Barhäng

I går skulle vi ner till centrum, vi valde fel tid och fel tid och fel tid igen. Anledningen till vår resa vaar att Nim skulle ta farväl av några vänner som lämnar Bangkok efter flera års boende här. Den ena återvänder til Australien och den andra har "omlokaliserats" till Quatar. Så på eftermiddagen gav vi oss av, ungefär samtidigt som rusningstrafiken satte in. Det vill säga fel tid att åka för nu går trafiken sakta, möjligen kan det gå att komma i tid om vi tar betalvägen. Tyvärr har vi återigen valt fel tid, för det kommer en riktig störtskur och det innebär att alla gator nere i stan blir fulla av vatten och de bilister som skall någon längre sträcka ger sig därför upp på betalvägarna som är befriade från vattenplågan. Därmed kryper trafiken fram även på betalvägen. Som inte det var nog stängs trafiken av helt efter en stund. Det är några tillhörande kungliga familjen som skall åka någonstans och då stängs vägarna tillfälligt av, för alla andra trafikanter. Totalstopp med andra ord och medan vi väntar ökar köerna på från alla håll. En resa som normalt skall gå på 30 - 45 minuter tog oss nu något mer än två timmar. Nim gick till den restaurang där hon skulle träffa sina bekanta och jag gick till en annan för att äta. Därefter slank jag in på en bar för att ta en öl. Tyvärr, tittade jag inte så noga innan jag äntrade baren, golvlampan utanför, som hade formen av en kvinna, endast iklädd en lampskärm (på huvudet), alltihop i en chockrosa färg och naturlig storlek borde ha fått mig att gå förbi. Jag utsattes genast för ihärdiga raggningsförsök från två ladyboys och tre barflickor. Det hjälpte inte mycket att jag förklarade att jag skulle möta min "hustru" om en timma, det gick ju att hinna med mycket på en timma, menade mina uppvaktningar. Till sist sade jag till en av barflickorna, okej, jag köper dig en valfri drink och ger dig lite dricks om du sitter tyst här och håller de andra härifrån. Hon lyckades i stort sett med sitt uppdrag, fast inte helt, jag fick veta att hon kom från Kambodja, att hon hade en son på nio år (fortfarande i Kambodja), att hon inte jobbat alls länge som barflicka, bara några dagar och att hon egentligen var på väg till Nana, de riktiga barkvarteren, men inte hittat dit. Jag drack upp min öl, förklarade vägen till Nana, klart att jag hittar dit och gick tillbaka till restaurangen där Nim uppehöll sig. Festen pågick för fullt, så jag gick och satte mig i baren, en stol mellan två västerlänningar var ledig. Jag frågade om jag kunde slå mig ner. Visst svarade båda. Jag identifierade ganska lätt deras brytningar, jag hade hamnat mellan en dansk och en finländare. Du kanske känner ägaren, sa jag till dansken, han kommer också från Danmark. Ja for faen, det er ju maj, sade han och fortsatte med att han även ägde hotellet och hela den 22 våningar höga byggnaden. Den dansk som jag trodde ägde restaurangen, arrenderade den bara. Min nyfunna vän berättade att han första gången kom till Thailand som sjöman 1969. Han hade återvänt  några år senare och startat ett säkerhetsföretag inom offshorebranchen. Nu hade han fyra olika företag varav hotellverksamheten var det enda som inte hade med sjöverksamhet att göra. Alla fyra företagen hette något med Mermaid. Han sa det inte, men anledningen var ju ganska uppenbar.

Och du då, frågade jag samtidigt som jag vände mig mot finländaren som satt på min högra sida, vad har fört dig hit? Åh. sade han (och som de flesta finländare jag träffat föredrog han att tala engelska trots att hans svenska var utmärkt). Jag kom för knappt en vecka sedan. Jag är här och förhandlar, jag säljer in smaker. Du gör vad, sade jag. Jag sätter ihop smaker, oftast på drycker, sedan säljer jag smaken. Just nu förhandlar jag med ägarna till Angry Birds om smaken på en dryck som skall få just det namnet. Vill du smaka, jag har lite stående här i baren. Visst svarade jag och blev bjuden på en sexa, alkoholfri, Angry Birds. Nå, vad tyckte du? Vänta lite, det här smakar bekant, hmm, påminner om en något sötad version av Fisherman´s friend. Exakt, svarade finländaren. Det är det som skall bli Angry Birds-smaken om allt går igenom. Spännande, svarade jag, samtidigt som Nim kom och sade att det var dags att åka hem. Och visst är det spännande med alla människor som har idéer och försöker realisera dem. Jag hoppas verkligen att min finländska vän lyckas lika bra som dansken på min andra sida.  

                                                         

Kortspel

De har ringt flera gånger nu och vill att jag skall komma. De, är några av mina vänner från Chula-alumni. Vi är på restaurangen, har dom sagt, kom hit. Vad det hela gällt är att jag, innan jag åkte till Sverige på semester, vann ungefär 3000 kronor på vårt ganska harmlösa kortspel (som jag fortfarande inte begriper). Nu ville de vinna tillbaka sina pengar. Inte så att de inte hade råd att undvara pengarna, de flesta av dem är multimiljonärer och kan avvara pengarna mycket bättre än jag, men det var just det här att förlora som sved lite. Det var bara att resa till restaurangen, som ägs av en av golfspelarna i Chula och på övervåningen har vi ett rum, bara för oss och börja spela och ja, jag förlorade. På fyra timmars spel förlorade jag nästan 200 kronor (fast jag låg ju ändå, totalt sett, på ungefär 2800 kronor plus). Alla var nöjda, mina thaivänner för att de vunnit och jag, nej jag kunde inte riktigt känna mig som en förlorare. Förvisso förlorade jag 200 kronor på kortspelet, men jag blev bjuden på middag, inklusive dessert för 2 personer, samt en flaska vin. Tycker faktiskt att det kan vara värt 200 kronor. Dessutom hade jag roligt och fick umgås med trevliga människor, nej, 200 kronor var ett alldeles för lågt pris.

  

Kvällstidningar

Jag tror inte att det finns kvällstidningar i Thailand. Tack och lov får man väl säga, för de svenska har då aldrig varit av något, vare sig litterärt eller annat värde. Jag har aldrig tillhört dem som gått och köpt kvällstidningar, men så här när man bor utomlands brukar jag följa svenska nyheter via, framförallt Aftonbladets nätupplaga. Varför det blivit just den och varför jag står fast vid den är totalt obegripligt. Sådan smörja som dess journalister levererar är rent häpnadsväckande och när jag tänker efter kanske det är den rent humoristiska effekten som de, helt utan avsikt, ibland åstadkommer som gör att jag med bitterljuv förtjusning klickar fram AB:s nätversion. Under "rödskjortornas" uppror här i Thialand för några år sedan, kunde jag konstatera att Aftonbladet försökte få det till mycket värre än det var, dessutom blandade man ihop vem som sympatiserade med vem. Under fjolårets översvämning lyckades man få det till att låta mera som ett lite halvroligt poolparty än vad det verkligen var, den ekonomiskt sett, fjärde största naturkatastrofen världen skådat.

I dagens Aftonbladet har en ny stå-upp-komiker sett dagens ljus. Även om hon försöker dölja sig bakom titeln journalist. Lotta Glimstedt, lägg det namnet på minnet, hon kommer att gå långt inom den svenska humortrojkan. I dagens AB skriver hon om SVT-programmet Antikrundan och den nyligen avlidna experten Jan Bäckman. Rubrik samt underrubrik låter som följer, "Vi kommer att prata om Jan tillsammans. I morgon startar inspelningarna av ”Antikrundan” – utan avlidne experten."

Förvisso är det ett TV-program som avhandlar antika föremål och kanske somliga tycker att det är ett program av och för stofiler, men jag är fullständigt övertygad om att de flesta av de som följer serien är väldigt tacksamma att programledarna är levande. Hur skulle det annars bli? Hoppsan, här har vi Jan, avliden även vid fjärde inspelningen av årets serie. Han börjar få en patina som ger honom just den lyster som vi vill se hos antika föremål. Måhända vi får ett riktigt toppbud på honom i dag.

