Loi Kratong

I dag firas Loi Kratong, en av de riktigt stora festivalkvällarna i Thailand. Fyrverkerier, svävande rislampor och naturligtvis dessa utsmyckade bananstamsskivor präglar kvällen. Firandet hålls alltid på kvällen för första  fullmånen i tolfte månaden, enligt den thailändska månkalendern. Vanligtvis infaller detta i november. Loi Kratong brukar också sägas avsluta regnperioden, så kanske var det sista regnet för den här perioden som kom i dag. Loi kratong är som festhögtid att betrakta närmast som en sammanslagning av vårt nyår- och midsommarsfirande. Med andra ord inte bara fest utan också mycket fylla och bråk på vissa platser. Loi Kratong är också den högtid på året då flest ungdomar antas göra sin sexuella debut och dessvärre förekommer också ett stort antal övergrepp mot barn den här natten. Siffror pekar på att så många som 38 % av Thailands barn löper en stor risk att bli sexuellt utnyttjade under firandet.

I dag är det också nästan exakt ett år sedan jag stod i Norrköping och packade min väska för ett års vistelse i Thailand. Ett år, en evighet, tyckte jag då. Nu står jag åter och packar väskan, men denna gång för att resa tillbaka, vart tog det där året vägen, det är väl inte möjligt att det har passerat en dag i taget eller ...? Nåja, man brukar ju säga att har man roligt så går tiden fort och stämmer det måste jag ha haft väldigt kul. Nu är det alltså dags att ge sig av till Sverige åtmistone för något halvår, eventuellt längre. Hur har jag då upplevt det här året? Kul, intressant och allmänbildande är de ord som först kommer i min hjärna, men också små besvärligheter. Är man som jag, lite ensamvarg och van att leva för sig själv kan det ibland kännas lite jobbigt att helt plötsligt få en hel, vuxen, familj och en massa hundar att leva tillsammans med. När man dessutom inte förstår varandras språk blir det än värre. Naturligtvis är förhållandet även det omvända, här kommer jag, med en massa konstiga idéer, inklampande i deras liv.  Det här med språket är en besvikelse. Jag hade, när jag åkte en föresats att lära mig tala thai, men av det blev det inget. Det går alltid att ta sig fram med engelska, oftast finns det någon som kan åtminstone lite. Av bekvämlighet lär man sig alltså inte. Likadant med maten. Nog skulle jag väl kunna lära mig att äta lite starkare mat, men varför när man kan få mat som anpassats till europeiska gommar.

I morgon går jag resans sista golfrunda, det är faktiskt mitt telefonbolag som sponsrar mig! Fast därom vet de nog egentligen intet. Sedan blir det, tidig, avskedsmiddag med några av mina närmsta thaivänner, därefter bär det av till flygplatsen och via Istanbul till Sverige.

Därmed är det också slutbloggat, åtminstone för ett tag. När bloggandet återupptas och om det blir om Thailand eller något annat vet jag inte just nu. Om du vill ha information när jag får skrivklåda igen kan du skicka ett mail till pallebloggen@gmail.com och jag skickar dig en länk när skrivandet startar på nytt. Tills dess, tack för att du ville vara med på min resa, hoppas att du blivit lite nyfiken på Thailand och att du åker hit någon gång. Tro inte på alla negativa skriverier om Thailand man kan hitta lite överallt. I de flesta fall är de kraftigt överdrivna. Jag är inte något gott exempel att följa, men jag har gått både sent, ensam och onykter genom både Bangkoks och Jomtiens barkvarter och aldrig känt mig otrygg eller blivit antastad (om man nu inte räknar ett och annat förslag från barflickor och ladyboys som att bli antastad).  Ha det riktigt gott och om du själv börjar blogga, skicka en länk, det är du nästan skyldig mig.
/pälle

Demonstration

I dag, lördag är det demonstration i Bangkok. Om jag förstått det hela rätt är det en pensionerad arme-general som tröttnat på alla korrupta politiker och sagt att han skall fylla området utanför regeringsbyggnaden med likasinnade för att få regeringen att förstå att det måste bli en ändring. Regeringens första reaktion var att säga att det hela var olagligt, när man inte kom någonstans med den linjen kallade man in alla tillgängliga poliser och slog en järnring runt regeringsområdet, för att på så sätt förhindra demonstrationen. Det senaste jag hörde, i morse, var att polisen börjat använda tårgas mot de som ändå försökte ansluta sig. De flesta demonstranter antas komma från medel- och övre medelklassen. Många av mina thailändska vänner har sagt att de skall ansluta sig till demonstrationen. Själv har jag förskansat mig på Brittish Club i hjärtat av Bangkok. För att komma in här måste man vara medlem, Nim är, eller gäst, vilket jag är. Enda skillnaden mellan vad man kan göra som medlem och gäst är, så vitt jag kunnat utröna, att man som gäst inte kan betala. Här förekommer nämligern inga pengatransaktioner. Allt som kostar något och som utnyttjas, debiteras i stället medlemmen på en månatlig faktura. Efter att ha ätit en stadig brunch fotvandrar jag de cirka tre kilometrarna till Thaniya Plaza, ett mecka för golfspelare. Här finns allt att köpa som en golfspelare kan tänkas vilja ha, utom möjligen just det som alla eftersträvar, ett bättre handicap. Jag  strosar runt lite bland alla golfbutikerna, men det enda jag inhandlar är i vinbutiken, en flaska bordeauxvin att ha som present senare under kvällen. Vi, det vill säga några av de som är ute och demonstrerar och jag skall senare sammanstråla hemma hos en Österikisk affärsman för ett födelsedagfirande. Efter att jag inhandlat vinet slår jag mig ner på O´Reileys för att ta en öl innan jag återvänder till British Club för ett svalkande dopp i poolen och lite mat. På vägen tillbaka ser jag två motorcyklar kollidera. Det är en så vanlig syn att jag knappt reagerar längre, bara traskar vidare, samtidigt som jag konstaterar att det denna gång inte var någon fallang inblandad. Ett lätt regn faller och åskan mullrar lite avsides, kanske kan innebära att temperaturen inte blir allt för hög i dag.

Alla dagar är lördagar

I vart fall kan man tro det om man befinner sig runt Nana i Bangkok. Gatulivet präglas av handel, barer fyllda med öldrickande västerlänningar och Thailändska barflickor. Första filmklippet nedan är taget runt klockan sju på måndagskvällen. Del två är tagen 05.30 på morgonen dagen efter och lite längre ner på Sukhumvit (mellan soi 5 och 7) utanför mitt tillfälliga hotell. Jag har gått upp tidigt för att åka och spela golf. Frukostrestaurangen har inte öppnat, men jag lyckas få en kopp te, dock är hotell-lobbyn trång så jag tar min kopp och går ut på trappan. Jag har inte stått där mer än två minuter när en kvinna kommer och erbjuder sina tjänster. Klockan 05.30 på morgonen! Jag tackar vänligt nej och förklarar att jag inte har tid, jag skall åka iväg, förklarar jag. När skall du åka, frågar hon. Klockan sex, svarar jag. Då har vi trettio minuter på oss säger hon, kom vi hinner. Nej tack säger jag åter med ett leende. Skall du till flygplatsen, frågar hon. Nej, jag skall och spela golf. svarar jag. Jag kan följa med och hjälpa dig, säger hon. Jaså, spelar du golf? Nej, jag har aldrig varit på en golfbana i hela mitt liv (vilket bör innebära runt 30 år), men jag kan hjälpa dig, vi kan ha kul där på golfbanan vet du ,,,,,

 En stund efter att hon gått, kommer hon tillbaka, ger mig en kram och säger, jag skulle bara höra om du ångrat dig. Man måste beundra de här tjejerna, de har ett jäkla jobb och sliter dygnet runt, men glada och positiva är de alltid.

Inlåst

Jag befinner mig återigen i Jomtien för lite golfspel. Jag bor på mitt favorithotell, Chef@Home, som ligger längs Beach Road. Hotellet är litet, bara sex rum, men utrustat med en mycket bra restaurang och med väldigt trevlig personal. Jag har bott här flera gånger och alla, från rumsstäderskan till kocken hälsar glatt när jag kommer. Nu har man övergått till mellansäsongspris och jag betalar cirka 225 kronor per natt inklusive frukost. För några veckor sedan när jag var här, betalade jag 125 kronor/natt. Jag är som sagt var här för att spela golf, har nu två gånger kvar att försöka komma under 100 slag på Phoenix, men det verkar omöjligt. Eller omöjligt för mig skall jag väl säga. Broder Sten lyckas betydligt bättre, han har lagt sig stadigt på 82 till 85 slag och i går, måndags spelade jag med Trond och han slutade på 79 slag, medan jag, som vanligt låg mellan 100 och 110. Knäckande, men jag tröstar mig med att de har spelat längre och att det är deras hemmabana. Nu skall jag också försvara mig med att banan är ganska lång. Jag jämförde totala slaglängden med banan i Oskarshamn och det skiljer 903 meter! För det kan väl inte vara så att jag är en dålig spelare? Nej.

I dag, tisdag var det dock spelfritt så jag for i stället ut till drivingranchen för att öva lite på chippar och puttar och visst, det blev några slag med drivern också, bara för att det är så kul. När jag kom tillbaka hem till hotellet, tog jag en dusch och skulle sedan gå ut och handla lite småsaker. Då upptäckte jag att jag var inlåst. Dörren gick bara inte att öppna! Efter många försök med den trilskande dörren fick jag ge upp och ringa ner till receptionen. Det dröjde inte lång tid innan jag hörde folk på andra sidan dörren, de försökte öppna, men med lika klent resultat som jag hade haft. Efter en stund ringde de och bad så mycket om ursäkt, men de var tvungna att kalla in en låssmed och det kunde ta en liten stund innan de fick tag i någon. Nu led jag ju ingen större nöd, öl fanns i kylskåpet och jag kunde gå ut på balkongen och titta på strand- och gatuliv. När jag satt där och tittade hörde jag plötsligt en smäll, nere till vänster på gatan. Det var två fallanger på MC som körde in i en bil när de skulle köra ut från en soi 5 till Beach Road. Det verkade som de klarade sig med mindre blessyrer, men det skapade naturligtvis trafikkaos, för här är det inte riktigt som hemma i Sverige. Sker en olycka i Sverige försöker man ju skapa "fri väg" så fort som möjligt, så är det inte här. Om en trafikolycka sker låter man fordonen stå kvar på sin plats tills försäkringsagenten kommit och undersökt och det kan ta lite tid innan han kommer och under tiden får övriga trafikanter vackert vänta.

När jag tröttnat att titta på trafikolyckan vände jag blicken mot havet och tittade på en som åkte "fallskärm" efter en motorbåt. Det har säkert något namn, men jag vet inte vad det kallas. Hur som så följde jag fallskärmsfararen med blicken. Jag antar att personen i fallskärmen kan styra sin färd lite grann, även om motorbåten och draglinan är de som står för huvudparten av riktningen. Jag har i vart fall sett att de kan höja och sänka sin höjd genom att dra i ett par linor. Om det var personen i fallskärmen eller motorbåtsföraren som gjorde en missbedömning vid landningen vet jag inte, men plötsligt såg jag hur åkaren for rätt in i nedersta raden av solparasoller. Om han, eller någon annan skadades vet jag inte. Eller kanske förresten för just nu såg jag några stycken komma bärandes på en Thaiare som de sedan la på ett pickupflak varefter de åkte iväg.

Solparasollerna kräver för övrigt sin egna lilla berättelse. Stranden är inte så bred, kanske 25 meter, men lång, sex kilometer och nästan hela sträckan täcks av parasoller. De står så tätt att de i stort sett bildar ett tak över hela stranden, 5 rader av parasoller täcker i stort sett hela sträckan mellan Beach road och havet och under varje parasoll finns det två solstolar av den sort som går att fälla ner till liggläge. Det måste vara tusentals parasoller och därmed det dubbla antalet stolar. Varje kväll plockas samtliga parasoller och solstolar bort och transporteras, antar jag, till något förråd. Sedan på morgonen krattas stranden och jämnas till samtidigt som skräp plockas väck, varefter alla parasoller och solstolar sätts på plats igen. Man kan ju undra om det inte skulle gå att lämna allt över natten och slippa detta mödosamma arbete.

Nåväl, efter någon timma hörde jag åter ljud på andra sidan dörren och efter några minuter och till min stora glädje öppnades den. Jag var befriad! Låset byttes ut och nu verkar allt fungera utmärkt igen.Stort tack till låssmeden för även om det inte gick någon nöd på mig kan det vara lite påfrestande när magen börjar knorra och man sitter fast rakt över en gourmetrestaurang.

 

The Royal Barge Procession

Vi var en och en halv busslast som inbjudits till marinbasen för att äta lunch, dricka öl och vin, men framförallt beskåda "The Royal Barge Procession". Bussarna startades och med varningsblinkers på samt eskorterade av två mc-poliser som med hjälp av rödljus, sirener och armviftningar banade fri väg, bar det av genom Bangkoks gator, till marinbasen. Vi satt bänkade kring ett runt bord, på min högra sida hade jag Nim och "svärmor". På min vänstra sida satt en holländsk kvinna i 40-årsåldern och hennes man, sedan en engelsman och därefter en man, helt klädd i svart, sånär som på en gul slips, med en stor ful slipshållare i guld. Han hade snaggat hår, ljusblå ögon samt en näsa som knäckts och sedan läkt ihop snett. Om han sagt att han representerade ryska maffian, hade jag inte betvivlat sanningshalten för en sekund. Nu sade han inte det utan i stället "Where is the beer" vilket jag inte kunde ge besked om.  Vid sin sida hade han en dam helt klätt i vitt, även hennes hår var vitt och hennes hy så blek att om någon sagt att hon varit död i en vecka (skjuten av maffiakillen) hade jag inte betvivlat det heller. I sin totala färglöshet var paret de mest kontrastrika i hela sällskapet.

En halvtimma efter att maten intagits kom processionen nedför floden Chao Praya. Rodden börjar vid den kungliga kajen och slutar vid Wat Arun, skymningstemplet. Processionen har en 700 år lång tradition bakom sig, men den utförs enbart när speciella kulturella och religösa högtider sammanfaller. Under nuvarande kungens regim, som spänner över mer än 60 år, har den enbart genomförts 16 gånger. 51 traditionella båtar samt den kungliga ingår i processionen. Båtarna har i fören en navigatör, som med flaggor visar riktningen, därefter sitter roddare, sedan en takthållare, därefter "kajutan" med några gäster, sedan åter en takthållare och roddare. I aktern står två styrmän med vars en åra. Varje båt har 30 - 60 roddare, och tillsammans har de 52 båtarna, 2082 roddare. Den kungliga båten har en galjonsfigur som för mig liknar en sjöhäst, men båten kallas för svanen så det är väl fel, hursom, idag befars den av kronprinsen.

Trädgårdsarbete

Ämnet är väl så här i november att betrakta som "out of date", men jag tänkte ta upp det här med trädgårdsarbete lite. Låt mig med en gång göra klart att jag är ingen sådan där som gillar att påta i trädgården vare sig här eller i Sverige, så egentligen borde jag väl gilla den svenska vintern, då trädgårdarna ligger i träda. Trots min okunskap och mitt ointresse har jag snappat upp ett och annat om det här med trädgårdar. Jag vet till exempel att det för några år sedan, i Sverige, diskuterades ganska flitigt huruvida det avklippta gräset skulle ligga kvar eller räfsas upp. Vilken kategori tillhör du? Räfsare eller inte. I Thailand är frågan totalt irrelevant, här räfsar man inte gräsmattan, utom möjligen för att ta bort löv. Nej, inget räfsande, däremot sopar/borstar man gräsmattan varje gång den blivit klippt. Borstar av den typ som gatsopare brukar ha, används för ändamålet. Är man på golfbanan tidigt en morgon kan man få se grupper på 25 - 30 personer gå och sopa fairway, hål efter hål. men även hemmagräsmattan ges samma behandling. Lustigt kan vi från räfslandet tycka. En sak som är väldigt lustigt är också det här med blommor. Sådana som man sätter i vas, kallas väl snittblommor, eller? Dom dör ju efter några dagar, i vart fall hemma i Sverige. Nu skall sägas att jag inte tror att det som kommer gäller alla blomsorter, men jag har sett med ett par olika hur Nim nypt av blommor så att det blivit en liten "vårbukett" sedan när vi kommit hem, eller till och med efter några dagar, så har hon petat ner dem i jorden utan några större krussiduller och ta mig tusan, de slår rot och börjar växa så det står härliga till. I våras var det någon, antagligen Nims mor, som petade ner några papaya-kärnor i ett av trädgårdslanden. Där ståtar nu ett par, 3 meter höga, papayaträd som dessutom har frukt.

Kanske är det det varma fuktiga klimatet som gör att allt växer så fruktansvärt fort. Jag har försökt med den förklaringen när Nim påpekat att jag vuxit i omfång. Värmen och hettan har jag svarat med ett milt leende. Inte fullt lika vänligt leende har Nim replikerat med "för mycket öl och för lite rörelse. Ut och jobba i trädgården. Det gör nytta". Och ut i trädgården bär det , men nyttan måste starkt ifrågasättas, i vart fall skulle trädgården må mycket bättre av att jag höll mig därifrån. Mina rudementära kunskaper räcker inte så långt, så när ordern är rensa bort ogräset så åker allt väck både ogräs och eventuellt "bragräs". Enda fördelen jag kan se med trädgårdsarbete är att jag gjort mig väl förtjänt av en öl efter utfört arbete.  

Till Fredrik R.

Hej Fredrik, du har antagligen märkt det själv, att det håller på att gå fullständigt åt skogen. Det är väl därför du är så tyst kan jag tänka, för det är väl inte så att du är ute och jagar fruntimmer! Nåväl, i vilket fall som så har jag suttit här och funderat lite och jag har kommit fram till att det största misstaget nog var det här med arbetslinjen. Ingen kan väl på fullt allvar tro på de ideérna. När de dessutom presenteras utan något som helst bidrag i form av nytänkande (det kanske man å andra sidan inte kan begära av en konservativ) då går det som det går, det vill säga att det blir fiasko och nu är det snart dags för val igen, ack o ve. Men var lugn Fredde, jag har som sagt tänkt till lite, så här nedan får du, alldeles gratis, några förslag som ligger helt i linje med politiken. Jo, det är klart en liten gentjänst i form av jobbet som arbetsminister tar jag förstås som given. Må gott och hör av dig efter valet så drar vi igång.
/Pälle

 P.S. Om du saknar damsällskap kan jag nog fixa det också D.S.

Lusthus

Egentligen var det väl bara en tidsfråga och skall jag vara ärlig är jag själv lite förvånad, tror jag, att det inte skett tidigare. Nu har det i alla fall hänt, jag har besökt en bordell, ett glädjehus, ett horhus, en genlemans club eller vad man nu vill kalla det. När jag nu skrivit det, vill jag genast tillägga att de även har en restaurang och syftet med mitt besök var just att äta och ingenting annat, men jag var väldigt nyfiken på resten också det skall tillstås, rent akademiskt förstås, men i alla fall. Huset är ett ombyggt bostadshus och är beläget på Thepprasit soi 7 i Jomtien. Det är inte helt lätt att hitta, men gula skyltar med namnet Rioja Club vägleder när man väl kommit in på soi 7. Bland nordborna i Jomtien går stället även under namnet "Rödvinshuset". Byggnaden är rosa och när man kommer in i baren/restaurangen möts man av ett halvmörker, detta trots att det var tidig eftermiddag när jag var där, samt unga flickor förstås. Rioja är inte ett sådant där ställe där flickorna går halvklädda eller nakna, tvärtom var alla klädda i snygga klänningar och väldigt diskreta. Faktiskt att barflickorna på de vanliga barerna i Jomtien är mer aktiva på att ragga kunder, mycket mer. Skillnaden mellan barerna och ett sådant ställe som Rioja är väl egentligen bara att barflickorna får man, i de flesta fall, ta med sig hem, medan Rioja har rum dit man följer med den kvinna man valt att spendera lite tid med. Om du undrar över priser och så vidare så tyvärr, så långt sträckte sig inte min undersökning, jag var som sagt bara där av nyfikenhet och för att äta och är huvudsyftet mat är nog tyvärr inte Rioja att rekommendera. En i sammanhanget, som jag tyckte, lite udda sak var att där fanns en stämpelklocka. När och hur den användes vet jag dock inte, även om jag har mina misstankar. För att väga upp detta mycket manliga inlägg kan jag nämna att det på "nya marknadsområdet" finns en bar som inte har några barflickor, däremot "barboys". En norsk kvinna som jag talade med sade att det var "Bara att välja en ung vacker kille, göra vad som göras skall, betala honom 1000 bath och sedan slapp man karln, greit, helt enkelt".

Att leva sina drömmar

Jag vet förstås inte hur det gick till. men om jag får gissa var det så här. Väckarklockan ringde, han stängde av oljudet och bestämde i samma stund att han skulle stanna hemma. Han var trött och nog skulle han kunna vara från jobbet en dag, han var ju för tusan sin egen chef. Mycket längre kom inte hans tankar förrän huvudet åter låg på kudden och han sov djupt. Flera timmar senare sitter han i morgonrock och äter en sen frukost, samtidigt som han läser tidningen. Inte bara börssidorna, utan hela tidningen. Ungefär samtidigt som han lägger ner tidningen och påbörjar sin andra kopp te, skramlar det till i brevinkastet, posten har anlänt. För första gången, på hur många år vet han inte, läser han själv sin privatpost. Där är ett kontoutdrag från banken, han öppnar kuvertet, tar ut det dubbelvikta pappret, slätar ut det och tittar igenom kolumnerna med utgifter och inkomster. Jisses, tänker han, jag är ju för tusan förmögen. Han funderar över en annons han just sett i tidningen, sedan ropar han in mot vardagsrummet, där hans fru halvligger i soffan, läsandes en damtidning. Älskling, ropar han, jag såg just i tidningen att det är mark till salu i mina gamla hemtrakter och då kom jag att tänka på den där westernfilmen vi såg på TV:n i går. Skulle vara kul att bygga en ranch och börja föda upp westernhästar. Leva lite cowboyliv liksom. Mhm, kommer inte ihåg filmen riktigt, men det stämmer säkert raring. Så funderade jag på att köpa en båt, sådan där trålartyp du vet, kunde vara kul att ha.... Va, javisst älskling, räkna inte med mig bara, du vet hur sjösjuk jag blir bara jag ser ett glas vatten. För övrigt ringde Sam igår, vet du om att han börjat spela golf, det borde du också göra, röra på dig lite. Jamen jag kan ju anlägga en golfbana där vid ranchen, så kan Sam komma dit och spela. Visst älskling, det blir säkert bra, men kan du vara tyst nu, jag får huvudvärk av allt prat och jag försöker faktiskt att bli lite kultiverad (kunde bara inte låta bli att ge henne den kommentaren :-)). Som sagt det var kanske inte alls så här det gick till, men nu finns den där i alla fall, ranchen som föder upp westernhästar, golfbanan med 18 hål och riktigt trevlig dessutom och i dammen (100 x 50 meter) framför restaurangen, 145 meter över havet,  ligger den 45 fot långa motoryatchen, med dubbla dieselmotorer, ekolod, navtex, gps, radar och sattelitradio samt förstås en "dinge" med 45-hästars utombordare, men ingen, absolut ingen kontakt med havet. Det var bara en sak som kanske inte blev riktigt rätt. Ägaren bor i Bangkok och det är i bästa fall tre timmars bilresa till ranchen och golfbanan. Nu är ju det egentligen inte något problem om man har både mark och pengar. Det var ju bara att asfaltera en kilometerremsa och vips hade man en egen flygplats, sedan var det bara att ta flygcertifikat och köpa sig ett flygplan, plötsligt var restiden nere på mindre än trettio minuter och enligt tillförlitliga källor flyger ägaren upp varje eftermiddag, tar sig en kopp kaffe och sedan en ridtur runt golfbanan innan han återvänder hem till Bangkok. Allt blev perfekt eller kanske inte, för jag tyckte nog båten verkade längta till havet. Den dagen jag var där, på Rancho Charnvee, fyllde ägaren för övrigt 47 år.

Vatten

För snart ett år sedan började de översvämningar som skulle komma att leda till jordens, ekonomiskt sett, fjärde största katastrof. När det hela var över gick regeringen ut och sa att något liknande kommer inte att hända igen, nu är vi förberedda. Därmed antydde man kanske också att man inte skött det så bra förra gången. Om man lyckas bättre nu vet i tusan. Det sytem som skall skydda Bangkok, skulle ha testats förra veckan, men man tordes inte, då man ansåg att det var för mycket vatten i floderna. Jag erkänner att jag inte vet ett dugg om hur systemet är tänkt att fungera, men tror man inte att det skall klara av vattnet nu, innan det stigit över bräddarna, hur kan man då tro att det skall fungera senare?

De stora företagen har definitivt inte trott på regeringens förmåga, utan byggt egna barriärer och system för att hålla vattnet stången. Vi andra kan bara vänta och hoppas, men på flera platser i norr har  evakuering redan påbörjats.

Fallang på resa

Jag intar min hotellfrukost i den, mot gatan och stranden, öppna restaurangen. På fredagsmorgonen när jag sitter där, anländer två nya flickor till stan. Den ena har en resväska och en plastsäck. Den andra har sina tillhörigheter i en plasthink och resten i en säck. De äger inte mycket de här tjejerna som kommer till stan, oftast från norr, för att jobba. Jag undrar vad som händer med dem när de blir äldre? Någon pension får de inte på den typ av jobb som erbjuds och inte får de ihop så mycket att de kan lägga undan. Alla kan ju knappast heller lyckas fånga sig en välbärgad karl. Det finns ju olika välgörenhetsinsamlingar och fallangerna bidrar ofta och gärna med något. Jag har dock aldrig hört talas om något hem för uttjänta barflickor. Det är min sista dag i Jomtien för den här gången, så efter golfen återvänder jag bara till hotellet för att hämta min ryggsäck, sedan bär det av i taxi, modell "grisbil". Jag antar att de kallas så av nordbor, beroende av att man åker på flaket på en pick-up. Jag och en flicka i trettonårs-åldern är de enda passagerarna, hon har skoluniform på sig. När hon reser sig för att gå av, vinkar hon hej då till mig, sedan, när hon står och väntar på att korsa gatan och taxin åker vidare, vinkar hon åter till mig. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera över hur det skulle vara att leva här som förälder till en tonårsflicka. Jag skulle antagligen dö av oro 24 timmar om dygnet, konstaterar jag, medan taxin fortsätter resan mot "buss-stationen". Bussen är en Van, med 13 sittplatser. 8 av dem är besatta när färden mot Rangsit påbörjas. Jag med min, golfbag och förvisso flyplans-handbagage-anpassade, men välfyllda, ryggsäck tar avsevärd plats. De andra resenärerna, thailändska ungdomar, har som mest en plastkasse. Vi stannar för att ta upp en ny passagerare, jag sitter så dumt till att jag måste flytta både mig och golfbag för att släppa in nykomlingen. På något sätt lyckas jag både på utvägen ur bussen och återigen när jag skall tillbaka till min plats, placera högerbenet inomför bagens bärrem,vilket får katastrofala följder, nåja, nu skall vi inte överdriva, men jag snubblar ut på ett ganska löjeväckande sätt vilt balanserande en trilskande golfbag och när jag skall in i bussen igen, med benet åter intrasslat, lyckas jag falla så både jag och bag hamnar i knät på en ung kvinna. Jag hinner inte mycket mer än komma i ordning, förrän det är dags att stanna för att ta upp en ny passagerare. snubbelproceduren med högerbenet inomför axelremmen upprepas, även om jag denna gång lyckas undvika att placera bagen i knät på kvinnan. Totalt gör vi fyra stopp för att ta upp passagerare och varje gång med samma förnedrande resultat för min del. Jag kan inte begripa hur jag lyckas få in benet innanför den fördömda axelremmen. När vi kommit ungefär halvvägs möts vi av Bangkokvädret. Mullrande åska, rungande blixtar, hällande regn och tjutande vindar. Nu är det också dags att stanna för kisspaus, alla skall ut och snubblar ut först gör naturligtvis jag med min golfbag, självklart intrasslad. Denna gång bestämmer sig bagen för att spela mig ett extra spratt. Pä något oförklarligt sätt öppnar sig bagens toppdragkedja och jag, som av utrymmesskäl, lagt smutstvätten över klubborna, kan se den blåsa iväg över ett förvånansvärt stort område, innan regnets blöta tvingar den till marken. Så medan de andra går på toaletten, springer jag runt i regnet och jagar mina kläder. När allt, även passagerare åter är på plats fortsätter resan och jag tänker att om någon av bussens ungdomar någonsin tänkt tanken att de kanske skulle försöka skaffa sig en fallang, en äldre fallang, så har jag nog effektivt satt stopp för fortsatta tankar i den riktningen. Lite synd bara, att hon flickan i skoluniformen, inte också fått se min löjliga fallangshow.

Vänskapsgolf

Är bjuden av Chula golf till Pattaya för fest och övernattning på 5-stjärnigt hotell. Anledningen är att Chula tagit initiativet till, vad som är tänkt sig att bli ett årligt evenemang. Chula, som är Thailands största universitet har bjudit in NUSS, Singapores största universitet och PAUM, Malaysias största universitet på en golftävling. Det är redan klart att nästa års tävling blir i Singapore. Man hoppas även få med sig flera universitet i tävlingen framöver. Efter middagen uppträder en av Thailands  populärare artister, Jew och därefter en liten flicka, åtta år gammal. Jag gjorde ju för något år sedan ett, kanske inte så lyckat, försök med rockring. Den hör tösen kör med rockring samtidigt som hon spelar säckinjärvinpolka och några andra riviga låtar på fiol. Var det måhända det som saknades i mitt rockringsförsök, fiolen?

Golftävlingen, jo den vanns av Nuss, tätt följt av Chula, medan PAUM tog den hedersvärda tredjeplatsen. Själv spelade jag inte, men stannar en vecka för att ägna mig åt golf tillsammans med svenskar och norrmän.

Onsdagsshopping

Hänger du med till Future-park, frågade Nim, jag måste köpa ett par vita byxor till Chula-golfen på Lördag. Visst, svarade jag, jag måste ändå ta ut pengar. Under bilresan bort till köpcentrat (det tar mig ungefär 15 minuter att gå dit, att köra bil inklusive tid för att hitta parkering tar minst 40 minuter), fick jag reda på att byxorna inte fick kosta för mycket, max 2000 bath, eftersom de endast skulle användas vid detta tillfälle, lördagens chulagolf. Jag ansåg förstås att vad som helst var för högt pris om man bara skulle använda dem vid ett tillfälle, men såsom varanda man och dessutom smålänning, hade jag tydligen förverkat min rätt att ha en åsikt. Vi gick runt där i ett otal affärer, det finns alldeles för många affärer och speciellt klädaffärer på Future-park. Till sist hamnade vi i en butik på översta våningen, den hade namnet skrivet på thai, så jag vet inte vad den hette. Vet du vad det här är för affär, frågade Nim. Jag, som för länge sen tröttnat på att springa i butiker, svarade, en damklädsbutik, kära du, om jag inte misstar mig alldeles. Något spydigt, men som sagt skall man bara ha ett par vita byxor för engångsanvändande är det väl bara att ta första bästa som ligger under uppsatt maxpris, eller? Fel svarade Nim, eller i varje fall delvis fel. Det här är en affär specialicerad på kläder för Ladyboys. Men, sade jag med virrande blick, men, vad gör vi här då? Tittar på kläder, svarade Nim, medge att de har läckra kläder här, i stort sett allt är designat.

Jag började känna mig väldigt homofob, för vad gjorde det att kläderna var kvinnokläder för karlar? Samtidigt, var det jag som var homofob? varför ha en speciell klädbutik för Ladyboys? Kan de inte handla sina kläder i en vanlig damklädsbutik? Men kanske det inte fungerar, specialdesignat kanske innebär att kläderna framhäver det som inte finns och döljde vad som finns. Mest bekymrad var jag dock över att jag kastat gillande blickar på en och annan kund. inte kunde väl hon, han, hen, nä, absolut inte, eller? För dyrt, sa Nim och avbröt därmed mina tankar, vi går tillbaka till den första butiken och köper de byxorna de hade för 2600. Jag var alldeles för förvirrad för att protestera trots att priset låg väl över det uppsatta maxpriset.

Så här efteråt kan jag inte låta bli att fundera på om det hela var en komplott, ett arrangemang för att få mig att acceptera inköp av ett par byxor till ett pris som jag, under normala förhållanden, absolut inte accepterat. Kvinnans list överstiger, som vi alla vet, mannens förstånd, så det kan mycket väl vara så.

Thailand´s got talent

 Warunee Suwannarak är en 32 årig thailändsk kvinna. Hon föddes fattig, naturligtvis och fick aldrig chansen vare sig att lära sig läsa eller skriva, men sjunga kan hon. Olika länders talent- och idol-program flödar i och för sig över av dessa snyfthistorier om de där som aldrig egentligen fick chansen, men som nu står där och presterar något alldeles häpnadsväckande. Warunee´s historia har ifrågasatts av den enkla anledningen att hon gift sig med en "farrang" det vill säga utlänning och därefter sjungit utomför Thailand vid ett par tillfällen. Jag brukar inte fastna speciellt för de här wannabe´s, men Warunee har berört mig, dessutom gör hon en låt, What´s up, som råkar vara en av mina favoriter och hon gör den inte sämre än 4 non blonds gjorde den. Nu är Warunee snart i final i
Thailand´s got talent. Åh vad jag hoppas att hon vinner. Du kan höra hennes audition om du klickar på länken. http://www.youtube.com/watch?v=-fbhmp1i5vI&feature=endscreen&NR=1

Siam Paragon

Jag vet inte vad turistbrochyrerna skriver om, eller i fall de ens nämner, Siam Paragon. I vilket fall kan det vara värt att besöka. Det hela är ett shoppingcenter, flera andra ligger dessutom i närheten. Det som gör Paragon lite mer exklusivt är just det, exklusivitet. Här finns "high end"-varor från de stora märkena. Så är du ute efter något lite extra ordinärt från till exempel  Gucci, Chanel, Balenciaga, Valentino, Kenzo, Hermès, Bottega Veneta, Giorgio Armani, Jimmy Choo, Chloé,Dolce & Gabbana, Burberry, Salvatore Ferragamo, Cartier, Bally, Fendi, Zara, MNG, Versace, Louis Vuitton, Givenchy, Marc Jacobs, Emporio Armani, Hugo Boss, Prada, Ermenegildo Zegna, Swarovski, Coach, Shanghai Tang, Jim Thompson, Tod's, Mulberry, Kenzo, Escada, Emilio Pucci, Canali, Bvlgari, Paul Smith är det hit du skall vända blickarna. 


Medan företrädesvis damerna vandrar runt bland ovanstående klädmärkesbutiker kan vi karlar och en och annan kvinna, dra oss mot bilavdelningen och kolla in vad nytt firmor som  Lamborghini, Lotus, Aston Martin, Bentley, Porsche, Jaguar, Spyker, Maserati, BMW, Hummer och MTM har att erbjuda. Dessutom finns ett otal mindre kända företag inom alla möjliga brancher representerade.


Här finns också exklusiva restauranger (både asiatiska och västerländska), flott hotell (femstjärniga Kempinski), gourmetaffär i superformat och med en mycket välförsedd vinavdelning, ett helt rum ägnas till exempel enbart åt Penfolds-viner. Vill ni koppla av finns här ett 15-tal biosalonger, varav en är Asiens största eller varför inte ta en sväng till operasalongen. Kanske du i stället föredrar att gå och titta på traditionellt konsthantverk. Om du inte tycker att du fått gå nog när du vandrat runt i komplexet kan du styra kosan till fitness-centret och köra ett par pass.

Totalt är Paragon-byggnaden på 8,3 hektar och därtill får du lägga, jag tror 7 våningar, så du skall nog inte räkna med att klara av hela på en dag. Själv hade jag vikt dagen åt SOW, Siam Ocean World. För Paragon stoltserar även med sydostasiens största underwater world och det är verkligen stort och mycket välskött. Förutom att se på fiskarna i akvarium, allt från 50 liter till bassängstorlek kan man få dyka med tre till fyra meter långa hajar, åka glasbottenbåt, gå i tunnlar med vatten på tre sidor med mera. Dessutom har akvariet en 5D-biograf som visade den mest välgjorda 5D-film som jag sett och jag har ju trots allt jobbat inom gebitet så det är ett gott betyg (5D innebär att man förutom tredimensionell bild har upplevelse av rörelse (stolen skakar, hoppar och så vidare) samt luftstötar, till exempel känner du hur vinden blåser.

Barhäng

I går skulle vi ner till centrum, vi valde fel tid och fel tid och fel tid igen. Anledningen till vår resa vaar att Nim skulle ta farväl av några vänner som lämnar Bangkok efter flera års boende här. Den ena återvänder til Australien och den andra har "omlokaliserats" till Quatar. Så på eftermiddagen gav vi oss av, ungefär samtidigt som rusningstrafiken satte in. Det vill säga fel tid att åka för nu går trafiken sakta, möjligen kan det gå att komma i tid om vi tar betalvägen. Tyvärr har vi återigen valt fel tid, för det kommer en riktig störtskur och det innebär att alla gator nere i stan blir fulla av vatten och de bilister som skall någon längre sträcka ger sig därför upp på betalvägarna som är befriade från vattenplågan. Därmed kryper trafiken fram även på betalvägen. Som inte det var nog stängs trafiken av helt efter en stund. Det är några tillhörande kungliga familjen som skall åka någonstans och då stängs vägarna tillfälligt av, för alla andra trafikanter. Totalstopp med andra ord och medan vi väntar ökar köerna på från alla håll. En resa som normalt skall gå på 30 - 45 minuter tog oss nu något mer än två timmar. Nim gick till den restaurang där hon skulle träffa sina bekanta och jag gick till en annan för att äta. Därefter slank jag in på en bar för att ta en öl. Tyvärr, tittade jag inte så noga innan jag äntrade baren, golvlampan utanför, som hade formen av en kvinna, endast iklädd en lampskärm (på huvudet), alltihop i en chockrosa färg och naturlig storlek borde ha fått mig att gå förbi. Jag utsattes genast för ihärdiga raggningsförsök från två ladyboys och tre barflickor. Det hjälpte inte mycket att jag förklarade att jag skulle möta min "hustru" om en timma, det gick ju att hinna med mycket på en timma, menade mina uppvaktningar. Till sist sade jag till en av barflickorna, okej, jag köper dig en valfri drink och ger dig lite dricks om du sitter tyst här och håller de andra härifrån. Hon lyckades i stort sett med sitt uppdrag, fast inte helt, jag fick veta att hon kom från Kambodja, att hon hade en son på nio år (fortfarande i Kambodja), att hon inte jobbat alls länge som barflicka, bara några dagar och att hon egentligen var på väg till Nana, de riktiga barkvarteren, men inte hittat dit. Jag drack upp min öl, förklarade vägen till Nana, klart att jag hittar dit och gick tillbaka till restaurangen där Nim uppehöll sig. Festen pågick för fullt, så jag gick och satte mig i baren, en stol mellan två västerlänningar var ledig. Jag frågade om jag kunde slå mig ner. Visst svarade båda. Jag identifierade ganska lätt deras brytningar, jag hade hamnat mellan en dansk och en finländare. Du kanske känner ägaren, sa jag till dansken, han kommer också från Danmark. Ja for faen, det er ju maj, sade han och fortsatte med att han även ägde hotellet och hela den 22 våningar höga byggnaden. Den dansk som jag trodde ägde restaurangen, arrenderade den bara. Min nyfunna vän berättade att han första gången kom till Thailand som sjöman 1969. Han hade återvänt  några år senare och startat ett säkerhetsföretag inom offshorebranchen. Nu hade han fyra olika företag varav hotellverksamheten var det enda som inte hade med sjöverksamhet att göra. Alla fyra företagen hette något med Mermaid. Han sa det inte, men anledningen var ju ganska uppenbar.

Och du då, frågade jag samtidigt som jag vände mig mot finländaren som satt på min högra sida, vad har fört dig hit? Åh. sade han (och som de flesta finländare jag träffat föredrog han att tala engelska trots att hans svenska var utmärkt). Jag kom för knappt en vecka sedan. Jag är här och förhandlar, jag säljer in smaker. Du gör vad, sade jag. Jag sätter ihop smaker, oftast på drycker, sedan säljer jag smaken. Just nu förhandlar jag med ägarna till Angry Birds om smaken på en dryck som skall få just det namnet. Vill du smaka, jag har lite stående här i baren. Visst svarade jag och blev bjuden på en sexa, alkoholfri, Angry Birds. Nå, vad tyckte du? Vänta lite, det här smakar bekant, hmm, påminner om en något sötad version av Fisherman´s friend. Exakt, svarade finländaren. Det är det som skall bli Angry Birds-smaken om allt går igenom. Spännande, svarade jag, samtidigt som Nim kom och sade att det var dags att åka hem. Och visst är det spännande med alla människor som har idéer och försöker realisera dem. Jag hoppas verkligen att min finländska vän lyckas lika bra som dansken på min andra sida.  

                                                         

Kortspel

De har ringt flera gånger nu och vill att jag skall komma. De, är några av mina vänner från Chula-alumni. Vi är på restaurangen, har dom sagt, kom hit. Vad det hela gällt är att jag, innan jag åkte till Sverige på semester, vann ungefär 3000 kronor på vårt ganska harmlösa kortspel (som jag fortfarande inte begriper). Nu ville de vinna tillbaka sina pengar. Inte så att de inte hade råd att undvara pengarna, de flesta av dem är multimiljonärer och kan avvara pengarna mycket bättre än jag, men det var just det här att förlora som sved lite. Det var bara att resa till restaurangen, som ägs av en av golfspelarna i Chula och på övervåningen har vi ett rum, bara för oss och börja spela och ja, jag förlorade. På fyra timmars spel förlorade jag nästan 200 kronor (fast jag låg ju ändå, totalt sett, på ungefär 2800 kronor plus). Alla var nöjda, mina thaivänner för att de vunnit och jag, nej jag kunde inte riktigt känna mig som en förlorare. Förvisso förlorade jag 200 kronor på kortspelet, men jag blev bjuden på middag, inklusive dessert för 2 personer, samt en flaska vin. Tycker faktiskt att det kan vara värt 200 kronor. Dessutom hade jag roligt och fick umgås med trevliga människor, nej, 200 kronor var ett alldeles för lågt pris.

  

Kvällstidningar

Jag tror inte att det finns kvällstidningar i Thailand. Tack och lov får man väl säga, för de svenska har då aldrig varit av något, vare sig litterärt eller annat värde. Jag har aldrig tillhört dem som gått och köpt kvällstidningar, men så här när man bor utomlands brukar jag följa svenska nyheter via, framförallt Aftonbladets nätupplaga. Varför det blivit just den och varför jag står fast vid den är totalt obegripligt. Sådan smörja som dess journalister levererar är rent häpnadsväckande och när jag tänker efter kanske det är den rent humoristiska effekten som de, helt utan avsikt, ibland åstadkommer som gör att jag med bitterljuv förtjusning klickar fram AB:s nätversion. Under "rödskjortornas" uppror här i Thialand för några år sedan, kunde jag konstatera att Aftonbladet försökte få det till mycket värre än det var, dessutom blandade man ihop vem som sympatiserade med vem. Under fjolårets översvämning lyckades man få det till att låta mera som ett lite halvroligt poolparty än vad det verkligen var, den ekonomiskt sett, fjärde största naturkatastrofen världen skådat.

I dagens Aftonbladet har en ny stå-upp-komiker sett dagens ljus. Även om hon försöker dölja sig bakom titeln journalist. Lotta Glimstedt, lägg det namnet på minnet, hon kommer att gå långt inom den svenska humortrojkan. I dagens AB skriver hon om SVT-programmet Antikrundan och den nyligen avlidna experten Jan Bäckman. Rubrik samt underrubrik låter som följer, "Vi kommer att prata om Jan tillsammans. I morgon startar inspelningarna av ”Antikrundan” – utan avlidne experten."

Förvisso är det ett TV-program som avhandlar antika föremål och kanske somliga tycker att det är ett program av och för stofiler, men jag är fullständigt övertygad om att de flesta av de som följer serien är väldigt tacksamma att programledarna är levande. Hur skulle det annars bli? Hoppsan, här har vi Jan, avliden även vid fjärde inspelningen av årets serie. Han börjar få en patina som ger honom just den lyster som vi vill se hos antika föremål. Måhända vi får ett riktigt toppbud på honom i dag.

Som sagt kvällstidningarnas reportrar i allmänhet och AB:s i synnerhet är väl mest att betrakta som ett stort skämt, men Lotta, upp på komikerscenen, succén är given.
 

Varmt, varmare, ...

"I dag har det bara varit 32 grader varmt. Skall bli skönt med ett bastubad till kvällen." Om föregående mening någonsin uttalats här i Thailand vet jag inte, men helt omöjligt är det inte. Ända sedan bastun, eller saunan som man säger här, på allvar introduceras i landet för 30-talet år sedan har den ökat i popularitet. Inte som i Sverige, där varje hem ett tag skulle utrustas med bastu, som efter någon säsong graderades ner till tvättupphängningsavdelning eller förråd och ibland till och med gästrum (jodå, jag har upplevt dem alla. Själv försåg jag min bastu med badkar!). Varje sport/tränings-anläggning av lite klass ståtar dock med bastuavdelning.

Pinehurst Golf & Country Club, som är vår "hemmabana" för golf, har även swimmingpool, gym, fitnesscenter och förstås, bastu. Allt är nyrenoverat eftersom hela anläggningen, inklusive golfbanan låg tre meter under vatten vid översvämningen hösten 2011. Nim och jag har börjat nyttja swimingpoolen och gymet, brukar faktiskt åka dit varje kväll om vi inte är upptagna med annat. Själv simmar jag normalt 500 - 600 meter varefter det brukar bli 45 minuter till en timma med gymets plågoredskap och sedan, bastu. I kväll i bastun, tunnades skaran snabbt ut. Efter ett tag var vi bara två kvar, en thaiare och jag. Vi pratade lite bastu och han undrade, så där i förbigående, var jag kom från. Sverige, längst upp i norra Europa, förklarade jag. Saunans hemvist, fortsatte jag lite falskt och hörde hur resten av vad jag sa mycket väl kunde tolkas som att jag var släkting, i rakt nedstigande led, till de första bastubyggarna världen skådat. Intressant, sa min nyfunna vän samtidigt som han reste sig, har du något emot att jag slår på lite vatten? Naturligtvis inte, svarade jag, samtidigt som jag stålsatte mig för värmechocken. Ja, det är väl lika bra att vi kör på ordentligt, sa thaiaren och tömde hela byttan över aggregatet. Vet du, sade han, samtidigt som han i dimman försvann bort mot sin sittplats, Thaiare är inte så bra på att bada bastu, de flesta stannar aldrig längre än 20 minter. Djäklars tänkte jag och flämtade invärtes. Min stora trut har just sett till att jag måste sitta här minst 15 minuter till. Han kan gå nu, han har ju sagt att Thaiare inte klarar bastubad särskilt bra, men jag, bastubyggarnas son ...
Jag hämtar lite mer vatten, det var Thaiarens röst, så vi får lite ordentlig sauna. Efter en stund kom en ny värmechock, min luftstrupe pep, jag stängde ögonen och tänkte, nu kommer jag att dö, liksom kräftorna kokt levande, undrar om jag serveras med dill? Jag vet inte hur länge jag stod ut, en minut, två, kanske fem. Till sist hade dock min kokande hjärna lyckats få ihop en nödlögn. Min fru väste jag, ut i dimman  Hon väntar, måste gå, synd att behöva avbryta en skön sauna. Utan att invänta svar stapplade jag, med slutna ögon bort mot dörren och friheten. Jag sjönk ner utanför bastun, konstaterande att även 32 grader kan kännas svalt. Jaså, där kommer du, hördes min thailändske väns röst. Själv gick jag ut direkt efter att jag slängt på de sista två litrarna med vattren. Har aldrig förstått vad man skall plåga sig för. Ha en bra kväll, kanske syns vi här någon annan gång.

Frukostvanor

Vrålhungrig går jag ner för att inta min frukost, hotellets och mina frukosttider är inte i fas. Jag vaknar vanligtvis vid sextiden och frukosten börjar inte serveras förrän åtta. Det är bara två övriga gäster i den, mot stranden, öppna matsalen. En fallang som sitter vid bardisken och ser på TV, samt en thailändare som sitter vid ett av de yttersta borden och äter frukost. Jag får in min "American breakfast" förstärkt med färsk frukt, annanas, äpple och melon i skivor. När jag sitter där och äter upptäcker jag till min förvåning att thailändaren, förutom frukosten, har en flaska vin på bordet. Thailändaren betalar, samt tar sin vinflaska och en flaska vatten för att därefter bege sig tvärs över gatan till stranden. Nästan genast övertas hans bord av ett thailändskt medelålders par, han är klädd i arbetskläder medan hon är betydligt snyggare klädd. Mannen beställer en Irish coffee och kvinnan betalar. Jag blir tvungen att titta på mobiltelefonens klocka, kan jag möjligtvis ha sovit över hela dagen och det är sen eftermiddag? Men nej, klockan är bara kvart över åtta på morgon. Jag känner mig genast väldigt duktig med min näringsriktiga frukost. Plötsligt väcks jag från mina självgoda tankar, det är en silvergrå sportbil, Merceders, som med tjutande däck tvärnitar utanför hotellet. Vad nu då, undrar jag. Bilens dörrar öppnas och ut rusar en fallang och en thailändsk kvinna, kvinnan har en vattenflaska, några blommor samt en plastpåse med ris i händerna. De går bakom bilen och knäböjer sedan när en munk kommer gående. Munken tar emot gåvorna och läser sedan en välsignelse över paret, varefter de återvänder till bilen och åker vidare. Jag för min del är klar med frukosten, solen skiner och havet är lugnt. Jag bestämmer mig för att följa thailändarens exempel och ta några timmar i en solstol, dock byter jag ut vinflaskan mot en god bok, man är ju trots allt en präktig svensk.

Balkongfilosofi

Värmen i Bangkok är inte så hög, knappt över 30 grader, men fuktig och tryckande. Jag har känt mig rastlös ett tag och bestämmer mig för att åka till kusten ett par dagar. Det får bli Jomtien så jag kan spela golf med de kvarvarande svenskarna och norrmännen. Det är några stycken som inte åker hem till norden över sommaren. Via Internet bokar jag ett hotell, Chef @ home, för en vecka. Hotellet ligger utmed norra delen av Beach road och bara gatan skiljer byggnaden från den sex kilometer långa sandstranden. Rummet, som även har balkong, kostar knappt 200 kronor per natt med frukost.

Rummet är överraskande fint och balkongen, jodå den finns där. Nu har man inte annonserat om rum med strandutsikt, annars kunde man gott tro att man hamnat i en typisk turistfälla. Mittemot balkongen är det en gråblå husvägg, men om man lutar sig ut över räcket, kan man åt vänster se stranden i den knappt meterbreda springan mellan husen. Jag är trots allt nöjd, läget är bra och rummet som sagt fint och relativt stort. På morgonen visar det sig dessutom att frukosten är riktigt bra och väl tilltagen.

Efter frukosten återvänder jag till rummet och går ut och sätter mig på balkongen. Jag tittar på husväggen mittemot och sedan ut över balkongräcket mot stranden. Jag blir lite filosofisk, tänker att det är väl så livet är för de flesta av oss. Vi trampar större delen av tiden runt i vårt ekorrhjul, stirrande på den grå väggen framför oss, men sedan har vi vår springa ut mot friheten och det sköna livet. Ett par veckor på sommaren kan vi nå ut dit, om det inte regnar, sedan är det dags för ekorrhjulet och väggen igen. Jag, som för tillfället lämnat ekorrhjulet, återvänder in, dags att packa för dagens golfrunda.

P.S. Hotellet har även ett par rum med balkong mot stranden D.S.

 

 

Fordon

När man är ute i trafiken i Thailand märker man skillnader jämfört med Sverige. Vänstertrafiken förstås. men även andra, ibland mera subtila, skillnader. Bilstandarden är, generellt sett högre i Thailand än i Sverige åtminstone om man ser till städerna. Bilparken i Thailand är betydligt bättre än hemma och enligt norrmännen är den än värre i Norge än i Sverige, så här ligger norden riktigt i lä. Trafikregler är vi dock bättre på att hålla i norden är i Thailand. En sak som slår en vad det gäller biltrafiken i Thailand är den totala avsaknaden och då menar jag verkligen totala, av husvagnar och husbilar. Jag har inte sett ett enda exemplar av någondera. Den förklaring jag fått är att hotellen är så många och så billiga att det inte finns någon anledning till husvagnar eller husbilar. Man väljer helt enkelt att resa med vanliga bilen och ta in på hotell i stället. Bekvämare både vad det gäller resandet och boendet. Likadant med släpvagn, nästan ett måste om man är villaägare i Sverige. I Thailand är förekomsten av släpvagnar lika med noll. Den förklaring jag fått i detta fall är att de som ofta skulle ha behov av en släpvagn, väljer att köpa en pickup, troligtvis vanligaste bilmodellen i Thailand och de som inte har en pickup väljer att hyra transport när det råkar behövas, det är billigt och om man handlat på någon av de stora byggvaruhus-kedjorna till och med gratis.
Jag brukar studera bilarna när vi är ute och åker och jag har hitintills inte sett en enda bil med dragkrok. En bekant till mig hävdar att han sett två identiskt lika pickuper med dragkrok, de ägdes av ett företag som utförde båttransporter på land, men det är allt. Oftast transporteras båtarna inga längre sträckor på land och man använder i stället traktor eller fyrhjuling som dragfordon. Så är det någon som funderat på att köpa sig husvagn eller husbil här kan det vara dags att fundera en gång till. Utbudet lär vara minimalt.

Monkey Town

Små enklaver av apor som lever ett slags skyddat liv i civilisation stöter man på här och var. I de flesta fall finns det någon sägen som gör att aporna accepteras på platsen. Mest känt for oss européer är väl Gibraltars gibbonapor. Här säger historien att när aporna lämnar klippan kommer engelsmännen att försvinna från Gibraltar. Finns alltså all anledning för britterna att se till att aporna trivs där på sin klippa.

I Thailand finns ett par sådana här apområden, men här anses aporna vakta eller serva heliga platser. Det finns till exempel ett berg eller en klippa i utkanten av en fiskeby ungefär mitt emellan Bangkok och Pattaya där apor lever en slags skyddad tillvaro genom att, enligt sägnen, vara tjänstearbetare åt gudarna (vid klippans fot står en staty över Thailands första vegetarian).

Staden Lopburi, cirka 2 timmars bilresa norrut från Bangkok, brukar kallas Monkey town. Här vaktar aporna, rhesusapor, en art tillhörande makaker eller markattor som de också kallas, ett litet tempelområde beläget mitt i en rondell. Aporna verkar dock inte ta sitt jobb på så stort allvar, de flesta, ett par hundra, struntar i templet och roar sig i stället vid de tre gamla padogerna på motsatta sidan gatan. Det är egentligen  två gäng med apor, vart och ett leds av en gammal fet hanne och gränsstrider forekommer ofta men inte länge mellan grupperna. Flera kvarter från området stöter man på apor som springer in i affärer och bostäder och stjäl vad de kan komma åt.

I november varje år, hålls i Lopburi en festival till apornas ära så den som trodde att aporna var ett ovälkommet inslag i stadsbilden hade fel.

(Även gibbonapan tillhör makakerna. Tydligaste skillnaden mellan gibbon och rhesus är att gibbon saknar svans. Rhesusapan var den tredje arten, efter människan och chimpansen att DNA-bestämmas, 97,5 % överenstämmelse i DNA mellan  Homo sapines  och rhesus.)

Gudfadern

Det är dubbelhelg i Thailand den här helgen. Torsdag och fredag är ledig dag for många beroende av att det är Buddhistiska helgdagar. Sedan har vi lördag och söndag. Buddhisthelgen firade vi genom att åka till ett tempel i närheten av Saraburi, ungefär två timmars resa rakt norrut från Bangkok. Här menar man, förklarade Nim, att det finns ett fotavtryck efter Buddhas gudfar bevarat. Jag, som gärna ser mig själv mera som realist än fundamentalist, påpekade att Buddha var indier. De antas ha varit ute på resa, svarade Nim. Självklart, borde jag väl begripit! Varför skulle inte Buddha och hans gudfar ha tagit en tripp till Thailand för sådär en 2500 år sedan. Fotavtrycket i klippan hade man byggt en tempelbyggnad över och säga vad man vill, men gudfadern gick nog inte av för hackor, väl 1,5 meter från häl till tåspets. Han hade varit en tillgång i vilken OS-trupp som helst i dessa dagar, möjligen stavhopp undantaget, är inte säker på att materialet i staven skulle hålla.

Efter att vi beskådat fotavtrycket gick vi och ställde oss att vänta på processionen som bestod av en guldfärgad staty som transporterades mycket mycket sakta på en blomsterklädd pickup. Därefter kom munkar som skänktes blommor, rokelse och sedlar. Vissa av de som kommit för att beskåda hade vattenflaskor och tvättade munkarnas fötter. Naturligtvis kunde inte munkarna bära omkring alla blommor så de kastades raskt upp på en lastbil som kom körande några meter efter munkarna och direkt efter lastbilen gick en grupp med kvinnor och sopade upp resterna som lades i en sopbil, som kom någon meter efter kvinnorna. En häpnadsväckande effektivitet var det än inträffat. Nu var det i Thailand och jag blev stum av förundran.

Vi avslutar dagens ämne med att återvända till den storfotade gudfadern. Det ar nämligen han vi har att tacka for att det är dubbelhelg. Enligt sägnen var bönderna inte helt förtjusta i att munkarna var ute och tiggde mat vid den här tidpunkten på året. De var många och de trampade ner risskörden. Bönderna vände sig till gudfadern med sina bekymmer och han bestämde, på stående fot, att munkarna, från den första helgen i augusti och tre månader framåt, inte fick lämna templet. Det är alltså det dagens dubbelhelg firar, men inte som jag trodde, att det var tre munkfria månader man firade, nej, man firade för att ge munkarna mat så de skulle klara sig den tid de var instängda i templet. Den här tremånaders-regeln har munkarna skippat för länge sedan, men fördelarna av den drar man fortfarande nytta av.

P.S. Den kristna helgen firar vi väldigt profant, med golf på förmiddagen, därefter middag med starka drycker på kvällen. Det hela avslutas med kortspel om pengar. D.S.

Lagom är bäst

Det finns de och kanske jag själv tillhört dem, som säger att thailändsk mat ar god, att den passar våra svenska gommar perfekt, tro dem inte, ty de veta icke vad de tala om, som det skulle stått i konfirmationsbibeln. Thailändsk mat, med några få undantag, är så starkt kryddad att en nordbo inte bör närma sig utan en brandsläckare i beredskap. Sedan finns det thailändsk mat som anpassats för oss fallanger, den är god, men inte något som thailändare normalt äter, även om jag nog tror att en hel del skulle vilja det, men stoltheten tvingar dem att sitta och äta en rätt som får både svett och tårar att spruta. Här om kvällen åt vi på en liten lokal restaurang dit turister aldrig går. Vi beställde och talade samtidigt om att den ena beställningen var till en fallang och alltså inte skulle vara kryddstark, på den undre skalan från nästan mediumstarkt och neråt förklarade vi på både engelska och thailändska. Maträtten, en portion, kom in och jag satte mig att sortera bort den röda och den gröna chillin som jag kunde hitta. Det är den som syns på tallriken på bilden. En portion, knappt mediumstark! Tro mig, de svenskar som säger att de gillar thailändsk mat vet inte vad de pratar om. Som tur är har Thailand så mycket annat som väger upp. Helhetsintrycket blir mer än positivt och vad maten beträffar kan man som sagt äta den för oss anpassade. Har man nu gjort sig besväret med att tillreda speciell mat för oss vore det ju rent oförskämt att inte smaka och njuta. Annars finns det tillgång till alla typer av kök, japanska, kinesiska, burmeiska, vietnamesiska, koreanska, europeiska, italienska, ryska, finska, danska, svenska, amerikanska och säkert lika många till som jag missat. Man behover inte äta den där eldfängda thailändska maten bara för att man befinner sig här.