Tisdagsgolf

Som alla män vet är kvinnors barnafödande, i lidande, inte på något sätt jämförbart med våra förkylningar. Detta till trots hade Nim inte längre något medlidande med min självömkan, hon ansåg att det var dags att få mig upp ur sängläge. Golf i morgon, frågade hon på måndagskvällen. Jag kände hur mina svettningar upphörde, febern var nog på väg bort och näsan, javisst den rann, men vad tusan, man är väl karl. Visst svarade jag. Att spela golf i Bangkokregionen är inget latmansgöra. Man måste upp i ottan för att kunna spela på förmiddagen innan det blir för varmt. Alltså uppstigning 04.30 för att packa ihop och sedan cirka två timmars färd genom staden för att komma till golfbanan (Windsor Golf club). Vi spelade ihop med Liza och hennes son. Liza har jag berättat om tidigare. Hon är thai-kines, gift med Ken, en Canadensare som jobbar för ett amerikanskt oljeföretag, Devon. Just nu är de för några år lokaliserade till Bejing, Kina, men varje jul/nyår återvänder de till Bangkok för att fira både helgerna och Lizas födelsedag. En gång frågade jag Ken om han aldrig längtade tillbaka till Canada. Nej, varför skulle jag det svarade han, jag har min familj och mitt liv här i Asien, jag har inte varit i Canada på över 20 år. Jo, förresten sa han sen, jag har min gamla Ford Mustang stående hemma hos min bror. Det skulle vara kul att plocka med henne och ut och dra lite, men annars, nej. Deras Son är kanske i 12-15-års åldern och han spöade mig rejält, hans handikapp, 22! Tur att jag hade min förkylning att skylla på.

Efter golfen åkte vi till ”vårt” områdes köpcentra, Future Park, för en fika tillsammans med vännerna Phil och Soopa som nyligen anlänt från London. Det var till deras nybyggda hus Nim flydde från översvämningen. Ett kärt återbesök, Phil och Soopa. I morgon kommer de på middag och nästa vecka skall vi ta en gemensam tripp till Hua Hin för några dagars vila är det tänkt.