Skadedjur

I dag upptäckte jag en kackerlacka i det rum där vi ännu inte hunnit riva bort all väggpanel. Här krävdes åtgärder. Nim, kom hit fort, ropade jag. Vad är det, undrade Nim. Kom, kom fort fortsatte jag. Kackerlackor är ju egentligen nattvarelser och den här hade nu satt igång att kravla mot ett mörkare och säkrare skrymsle än den öppna golvytan den befann sig på. Nim kom, följde mitt utsträckta finger med blicken och sa, yes, it is a cockroach, let it be. Let it be! We have to do something before they are all over the place, utropade jag. Motvilligt gick Nim och hämtade ett insektsgift och sprutade på den. Det är helt emot den Buddhistiska traditionen att döda något bara för att det finns, men ibland övervinner Småländsk reningsiver även Buddha.

 Något senare gjordes en annan upptäckt. En råtta hade lockats att undersöka den fångbur som satts på vinden. I och med översvämningen tog allehanda varelser sig in för att söka skydd. Råttan dödades dock inte. Den liksom ormar och annat som fångas transporterades bort för att släppas fri någonstans där den kunde leva sitt liv utan att störa människor. Som sagt, man dödar inte varelser bara för att de finns, jorden är tillräckligt stor för alla. Kanske vi skulle lära de svenska varghatarna lite Buddhistisk livssyn.