Inlåst

Jag befinner mig återigen i Jomtien för lite golfspel. Jag bor på mitt favorithotell, Chef@Home, som ligger längs Beach Road. Hotellet är litet, bara sex rum, men utrustat med en mycket bra restaurang och med väldigt trevlig personal. Jag har bott här flera gånger och alla, från rumsstäderskan till kocken hälsar glatt när jag kommer. Nu har man övergått till mellansäsongspris och jag betalar cirka 225 kronor per natt inklusive frukost. För några veckor sedan när jag var här, betalade jag 125 kronor/natt. Jag är som sagt var här för att spela golf, har nu två gånger kvar att försöka komma under 100 slag på Phoenix, men det verkar omöjligt. Eller omöjligt för mig skall jag väl säga. Broder Sten lyckas betydligt bättre, han har lagt sig stadigt på 82 till 85 slag och i går, måndags spelade jag med Trond och han slutade på 79 slag, medan jag, som vanligt låg mellan 100 och 110. Knäckande, men jag tröstar mig med att de har spelat längre och att det är deras hemmabana. Nu skall jag också försvara mig med att banan är ganska lång. Jag jämförde totala slaglängden med banan i Oskarshamn och det skiljer 903 meter! För det kan väl inte vara så att jag är en dålig spelare? Nej.

I dag, tisdag var det dock spelfritt så jag for i stället ut till drivingranchen för att öva lite på chippar och puttar och visst, det blev några slag med drivern också, bara för att det är så kul. När jag kom tillbaka hem till hotellet, tog jag en dusch och skulle sedan gå ut och handla lite småsaker. Då upptäckte jag att jag var inlåst. Dörren gick bara inte att öppna! Efter många försök med den trilskande dörren fick jag ge upp och ringa ner till receptionen. Det dröjde inte lång tid innan jag hörde folk på andra sidan dörren, de försökte öppna, men med lika klent resultat som jag hade haft. Efter en stund ringde de och bad så mycket om ursäkt, men de var tvungna att kalla in en låssmed och det kunde ta en liten stund innan de fick tag i någon. Nu led jag ju ingen större nöd, öl fanns i kylskåpet och jag kunde gå ut på balkongen och titta på strand- och gatuliv. När jag satt där och tittade hörde jag plötsligt en smäll, nere till vänster på gatan. Det var två fallanger på MC som körde in i en bil när de skulle köra ut från en soi 5 till Beach Road. Det verkade som de klarade sig med mindre blessyrer, men det skapade naturligtvis trafikkaos, för här är det inte riktigt som hemma i Sverige. Sker en olycka i Sverige försöker man ju skapa "fri väg" så fort som möjligt, så är det inte här. Om en trafikolycka sker låter man fordonen stå kvar på sin plats tills försäkringsagenten kommit och undersökt och det kan ta lite tid innan han kommer och under tiden får övriga trafikanter vackert vänta.

När jag tröttnat att titta på trafikolyckan vände jag blicken mot havet och tittade på en som åkte "fallskärm" efter en motorbåt. Det har säkert något namn, men jag vet inte vad det kallas. Hur som så följde jag fallskärmsfararen med blicken. Jag antar att personen i fallskärmen kan styra sin färd lite grann, även om motorbåten och draglinan är de som står för huvudparten av riktningen. Jag har i vart fall sett att de kan höja och sänka sin höjd genom att dra i ett par linor. Om det var personen i fallskärmen eller motorbåtsföraren som gjorde en missbedömning vid landningen vet jag inte, men plötsligt såg jag hur åkaren for rätt in i nedersta raden av solparasoller. Om han, eller någon annan skadades vet jag inte. Eller kanske förresten för just nu såg jag några stycken komma bärandes på en Thaiare som de sedan la på ett pickupflak varefter de åkte iväg.

Solparasollerna kräver för övrigt sin egna lilla berättelse. Stranden är inte så bred, kanske 25 meter, men lång, sex kilometer och nästan hela sträckan täcks av parasoller. De står så tätt att de i stort sett bildar ett tak över hela stranden, 5 rader av parasoller täcker i stort sett hela sträckan mellan Beach road och havet och under varje parasoll finns det två solstolar av den sort som går att fälla ner till liggläge. Det måste vara tusentals parasoller och därmed det dubbla antalet stolar. Varje kväll plockas samtliga parasoller och solstolar bort och transporteras, antar jag, till något förråd. Sedan på morgonen krattas stranden och jämnas till samtidigt som skräp plockas väck, varefter alla parasoller och solstolar sätts på plats igen. Man kan ju undra om det inte skulle gå att lämna allt över natten och slippa detta mödosamma arbete.

Nåväl, efter någon timma hörde jag åter ljud på andra sidan dörren och efter några minuter och till min stora glädje öppnades den. Jag var befriad! Låset byttes ut och nu verkar allt fungera utmärkt igen.Stort tack till låssmeden för även om det inte gick någon nöd på mig kan det vara lite påfrestande när magen börjar knorra och man sitter fast rakt över en gourmetrestaurang.