Massage

Det här fordonet ilar runt likt en galen ekorre i omgivningen (gate öpp å gate ner, som de skulle säga i Östergötland) och klockan 9 på morgonen varje torsdag bromsar det med ett lätt gnäll in utanför grinden till bostaden. Detta till min skräckblandade förtjusning. Fordonet berids nämligen av den lokala massörskan, ett rejält fruntimmer som, det är jag nästan säker på, när hon inte har annat att göra, krossar cocosnötter med bara händerna. Hon har kraftiga nyper damen och inte vet jag var hon hämtar all kraft som hon knådar mig med, eller visste inte, förrän den dag jag upptäckte att hon faktiskt gick omkring på min stackars kropp och knådade med fötterna.

Att ta massage är för en thailändare vanligare, viktigare och naturligare än det är för oss svenskar att gå till frisören, minst en gång i veckan bör man se till att få massage och även om det kan vara näst intill plågsamt för stunden, sprids en skön känsla i kroppen när det hela är över. Massage finns att få i princip överallt. I turisttäta områden, naturligtvis, men även i vanliga affärskvarter och på shoppingcenter. Man kan välja på olika typer av massage, men vår lokala tillåter inte något sådant. Hon kör ett program som börjar relativt oskuldsfullt och slutar med att hon packar ihop en ungefär som man sett att bilskrotarna packar ihop en bil. Ett paket en femtedel så stort som det var när processen började. Hur hon lyckas veckla ut en igen är för mig fortfarande en gåta. När man köper massage ”på gatan” kan man även välja hur lång tid. Så icke vi, en massage är två timmar, varken mer eller mindre. Efter den tiden är det bara att betala och sedan puttrar den röda mopeden vidare, gate öpp å gate ner.