Det är gott om flugor just nu, de liksom mosquitoes, frodas väl efter översvämningen kan man tänka. Till min förvåning tycks det inte finnas flugpapper att tillgå. En affärsidé! Men här behövdes något nu. Dags att ta på sig tänkarmössan igen. Jag lyckades hitta en klibbig massa för att fånga möss! Läser man bruksanvisningen skall man göra enligt följande. På en träskiva, 30 x 30 centimeter sprids den klibbiga massan ut, förutom i centrum där man placerar lite musgodis. Sedan placeras träskivan på en musstrategisk plats och därefter är det bara att vänta på ”musens förskräckta skrik när den har fastnat”. Och inte nog med det, ”musens skrik kommer att locka till sig andra nyfikna möss, som då också fastnar”. Därefter bör man, enligt bruksanvisningen, ta bort mössen en och en, döda dem och begrava dem. Den klibbiga plattan bränns ytligt för att få bort fastnat hår, varefter den åter kan användas. Jag tog i stället små tillspetsade pinnar och snurrade den klibbiga massan runt pinnarna, en och en. Sedan doppade jag dem i lite sockerlösning och placerade ut mina pinnar på flugstrategiska platser.
Hur fungerade det då med mina flugpinnar? Blandad utdelning skulle man kunna säga. Jag hade inte tänkt på att hundar också är nyfikna och gillar sötsaker. Det första som hände var att Blacky, min favorithund, kom och såg ut som ett vandrande plockepinn. Han hade lyckades smeta ner hela sitt bröstparti och hals med den klibbiga massan och den är svår att tvätta bort. Jag har också försökt med att klippa och raka bort det, men det är ett hopplöst göra, så han får väl fungera som ett vandrande ”flugpapper” ett tag. De pinnar han inte lyckades smeta fast vid sig har dock fungerat som tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar