Har vi tid?

Med ett brett leende förklarade klockförsäljaren, alldeles oombedd, för mig att jag behövde en klocka. Här, sa han, en Rolex. Den visar att du är en man att räkna med. Den utstrålar stil, klass och rikedom. Vore det inte bra om den visade tiden också, svarade jag, samtidigt som jag pekade på den stillastående sekundvisaren. Ah, sa försäljaren, det här är bara ett demoexemplar. Jag har din klocka här i en box. Han böjde sig för att ta fram "min" klocka. Nej tack, sa jag. Jag vill inte ha någon klocka det är bara stressande. Jag gick vidare, fast egentligen skulle jag viljat förklara för honom att jag aldrig tyckt om att bära klocka. Ett fullspäckat schema med en fullbokad möteskalender visar enbart en sak. Man har prioriterat bort livskvalitén. Rik i egentlig mening, är den som kan leva utan klocka, den som inte låter urtavlans visare styra tillvaron.
Jag har i stort sett aldrig burit klocka, helt enkelt för att jag inte tycker om att ha  en klocka på mig och vi har blivit fler. Här om kvällen var jag på ett möte. Jag roade mig med att kolla hur många som inte hade armbandsur. Av 23 personer var vi 17 som saknade klocka. Nu är det nog tyvärr så att de flesta inte har anammat idén om livskvalié, i stället beror det troligtvis på att alla har både klocka och larmfunktion i sin mobiltelefon. Att ha ett armandsur får därmed betraktas som ganska onödigt. Om man nu inte vill ägna sig åt lite dyrbar Rolexsnobberi (eller den billigare kopiavarianten som jag erbjöds).

Annars är ju det här med tid ganska intressant, finns den överhuvudtaget? Javisst, säger naturvetaren. Vi kan mäta den, alltså finns den. Men, det vi mäter är ju jordens rotationshastighet runt solen och sedan kallar vi det för tid. Och om nu tid finns, ligger den där då, utrullad som en lång matta, med en början och ett slut eller uppstår den efter hand, nybildas liksom och i så fall, vad händer med den gamla, vart tar den vägen? Eller befinner vi oss i ett ständigt expanderande universum där vi reser på vårt lilla klot i det oändliga? Om så är fallet, oändlighet, då är ju att mäta tid ganska irrelevant och man kan lika gärna använda den stillastående Rolexkopian som något annat. Inte stämmer det att tiden läker alla sår heller. Det är bara minnet som blir sämre, vilket kanske i och för sig inte är ett så dåligt alternativ som det först kan verka.