Krokodiltårar

Var på djursjukhuset i dag. Med 12 + 3 hundar, varav de flesta mer än sju år gamla, blir det ganska ofta besök här. Det känns som en gång i veckan, minst. Djurförsäkringar existerar inte, så vad det kostar törs jag inte ens tänka på. Som jag nämnt tidigare är jag imponerad av sjukhuset, har aldrig sett något liknande och det är inte bara den stora 9-våningsbyggnaden, det är ett helt kvarter, men då skall det sägas att veterinärhögskolan ligger här också. I vart fall för de som studerar till smådjursveterinärer, häst- och kosse-doktorerna vet jag inte var de håller till, men säkert inte här mitt inne i stan.

Det är mestadels hundar och katter som är patienter. I dag fanns det dock, i vart fall en annan patienttyp. Det är unga herr Krokodil som i hastigheten råkat svälja en stålkula (säkert SKF). Att få i sig den gick i ett nafs, det var väl bara ett svälj, kan man tänka. Att bli av med den svårsmälta kulan var dock värre, så nu fick det bli operation. Varför i herrans namn man har en krokodil som husdjur kan man ju undra, om något år eller så sväljer den säkert TV-apparater av bara farten. Mer än en dam hade handväska i blicken, när de passerade herr K, om det nu skulle vara så att operationen misslyckades. Vad unga herr K. ansåg om de ändalykter som passerade revy framför den igentejpade nosen kan vi säkert, var och en, tänka oss.