Lunchade med Sam, före detta ambassadören, i går. Det vill säga jag åt en sen lunch, medan Sam åt, om inte sen, så dock frukost. Klockan var närmre halvtvå på eftermiddagen när vi satte oss till bords, men Sam är en äkta nattsuddare och avslutar sällan dagen före halvfyra på morgon. Thaiare äter inte som oss. Om vi börjar med det enklaste, verktygen, så använder de inte kniv och gaffel, det förekommer, men är inte det vanliga. De äter inte med pinnar, även om det också förekommer. Vanligast är att man äter med gaffel och sked. Oftast praktiskt faktiskt. Det stora mysteriet är dock maten. Går man ut ensam och äter är det oftast inga problem. Det som hamnar på bordet är troligtvis vad man beställt. Men när det är thaiare med kommer det in en herrans massa olika maträtter och man har inte en susning om vad det är man har beställt. Nu kan det i och för sig kvitta för alla äter av allt och det känns bara trevligt, men i början är man gärna lite misstänksam och bevakar "sin" maträtt. Snart ger man dock upp, konstaterande att betydelsen av tallriken framför en inte är mycket mer än att man har närmast till den. Thailändsk mat är god, passar svenskar bra, men varför så in i glödheta kryddad? Den mat thaiare lagar till thaiare kräver lång och tålmodig träning av oss nordbor för att vi skall kunna njuta den.
Efter den sena lunchen bar det iväg till Phil och Poona som just anlänt från London. Phil är engelsman och tillsammans med Poonas kusin har de en Thairestaurang i London. Över nyår stänger de dock varje år och firar helgen i Bangkok med omgivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar