Onsdagsshopping

Hänger du med till Future-park, frågade Nim, jag måste köpa ett par vita byxor till Chula-golfen på Lördag. Visst, svarade jag, jag måste ändå ta ut pengar. Under bilresan bort till köpcentrat (det tar mig ungefär 15 minuter att gå dit, att köra bil inklusive tid för att hitta parkering tar minst 40 minuter), fick jag reda på att byxorna inte fick kosta för mycket, max 2000 bath, eftersom de endast skulle användas vid detta tillfälle, lördagens chulagolf. Jag ansåg förstås att vad som helst var för högt pris om man bara skulle använda dem vid ett tillfälle, men såsom varanda man och dessutom smålänning, hade jag tydligen förverkat min rätt att ha en åsikt. Vi gick runt där i ett otal affärer, det finns alldeles för många affärer och speciellt klädaffärer på Future-park. Till sist hamnade vi i en butik på översta våningen, den hade namnet skrivet på thai, så jag vet inte vad den hette. Vet du vad det här är för affär, frågade Nim. Jag, som för länge sen tröttnat på att springa i butiker, svarade, en damklädsbutik, kära du, om jag inte misstar mig alldeles. Något spydigt, men som sagt skall man bara ha ett par vita byxor för engångsanvändande är det väl bara att ta första bästa som ligger under uppsatt maxpris, eller? Fel svarade Nim, eller i varje fall delvis fel. Det här är en affär specialicerad på kläder för Ladyboys. Men, sade jag med virrande blick, men, vad gör vi här då? Tittar på kläder, svarade Nim, medge att de har läckra kläder här, i stort sett allt är designat.

Jag började känna mig väldigt homofob, för vad gjorde det att kläderna var kvinnokläder för karlar? Samtidigt, var det jag som var homofob? varför ha en speciell klädbutik för Ladyboys? Kan de inte handla sina kläder i en vanlig damklädsbutik? Men kanske det inte fungerar, specialdesignat kanske innebär att kläderna framhäver det som inte finns och döljde vad som finns. Mest bekymrad var jag dock över att jag kastat gillande blickar på en och annan kund. inte kunde väl hon, han, hen, nä, absolut inte, eller? För dyrt, sa Nim och avbröt därmed mina tankar, vi går tillbaka till den första butiken och köper de byxorna de hade för 2600. Jag var alldeles för förvirrad för att protestera trots att priset låg väl över det uppsatta maxpriset.

Så här efteråt kan jag inte låta bli att fundera på om det hela var en komplott, ett arrangemang för att få mig att acceptera inköp av ett par byxor till ett pris som jag, under normala förhållanden, absolut inte accepterat. Kvinnans list överstiger, som vi alla vet, mannens förstånd, så det kan mycket väl vara så.