Som sagt kvällstidningarnas reportrar i allmänhet och AB:s i synnerhet är väl mest att betrakta som ett stort skämt, men Lotta, upp på komikerscenen, succén är given.
 

Varmt, varmare, ...

"I dag har det bara varit 32 grader varmt. Skall bli skönt med ett bastubad till kvällen." Om föregående mening någonsin uttalats här i Thailand vet jag inte, men helt omöjligt är det inte. Ända sedan bastun, eller saunan som man säger här, på allvar introduceras i landet för 30-talet år sedan har den ökat i popularitet. Inte som i Sverige, där varje hem ett tag skulle utrustas med bastu, som efter någon säsong graderades ner till tvättupphängningsavdelning eller förråd och ibland till och med gästrum (jodå, jag har upplevt dem alla. Själv försåg jag min bastu med badkar!). Varje sport/tränings-anläggning av lite klass ståtar dock med bastuavdelning.

Pinehurst Golf & Country Club, som är vår "hemmabana" för golf, har även swimmingpool, gym, fitnesscenter och förstås, bastu. Allt är nyrenoverat eftersom hela anläggningen, inklusive golfbanan låg tre meter under vatten vid översvämningen hösten 2011. Nim och jag har börjat nyttja swimingpoolen och gymet, brukar faktiskt åka dit varje kväll om vi inte är upptagna med annat. Själv simmar jag normalt 500 - 600 meter varefter det brukar bli 45 minuter till en timma med gymets plågoredskap och sedan, bastu. I kväll i bastun, tunnades skaran snabbt ut. Efter ett tag var vi bara två kvar, en thaiare och jag. Vi pratade lite bastu och han undrade, så där i förbigående, var jag kom från. Sverige, längst upp i norra Europa, förklarade jag. Saunans hemvist, fortsatte jag lite falskt och hörde hur resten av vad jag sa mycket väl kunde tolkas som att jag var släkting, i rakt nedstigande led, till de första bastubyggarna världen skådat. Intressant, sa min nyfunna vän samtidigt som han reste sig, har du något emot att jag slår på lite vatten? Naturligtvis inte, svarade jag, samtidigt som jag stålsatte mig för värmechocken. Ja, det är väl lika bra att vi kör på ordentligt, sa thaiaren och tömde hela byttan över aggregatet. Vet du, sade han, samtidigt som han i dimman försvann bort mot sin sittplats, Thaiare är inte så bra på att bada bastu, de flesta stannar aldrig längre än 20 minter. Djäklars tänkte jag och flämtade invärtes. Min stora trut har just sett till att jag måste sitta här minst 15 minuter till. Han kan gå nu, han har ju sagt att Thaiare inte klarar bastubad särskilt bra, men jag, bastubyggarnas son ...
Jag hämtar lite mer vatten, det var Thaiarens röst, så vi får lite ordentlig sauna. Efter en stund kom en ny värmechock, min luftstrupe pep, jag stängde ögonen och tänkte, nu kommer jag att dö, liksom kräftorna kokt levande, undrar om jag serveras med dill? Jag vet inte hur länge jag stod ut, en minut, två, kanske fem. Till sist hade dock min kokande hjärna lyckats få ihop en nödlögn. Min fru väste jag, ut i dimman  Hon väntar, måste gå, synd att behöva avbryta en skön sauna. Utan att invänta svar stapplade jag, med slutna ögon bort mot dörren och friheten. Jag sjönk ner utanför bastun, konstaterande att även 32 grader kan kännas svalt. Jaså, där kommer du, hördes min thailändske väns röst. Själv gick jag ut direkt efter att jag slängt på de sista två litrarna med vattren. Har aldrig förstått vad man skall plåga sig för. Ha en bra kväll, kanske syns vi här någon annan gång.

