Middagsförberedelser

Inför middagen med Phil och Soopa inköptes ett nytt billigt bord med fyra stolar från Tesco. Tanken var att använda det tillfälligt och sedan skänka det till Chang. Naturligtvis gick det inte att montera mer än bord och en stol, resten var så skevt och snett att det inte gick att få ihop. Sådant här gör mig rasande. Inte pengarna i sig, men om något förtjänar att göras förtjänar det att göras väl. Inte på det här sättet. Dessutom stjäl man min tid och det anser jag vara  mycket värre än de 100-lappar setet kostade.

Naturligtvis är det bara att åka in till Tesco och få det utbytt eller få pengarna tillbaka, egentligen inga problem alls, eller jo, ett stort problem. Här finns en kulturell skillnad mellan mig och Thailand som verkar omöjlig att överbrygga. Jag vill att man tar ansvar, medan Asiatisk kultur ungefär säger att man måste inse att det blivit ett fel, men det är inget som någon kan rå för. Fabriken som tillverkade har ju redan betalat både material och lön, så det är klart att de måste försöka sälja, för att få in sina pengar. Likadant med Tesco, de kan ju inte stå där med en massa bord och stolar, det måste säljas. Men jag som köpt då? Ja, jag fick ju i alla fall ett bord och en stol som går att använda, resten kan jag ju kasta bort om det nu är så omöjligt att sitta på en skev stol. Jag har inte funderat på att köpa ett set till? Med lite tur kan jag på så sätt få kanske fem stolar som är till belåtenhet och ett extra bord. Det är här någonstans som jag blir galen på det asiatiska synsättet och börjar bära mig åt som en indignerad europe. I stället borde jag på gott asiatiskt vis le, buga och tacka för förslaget och säga, nej, men kanske min herre kan tänka sig att ta tillbaka detta alldeles förträffliga bord samt en ypperligt välgjord stol och få ett antal något mindre bra delar på köpet. Samtidigt bör jag passa på att be väldigt mycket om ursäkt för att kartongen som det hela förvaras i är både öppnad och något tillknycklad. Jag klarar det som sagt inte, jag blir rasande. Därför får det bli Nim och Chang som åker iväg och reder ut det hela, det går fortare och jag slipper att göra bort mig genom att visa ilska offentligt, ett av de värsta etikettsbrott som kan förekomma i Thailand. Middagen blev i vilket fall trevlig och det var väl ändå huvudsaken.