Internationellt

I dag har man i Storbrittanien en extra helgdag, detta med anledning av att drottningen firar 60 år på tronen. Även här i Thailand är det helgdag, men av betydligt äldre årgång. Här firar vi Buddha. Hur firar man då en sådan här internationell och stor dag. Ja, för vår del bestämmer vi oss för att inta lunch på  Brittiska klubben. Sådana finns ju världen över och därmed också i Bangkok. Här kan man uppleva lite av det brittiska livet utomlands, men man måste vara medlem eller gäst till medlem för att komma in. För att bli medlem måste man rekommenderas av minst två andra medlemmar. Nim är medlem och jag är gäst. Vi firar ju brittiska kungahuset så vi intar typisk engelsk mat, fish and chips för Nims del och Ploughmans lunch för mig. Därefter forsätter vi till the Golden Buddha, lämnar gåvor och får "snören" bundna runt våra  högra handleder. Vi går också, såsom traditionen kräver, tre varv runt Buddhastatyn. Men skall man nu vara internationell så skall man. Därför fortsätter vi till Chinatown och marknaden där, strosar igenom den och fortsätter med de indiska kvarteren, för att slutligen ta oss tillbaka genom "old market".
Någonstans mitt i det här stannar jag upp framför en liten butik. Just vad jag behöver säger jag till Nim och pekar på de kalsonger som saluförs. Jaha, säger Nim, vilken färg? Färg! Vem tusan bryr sig om färgen på kalsonger? Svarta, frågar Nim. Just det, säger jag, svarta. Men, säger Nim, du har ju ganska många svarta. Kanske ett par blå? Javisst, blå blir bra, svarar jag. Mörkblå eller ljusblå, frågar Nim. Herre min skapare, vem bryr sig? Det handlar ju för tusan bara om kalsonger. Varför inte blanda lite, säger jag desperat och inser genast mitt misstag. Det här ger ju möjlighet till en oändlig massa olika kombinationer, vilket i sin tur innebär att vi kan bli ståendes här i timmar. Jag vet, säger jag därför, jag tar två av varje färg. Även av de bruna, frågar Nim. Två av varje färgkombination de kan uppbringa i min storlek säger jag ståndaktigt. Vi lämnar butiken något senare med 24 par kalsonger, vilket, om man ser till min normalförbrukning hitintills, bör innebära att några oanvända går till stadsmissionen när det blir dags för mig att lämna jordelivet. Men vad tusan 180 kronor för 24 kalsonger, det kan jag acceptera, även om jag som sagt kanske inte hinner använda dem alla. Den som eventuellt vill ärva några ombeds meddela detta skriftligt.