Framförallt i norra Thailand är stor
del av befolkningen dåligt utbildad och fattig. Möjligheterna till
arbete och inkomst är små eftersom det till stor del är
jordbruksbygd. Därför lockas många, precis som i andra länder,
att flytta till större samhälle där man tror att möjligheterna är
bättre, men utan utbildning är det svårt att få arbete. Med
mycket tur kanske det går att få något daglönearbete, men oftast
inte mer. Det är klart, har man en moped eller en motorcykel kan man
alltid försöka att livnära sig som ”taxi”, men det finns
många, likadant är det med alla de som försöker livnära sig på
något litet gatustånd med mattillagning, konkurrensen är hård.
Problemet är inte enbart att hitta något sätt att livnära sig på,
bostad är också ett problem. Hyran blir i de flesta fall ett
oöverkomligt hinder, men här finns ett alternativ, kåkstäderna.
Marken mellan kanalerna och närmsta väg är oftast en så smal
remsa att ägaren inte kan utnyttja den, här kan den händiga,
likväl som den mindre händiga bygga sig en bostad av det material
som de kan få tag i. Enda problemet är att myndigheterna eller
markägaren när som helst kan bestämma att området skall saneras
och då rivs alltihop. Detta samt den egna ekonomin gör att det blir
kåkstäder som byggs längs kanalerna. På landsidan av vägen finns
fina hyreshus eller villaområde och på strandsidan rena ruckel. De
flesta rucklen har dock elektricitet. Folk kopplar helt enkelt in ett
par ledningar direkt på luftledningarna som följer vägen och drar
dem till sitt skyffe. Lyse, Fläkt och TV är i stort sett standard.
Gör då inte myndigheterna något för dessa de fattigaste? Jodå,
det görs en del och mycket av det vi som besökare kan tycka är
konstigt har sin grund just i att hjälpa de fattigaste eller att
hjälpa Thailand över huvudtaget. Jag skall återkomma till det här
i ett senare inlägg.
I dag skulle jag varit och lämnat en
nyårspresent till Yuht och hans fru, men Nim fick, på grund av min
förkylning, åka själv. Yuth med familj befinner sig på en liten
ceremoni med anledning av att de skänkt en stor summa pengar till en
fattig (statlig) skola, det hela täckte kostnaderna för att bygga
ett bibliotek. De flesta thailändare jag känner har det bra ställt
och skänker enorma summor pengar för att hjälpa sina fattigare
landsmän. Givmildheten liksom tacksamheten över att ha det bra
ställt är hos de thailändare jag känner mycket stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar