Barhäng

I går skulle vi ner till centrum, vi valde fel tid och fel tid och fel tid igen. Anledningen till vår resa vaar att Nim skulle ta farväl av några vänner som lämnar Bangkok efter flera års boende här. Den ena återvänder til Australien och den andra har "omlokaliserats" till Quatar. Så på eftermiddagen gav vi oss av, ungefär samtidigt som rusningstrafiken satte in. Det vill säga fel tid att åka för nu går trafiken sakta, möjligen kan det gå att komma i tid om vi tar betalvägen. Tyvärr har vi återigen valt fel tid, för det kommer en riktig störtskur och det innebär att alla gator nere i stan blir fulla av vatten och de bilister som skall någon längre sträcka ger sig därför upp på betalvägarna som är befriade från vattenplågan. Därmed kryper trafiken fram även på betalvägen. Som inte det var nog stängs trafiken av helt efter en stund. Det är några tillhörande kungliga familjen som skall åka någonstans och då stängs vägarna tillfälligt av, för alla andra trafikanter. Totalstopp med andra ord och medan vi väntar ökar köerna på från alla håll. En resa som normalt skall gå på 30 - 45 minuter tog oss nu något mer än två timmar. Nim gick till den restaurang där hon skulle träffa sina bekanta och jag gick till en annan för att äta. Därefter slank jag in på en bar för att ta en öl. Tyvärr, tittade jag inte så noga innan jag äntrade baren, golvlampan utanför, som hade formen av en kvinna, endast iklädd en lampskärm (på huvudet), alltihop i en chockrosa färg och naturlig storlek borde ha fått mig att gå förbi. Jag utsattes genast för ihärdiga raggningsförsök från två ladyboys och tre barflickor. Det hjälpte inte mycket att jag förklarade att jag skulle möta min "hustru" om en timma, det gick ju att hinna med mycket på en timma, menade mina uppvaktningar. Till sist sade jag till en av barflickorna, okej, jag köper dig en valfri drink och ger dig lite dricks om du sitter tyst här och håller de andra härifrån. Hon lyckades i stort sett med sitt uppdrag, fast inte helt, jag fick veta att hon kom från Kambodja, att hon hade en son på nio år (fortfarande i Kambodja), att hon inte jobbat alls länge som barflicka, bara några dagar och att hon egentligen var på väg till Nana, de riktiga barkvarteren, men inte hittat dit. Jag drack upp min öl, förklarade vägen till Nana, klart att jag hittar dit och gick tillbaka till restaurangen där Nim uppehöll sig. Festen pågick för fullt, så jag gick och satte mig i baren, en stol mellan två västerlänningar var ledig. Jag frågade om jag kunde slå mig ner. Visst svarade båda. Jag identifierade ganska lätt deras brytningar, jag hade hamnat mellan en dansk och en finländare. Du kanske känner ägaren, sa jag till dansken, han kommer också från Danmark. Ja for faen, det er ju maj, sade han och fortsatte med att han även ägde hotellet och hela den 22 våningar höga byggnaden. Den dansk som jag trodde ägde restaurangen, arrenderade den bara. Min nyfunna vän berättade att han första gången kom till Thailand som sjöman 1969. Han hade återvänt  några år senare och startat ett säkerhetsföretag inom offshorebranchen. Nu hade han fyra olika företag varav hotellverksamheten var det enda som inte hade med sjöverksamhet att göra. Alla fyra företagen hette något med Mermaid. Han sa det inte, men anledningen var ju ganska uppenbar.

Och du då, frågade jag samtidigt som jag vände mig mot finländaren som satt på min högra sida, vad har fört dig hit? Åh. sade han (och som de flesta finländare jag träffat föredrog han att tala engelska trots att hans svenska var utmärkt). Jag kom för knappt en vecka sedan. Jag är här och förhandlar, jag säljer in smaker. Du gör vad, sade jag. Jag sätter ihop smaker, oftast på drycker, sedan säljer jag smaken. Just nu förhandlar jag med ägarna till Angry Birds om smaken på en dryck som skall få just det namnet. Vill du smaka, jag har lite stående här i baren. Visst svarade jag och blev bjuden på en sexa, alkoholfri, Angry Birds. Nå, vad tyckte du? Vänta lite, det här smakar bekant, hmm, påminner om en något sötad version av Fisherman´s friend. Exakt, svarade finländaren. Det är det som skall bli Angry Birds-smaken om allt går igenom. Spännande, svarade jag, samtidigt som Nim kom och sade att det var dags att åka hem. Och visst är det spännande med alla människor som har idéer och försöker realisera dem. Jag hoppas verkligen att min finländska vän lyckas lika bra som dansken på min andra sida.