Mamma Mar

Mar, alltså mamma Mastiff har gett upp. Efter att ha kämpat med njursvikt och dålig produktion av röda blodkroppar i mer än två veckor gav hon i kväll upp. Vi tog med henne hem och begravde henne på gården där hon levt större delen av sitt liv. Hon var knappt ett och ett halvt år när Nim tog henne och hennes ”make” från deras ägare för att de missköttes. När Nim tog dem till veterinären fick hon reda på att Mar väntade valpar. 7 stycken fick hon och alla klarade sig, även om en av dem dog förra året. Mar själv blev åtta år. Vi grävde en grav på gården, samt lät hennes make och valpar ta ett sista farväl. Därefter var det mattes och resten av familjens tur. Vi lade henne, som seden kräver, med huvudet mot söder. Hur kommer det sig att det känns självklart att man skall skotta igen en grav med början från bakkroppen? Hur som Mar, även om du var en lite sur gammal dam så skall du vila frid.