Frukostvanor

Vrålhungrig går jag ner för att inta min frukost, hotellets och mina frukosttider är inte i fas. Jag vaknar vanligtvis vid sextiden och frukosten börjar inte serveras förrän åtta. Det är bara två övriga gäster i den, mot stranden, öppna matsalen. En fallang som sitter vid bardisken och ser på TV, samt en thailändare som sitter vid ett av de yttersta borden och äter frukost. Jag får in min "American breakfast" förstärkt med färsk frukt, annanas, äpple och melon i skivor. När jag sitter där och äter upptäcker jag till min förvåning att thailändaren, förutom frukosten, har en flaska vin på bordet. Thailändaren betalar, samt tar sin vinflaska och en flaska vatten för att därefter bege sig tvärs över gatan till stranden. Nästan genast övertas hans bord av ett thailändskt medelålders par, han är klädd i arbetskläder medan hon är betydligt snyggare klädd. Mannen beställer en Irish coffee och kvinnan betalar. Jag blir tvungen att titta på mobiltelefonens klocka, kan jag möjligtvis ha sovit över hela dagen och det är sen eftermiddag? Men nej, klockan är bara kvart över åtta på morgon. Jag känner mig genast väldigt duktig med min näringsriktiga frukost. Plötsligt väcks jag från mina självgoda tankar, det är en silvergrå sportbil, Merceders, som med tjutande däck tvärnitar utanför hotellet. Vad nu då, undrar jag. Bilens dörrar öppnas och ut rusar en fallang och en thailändsk kvinna, kvinnan har en vattenflaska, några blommor samt en plastpåse med ris i händerna. De går bakom bilen och knäböjer sedan när en munk kommer gående. Munken tar emot gåvorna och läser sedan en välsignelse över paret, varefter de återvänder till bilen och åker vidare. Jag för min del är klar med frukosten, solen skiner och havet är lugnt. Jag bestämmer mig för att följa thailändarens exempel och ta några timmar i en solstol, dock byter jag ut vinflaskan mot en god bok, man är ju trots allt en präktig svensk.

Balkongfilosofi

Värmen i Bangkok är inte så hög, knappt över 30 grader, men fuktig och tryckande. Jag har känt mig rastlös ett tag och bestämmer mig för att åka till kusten ett par dagar. Det får bli Jomtien så jag kan spela golf med de kvarvarande svenskarna och norrmännen. Det är några stycken som inte åker hem till norden över sommaren. Via Internet bokar jag ett hotell, Chef @ home, för en vecka. Hotellet ligger utmed norra delen av Beach road och bara gatan skiljer byggnaden från den sex kilometer långa sandstranden. Rummet, som även har balkong, kostar knappt 200 kronor per natt med frukost.

Rummet är överraskande fint och balkongen, jodå den finns där. Nu har man inte annonserat om rum med strandutsikt, annars kunde man gott tro att man hamnat i en typisk turistfälla. Mittemot balkongen är det en gråblå husvägg, men om man lutar sig ut över räcket, kan man åt vänster se stranden i den knappt meterbreda springan mellan husen. Jag är trots allt nöjd, läget är bra och rummet som sagt fint och relativt stort. På morgonen visar det sig dessutom att frukosten är riktigt bra och väl tilltagen.

Efter frukosten återvänder jag till rummet och går ut och sätter mig på balkongen. Jag tittar på husväggen mittemot och sedan ut över balkongräcket mot stranden. Jag blir lite filosofisk, tänker att det är väl så livet är för de flesta av oss. Vi trampar större delen av tiden runt i vårt ekorrhjul, stirrande på den grå väggen framför oss, men sedan har vi vår springa ut mot friheten och det sköna livet. Ett par veckor på sommaren kan vi nå ut dit, om det inte regnar, sedan är det dags för ekorrhjulet och väggen igen. Jag, som för tillfället lämnat ekorrhjulet, återvänder in, dags att packa för dagens golfrunda.

P.S. Hotellet har även ett par rum med balkong mot stranden D.S.

 

 

Fordon

När man är ute i trafiken i Thailand märker man skillnader jämfört med Sverige. Vänstertrafiken förstås. men även andra, ibland mera subtila, skillnader. Bilstandarden är, generellt sett högre i Thailand än i Sverige åtminstone om man ser till städerna. Bilparken i Thailand är betydligt bättre än hemma och enligt norrmännen är den än värre i Norge än i Sverige, så här ligger norden riktigt i lä. Trafikregler är vi dock bättre på att hålla i norden är i Thailand. En sak som slår en vad det gäller biltrafiken i Thailand är den totala avsaknaden och då menar jag verkligen totala, av husvagnar och husbilar. Jag har inte sett ett enda exemplar av någondera. Den förklaring jag fått är att hotellen är så många och så billiga att det inte finns någon anledning till husvagnar eller husbilar. Man väljer helt enkelt att resa med vanliga bilen och ta in på hotell i stället. Bekvämare både vad det gäller resandet och boendet. Likadant med släpvagn, nästan ett måste om man är villaägare i Sverige. I Thailand är förekomsten av släpvagnar lika med noll. Den förklaring jag fått i detta fall är att de som ofta skulle ha behov av en släpvagn, väljer att köpa en pickup, troligtvis vanligaste bilmodellen i Thailand och de som inte har en pickup väljer att hyra transport när det råkar behövas, det är billigt och om man handlat på någon av de stora byggvaruhus-kedjorna till och med gratis.
Jag brukar studera bilarna när vi är ute och åker och jag har hitintills inte sett en enda bil med dragkrok. En bekant till mig hävdar att han sett två identiskt lika pickuper med dragkrok, de ägdes av ett företag som utförde båttransporter på land, men det är allt. Oftast transporteras båtarna inga längre sträckor på land och man använder i stället traktor eller fyrhjuling som dragfordon. Så är det någon som funderat på att köpa sig husvagn eller husbil här kan det vara dags att fundera en gång till. Utbudet lär vara minimalt.

Monkey Town

Små enklaver av apor som lever ett slags skyddat liv i civilisation stöter man på här och var. I de flesta fall finns det någon sägen som gör att aporna accepteras på platsen. Mest känt for oss européer är väl Gibraltars gibbonapor. Här säger historien att när aporna lämnar klippan kommer engelsmännen att försvinna från Gibraltar. Finns alltså all anledning för britterna att se till att aporna trivs där på sin klippa.

I Thailand finns ett par sådana här apområden, men här anses aporna vakta eller serva heliga platser. Det finns till exempel ett berg eller en klippa i utkanten av en fiskeby ungefär mitt emellan Bangkok och Pattaya där apor lever en slags skyddad tillvaro genom att, enligt sägnen, vara tjänstearbetare åt gudarna (vid klippans fot står en staty över Thailands första vegetarian).

Staden Lopburi, cirka 2 timmars bilresa norrut från Bangkok, brukar kallas Monkey town. Här vaktar aporna, rhesusapor, en art tillhörande makaker eller markattor som de också kallas, ett litet tempelområde beläget mitt i en rondell. Aporna verkar dock inte ta sitt jobb på så stort allvar, de flesta, ett par hundra, struntar i templet och roar sig i stället vid de tre gamla padogerna på motsatta sidan gatan. Det är egentligen  två gäng med apor, vart och ett leds av en gammal fet hanne och gränsstrider forekommer ofta men inte länge mellan grupperna. Flera kvarter från området stöter man på apor som springer in i affärer och bostäder och stjäl vad de kan komma åt.

I november varje år, hålls i Lopburi en festival till apornas ära så den som trodde att aporna var ett ovälkommet inslag i stadsbilden hade fel.

(Även gibbonapan tillhör makakerna. Tydligaste skillnaden mellan gibbon och rhesus är att gibbon saknar svans. Rhesusapan var den tredje arten, efter människan och chimpansen att DNA-bestämmas, 97,5 % överenstämmelse i DNA mellan  Homo sapines  och rhesus.)

Gudfadern

Det är dubbelhelg i Thailand den här helgen. Torsdag och fredag är ledig dag for många beroende av att det är Buddhistiska helgdagar. Sedan har vi lördag och söndag. Buddhisthelgen firade vi genom att åka till ett tempel i närheten av Saraburi, ungefär två timmars resa rakt norrut från Bangkok. Här menar man, förklarade Nim, att det finns ett fotavtryck efter Buddhas gudfar bevarat. Jag, som gärna ser mig själv mera som realist än fundamentalist, påpekade att Buddha var indier. De antas ha varit ute på resa, svarade Nim. Självklart, borde jag väl begripit! Varför skulle inte Buddha och hans gudfar ha tagit en tripp till Thailand för sådär en 2500 år sedan. Fotavtrycket i klippan hade man byggt en tempelbyggnad över och säga vad man vill, men gudfadern gick nog inte av för hackor, väl 1,5 meter från häl till tåspets. Han hade varit en tillgång i vilken OS-trupp som helst i dessa dagar, möjligen stavhopp undantaget, är inte säker på att materialet i staven skulle hålla.

Efter att vi beskådat fotavtrycket gick vi och ställde oss att vänta på processionen som bestod av en guldfärgad staty som transporterades mycket mycket sakta på en blomsterklädd pickup. Därefter kom munkar som skänktes blommor, rokelse och sedlar. Vissa av de som kommit för att beskåda hade vattenflaskor och tvättade munkarnas fötter. Naturligtvis kunde inte munkarna bära omkring alla blommor så de kastades raskt upp på en lastbil som kom körande några meter efter munkarna och direkt efter lastbilen gick en grupp med kvinnor och sopade upp resterna som lades i en sopbil, som kom någon meter efter kvinnorna. En häpnadsväckande effektivitet var det än inträffat. Nu var det i Thailand och jag blev stum av förundran.

Vi avslutar dagens ämne med att återvända till den storfotade gudfadern. Det ar nämligen han vi har att tacka for att det är dubbelhelg. Enligt sägnen var bönderna inte helt förtjusta i att munkarna var ute och tiggde mat vid den här tidpunkten på året. De var många och de trampade ner risskörden. Bönderna vände sig till gudfadern med sina bekymmer och han bestämde, på stående fot, att munkarna, från den första helgen i augusti och tre månader framåt, inte fick lämna templet. Det är alltså det dagens dubbelhelg firar, men inte som jag trodde, att det var tre munkfria månader man firade, nej, man firade för att ge munkarna mat så de skulle klara sig den tid de var instängda i templet. Den här tremånaders-regeln har munkarna skippat för länge sedan, men fördelarna av den drar man fortfarande nytta av.

P.S. Den kristna helgen firar vi väldigt profant, med golf på förmiddagen, därefter middag med starka drycker på kvällen. Det hela avslutas med kortspel om pengar. D.S.

Lagom är bäst

Det finns de och kanske jag själv tillhört dem, som säger att thailändsk mat ar god, att den passar våra svenska gommar perfekt, tro dem inte, ty de veta icke vad de tala om, som det skulle stått i konfirmationsbibeln. Thailändsk mat, med några få undantag, är så starkt kryddad att en nordbo inte bör närma sig utan en brandsläckare i beredskap. Sedan finns det thailändsk mat som anpassats för oss fallanger, den är god, men inte något som thailändare normalt äter, även om jag nog tror att en hel del skulle vilja det, men stoltheten tvingar dem att sitta och äta en rätt som får både svett och tårar att spruta. Här om kvällen åt vi på en liten lokal restaurang dit turister aldrig går. Vi beställde och talade samtidigt om att den ena beställningen var till en fallang och alltså inte skulle vara kryddstark, på den undre skalan från nästan mediumstarkt och neråt förklarade vi på både engelska och thailändska. Maträtten, en portion, kom in och jag satte mig att sortera bort den röda och den gröna chillin som jag kunde hitta. Det är den som syns på tallriken på bilden. En portion, knappt mediumstark! Tro mig, de svenskar som säger att de gillar thailändsk mat vet inte vad de pratar om. Som tur är har Thailand så mycket annat som väger upp. Helhetsintrycket blir mer än positivt och vad maten beträffar kan man som sagt äta den för oss anpassade. Har man nu gjort sig besväret med att tillreda speciell mat för oss vore det ju rent oförskämt att inte smaka och njuta. Annars finns det tillgång till alla typer av kök, japanska, kinesiska, burmeiska, vietnamesiska, koreanska, europeiska, italienska, ryska, finska, danska, svenska, amerikanska och säkert lika många till som jag missat. Man behover inte äta den där eldfängda thailändska maten bara för att man befinner sig här.