Tempelbesök

Nims födelsedag och därmed ett tempelbesök. Vi gick upp tidigt, lagade mat att ta med till munkarna och begav oss sedan iväg till ett litet tempel utanför Bangkok. På vägen dit frågade jag varför vi skulle till just det här templet, vad som var speciellt med det? Jag försökte även få svar på vad man ansåg om reinkarnation, var det bra eller dåligt? Mina frågor besvarades lite flyktigt. När vi kom fram till templet kom även ett par munkar tillbaka från sin morgonrunda för att samla mat. Vi hann precis att ge dem lite av det vi hade med oss. Resten bar vi in och ställde på en öppen övervåning i en byggnad. Därefter gick vi ner och satte oss att vänta in ”andakten”. Efter en stund kom ”Mästaren”, Templets andliga ledare och en munk. De satte sig, ledaren på en stol, munken liksom vi på golvet. En dialog satte igång mellan ”församlingen” och mästaren. Jag frågade tyst vad som pågick. Förklaringen var att det inte fanns någon andakt som i kristna kyrkor, i stället fick folk ställa frågor om hur de skulle tolka Buddhas ord eller om de kom i tvivselmål i övrigt så fick de råd av mästaren. Efter en stund hör jag Nim säga något, bland annat ”Sweden”. Det är mästaren som undrat var jag är för en figur. Nim förklarar och Mästaren undrar sedan om jag har några frågor. Nej, svarar jag medan Nim säger ja. Han undrar vad som är speciellt med det här templet och så undrar han vad du anser om reinkarnation, mina frågor från bilresan med andra ord. Mästaren förklarar på thailändska, medan munken översätter till engelska. Det speciella med templet är att det inte är kommersialiserat och inte sysslar med ceremonier. Vi tolkar endast Buddhas ord, så är vi inte heller något rikt tempel sade mästaren med ett leende. Vad beträffar reinkarnation så hade Buddha sagt att han inte visste om man reinkarnerades eller ej, men eftersom det inte gick att veta så var det lika bra att anta att reinkarnation förekom, för om man trodde att man skulle leva en gång till och att det livet bestämdes av hur man levt det föregående, skulle man antagligen sköta sig bättre som människa. 

Efter att mästare besvarat ytterligare några frågor gick vi upp till det övre planet där munkarna serverades av maten som lämnats som gåvor. Totalt hade templet 14 munkar och det tog något mer än 40 minuter för dem att förse sig med mat (maten skickades runt på hjulförsedda brickor. När en maträtt gått varvet runt stod vi beredda i en bildad kedja och forslade ner det som blev över. Fyra stora bord blev på så sätt fyllda med maträtter. När allt var klart lämnade vi munkarna och jag fick äran att hjälpa till att bära ett av borden. Till min stora förvåning bars borden ut från tempelområdet och maten placerades på ett stort långbord utanför templet. Vad skulle nu hända? Det visade sig snart, när det gäller mat förnekar sig thailändare inte. Maten som blev över och som jag trodde skulle gå till munkarnas senare måltid under dagen, åts i stället upp av oss, och det som blev över tog man med hem igen. Jag tyckte nog att vi hade med oss mer när vi åkte därifrån än när vi kom, men jag kan ha fel.

Nu är jag ju långt ifrån kunnig på någon religion och detta kanske är helt fel, men jag har fått uppfattningen att inom kristendomen lärs det ut att man skall göra något antingen för att behaga eller inte misshaga någon annan, det vill säga Gud. Inom Buddhismen lärs det ut att man skall göra på ett visst sätt för att må bättre själv. I stort sett är det samma saker man skall göra inom båda religionerna, det är bara motivet som skiljer. Om det är på det här sättet föredrar jag Buddhismens syn på saken. Den känns ärligare och uppriktigare på något sätt. Sedan utesluter väl kanske inte det ena det andra, för skall man vara petig är väl inte Buddhismen någon religion, Den har ju varken himmel, Gud, helvete eller Djävul, bara en person som bevisligen levt. Kanske är det riktigare att kalla Buddhismen för en livsfilosofi.