På tisdagsmorgon, i bilen, på väg till Bangkok Golf Club, funderar jag på det jag läst på Internets svenska nyheter kvällen innan. “Värsta vintern på 104 år” stod det. Och den missar jag! Tänker vidare på attityder, två scenarion spelas upp för min inre syn. Ett där “de som var med” ett halvår senare berättar för de som inte var med om hur det var, målande beskrivs hur det var att skotta sig fram genom eländet. att i isande kyla och mot pinande vind tjurigt stånga sig fram i sina försök att ta sig till jobbet, trots meterhöga snödrivor som blockerade allt. I det andra scenariot spelas en annan scen upp. “De som var med” säger till de andra, vad vet du, du var inte med, du kan inte förså hur vi hade det, men vi klarade ut det, för vi är riktiga svenskar. Det är lätt att bygga upp murar, att skapa vi- och dom-känsla. En del är känsliga för det, andra inte. En som definitivt inte bryr sig är den här gnun som strövar omkring på Bangkok Golf Club och både ser ut och uppträder som den ägde stället.
Efter golfen, blev det som vanligt på tisdagar, massage. Testade ett nytt ställe, som inte var speciellt bra. Däremot var matstället alldeles utmärkt. Milano Restaurant, som det heter ägs av Linn, en av damerna i “mitt tisdagsgäng” och det är inte bara Bangkoks bästa Italienska restaurang, det är också hotell, spa, massage (varför gick jag inte hit i stället) och har puttingbana samt drivingrange. På rangen betalar man 250 bath och får sedan slå så många bollar man orkar. Men bäst av allt är maten och vinerna, fantastiska! Och atmosfären, varken italiensk eller thailändsk, eller någon inriktning överhuvudtaget, bara en lugn och avkopplande miljö med gammal härlig jazzmusik i bakgrunden. Är bjuden hit för nyårsfirande, blir superbt, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar