta en
snabb och bekväm lösning, jag tänkte febrilt. Thailändare är ju
trots allt vänliga och pragmatiska även om de är paragrafryttare
av Guds nåde. Salary, sade jag, betyder förvisso lön, men det
skulle ju lika gärna kunna översättas till ersättning, eller hur.
Jo, svarade tjänstemannen efter en stunds funderande. Och
ersättning är ju just vad pensionärer har, så vad är
skillnaden, fortsatte jag. Du har rätt svarade han och tre dagar
senare (tre dagar före avresa) fick jag tillbaka mitt pass med
visumstämpel för ett år!
Den här gången har jag bokat resa med Air Berlin. Nim blev, som
före detta flygvärdinna, galen. Vad var det för något
lågprisalternativ jag valt, jag borde veta bättre. Men de skall ju
vara Tysklands näst största flygbolag så jag ser inte riktigt
problemet. Vi får se vem som har rätt.
På onsdagseftermiddagen ringde gamla vännen Tomas. Jag skulle
bara önska trevlig resa sa han. Tack svarade jag, men jag reser inte
förrän på måndag. Sa du inte att du skulle resa den tredje? Det
är nu på lördag! Och visst hade han rätt. Det hade varit snopet
att upptäcka det på måndagen. Med enkel biljett och ett års visum
blir den här resan lite annorlunda än de tidigare. Jag vet inte hur
länge jag stannar, men före sommaren räknar jag inte med att komma
tillbaka.
Vad det gäller bloggen så räknar jag med att uppdatera den minst en gång per vecka.