Chock dii pi mai

Eller Gott Nytt År!  Nyårssupén intogs, som jag tidigare berättat, på Milano restaurant, Bangkok. Menyn var följande,

- Sparrissoppa

- Antipasto (för den oinvigde kan jag berätta att antipasto egentligen inte är en rätt utan den italienska benämningen för “aptitretare” eller förrätt. Vanliga ingredienser i antipasto är skinka, olivolja, lufttorkad oliver, paprika, salt, sallad, aubergine, grissini, vitlök, svartpeppar, squash, salamivitvinsvinäger, tomat, ruccola, fetaost, peppar, persilja, balsamvinäger)

- Lammstek

- Fruktdessert

Till detta dracks Ambo (ett billigt men gott italienskt vin, Cabernet Franc och Merlot), Penfolds bin 147 (Cabernet Sauvignion) och till desserten en Sauternes. Vid tolvslaget var det förstås Champagne. En mycket välkomponerad och god meny.

På fotot nedan ses jag tillsammans med Tessy, dotter till ägarna av restaurangen. Hon inleder 2011 en ny karriär genom att hon då börjar spela på den amerikanska touren. Hennes amerikanska tränare och coach har målet klart. 2013 skall hon vara en av de tio högst rankade kvinnliga golfspelarna i världen. Får väl se hur det går med det, duktig är hon i alla fall, jag slår henne inte :-). Hoppas att ni allesamman har haft ett trevligt nyårsfirande och att ni får ett riktigt bra och lyckosamt 2011. Det thailändska nyåret Songkran, firas mellan 13 och 15 april och i år (2011) är det thailändska året 2554.

Matvanor

Lunchade med Sam, före detta ambassadören, i går. Det vill säga jag åt en sen lunch, medan Sam åt, om inte sen, så dock frukost. Klockan var närmre halvtvå på eftermiddagen när vi satte oss till bords, men Sam är en äkta nattsuddare och avslutar sällan dagen före halvfyra på morgon. Thaiare äter inte som oss. Om vi börjar med det enklaste, verktygen,  så använder de inte kniv och gaffel, det förekommer, men är inte det vanliga. De äter inte med pinnar, även om det också förekommer. Vanligast är att man äter med gaffel och sked. Oftast praktiskt faktiskt. Det stora mysteriet är dock maten. Går man ut ensam och äter är det oftast inga problem. Det som hamnar på bordet är troligtvis vad man beställt. Men när det är thaiare med kommer det in en herrans massa olika maträtter och man har inte en susning om vad det är man har beställt. Nu kan det i och för sig kvitta för alla äter av allt och det känns bara trevligt, men i början är man gärna lite misstänksam och bevakar "sin" maträtt. Snart ger man dock upp, konstaterande att betydelsen av tallriken framför en inte är mycket mer än att man har närmast till den. Thailändsk mat är god, passar svenskar bra, men varför så in i glödheta kryddad? Den mat thaiare lagar till thaiare kräver lång och tålmodig träning av oss nordbor för att vi skall kunna njuta den.

Efter den sena lunchen bar det iväg till Phil och Poona som just anlänt från London. Phil är engelsman och tillsammans med Poonas kusin har de en Thairestaurang i London. Över nyår stänger de dock varje år och firar helgen i Bangkok med omgivning.

Mitt Thailand

Gick och lekte med tanken att någon skulle be mig att ta ett foto på något typiskt thailändskt. Vad skulle det bli för motiv på fotot? Vackra leende kvinnor, Buddha-figurer, tempel, munkar, Tuk-tuk, Tesco Lotus, Något lila, elefanter, massage, orkide? Nej, jag bestämde mig för det här.

Jag vet inget annat land där det finns affärer som enbart säljer högtalare (kanske i Japan och övriga Asien, jag är osäker). Hur som, i Thailand stöter man ständigt på dessa högtalarbutiker. Ljud är viktigt för thailändare, det är som de skydde tystnaden. Sitter man i ett rum där det finns en TV och den inte är påslagen, kan man vara helt övertygad om att nästa thailändare som passerar slår på den, inte för att han/hon vill se, inte för att du vill se, enbart för att du inte skall behöva sitta där utan sällskap.

Ljud skall gärna, förutom att vara påslaget, också förmedlas med hög volym.

En annan ganska viktig del i gatulivet är, vad jag tror att vi på 50-talet hemma i Småland felaktigt kallade, radiobilar. Fordon försedda med högtalare som skrek ut sitt budskap. Då, hemma i Småland, tror jag att de oftast användes i samband med valkampanjer. Här används de oftast för att göra reklam för diverse butiker och varor. Säkert både effektivare och billigare än tidningsannonser. Av en västerlänning upplevs det gärna som lite skränigt och otidsenligt, men som sagt, högtalarmarknaden går på högvarv i Thailand.

Tisdag igen

På tisdagsmorgon, i bilen, på väg till Bangkok Golf Club, funderar jag på det jag läst på Internets svenska nyheter kvällen innan. “Värsta vintern på 104 år” stod det. Och den missar jag! Tänker vidare på attityder, två scenarion spelas upp för min inre syn. Ett där “de som var med” ett halvår senare berättar för de som inte var med om hur det var, målande beskrivs hur det var att skotta sig fram genom eländet. att i isande kyla och mot pinande vind tjurigt stånga sig fram i sina försök att ta sig till jobbet, trots meterhöga snödrivor som blockerade allt. I det andra scenariot spelas en annan scen upp. “De som var med” säger till de andra, vad vet du, du var inte med, du kan inte förså hur vi hade det, men vi klarade ut det, för vi är riktiga svenskar. Det är lätt att bygga upp murar, att skapa vi- och dom-känsla. En del är känsliga för det, andra inte. En som definitivt inte bryr sig är den här gnun som strövar omkring på Bangkok Golf Club och både ser ut och uppträder som den ägde stället.

Efter golfen, blev det som vanligt på tisdagar, massage. Testade ett nytt ställe, som inte var speciellt bra. Däremot var matstället alldeles utmärkt. Milano Restaurant, som det heter ägs av Linn, en av damerna i “mitt tisdagsgäng” och det är inte bara Bangkoks bästa Italienska restaurang, det är också hotell, spa, massage (varför gick jag inte hit i stället) och har puttingbana samt drivingrange. På rangen betalar man 250 bath och får sedan slå så många bollar man orkar. Men bäst av allt är maten och vinerna, fantastiska! Och atmosfären, varken italiensk eller thailändsk, eller någon inriktning överhuvudtaget, bara en lugn och avkopplande miljö med gammal härlig jazzmusik i bakgrunden. Är bjuden hit för nyårsfirande, blir superbt, det är jag övertygad om.

För mycket av det goda

Det börjar bli för mycket av mig. 10 kilo jag skulle kunna försvinna utan att det hade annat än positiva effekter. Nu är det dags att börja träna, men springa är ju så jädrans tråkigt. Dessutom skall min träning helst ge koordinationsträning också. Bra för golfspelet om man kan få kroppens olika delar att fungera i någorlunda samspel. Jag har hittat mitt träningsredskap och lägger nu upp videon. Har inte producenterna för Lets Dance hört av sig inom tre timmar blir jag ytterst förvånad.

Julbad

Det är förvisso några dagar efter dopparedagen och därmed egentligen för sent för julbadet, men det får bli ett sådant i dag i alla fall. Åker via "elevated highway", ett system av betalvägar som går 5 - 8 meter över Bangkoks marknivå, i riktning sydost.

 Ungefär halvvägs mellan Bangkok och Pattaya ligger den lilla staden  Arang Sila. Egentligen mera ett fiskesamhälle än en badort och förutom att ha blivit känd för alla sina utsökta fiskrestauranger är staden också känd för sina stenmortlar. Här finns flera olika tillverkare och en del mortlar är väldigt snygga, men inte precis något man köper för att ta med hem. Flyg och stenmortlar, nej, det får vara. Här finns också en cirka 2 kilometer lång sandstrand och det är den som är målet. Här finns även en resort, men det är i stort sett enbart Thailändare som åker hit för att bada och koppla av, vilket gör att man slipper det mesta av turistfällor och försäljare här. Däremot tyvärr inte de motorbåtsdragna "bananerna". Vore en välsignelse om de förbjöds.

Juldagen

Den här dagen är ju i många länder vad julafton är i Sverige. Vi är med anledning av helgen bjudna till Shevrons asienchef på julmiddag. Han är engelsman så julbordet innehåller både skinka, kalkon och revbensspjäll. Känns nästan som att vara hemma. På tal om hemma fick jag under julmiddagen veta att ett av de par som jag pratat med kvällen innan var från Sverige!

Julafton

Julafton är ju en fredag, det vill säga en golfdag för min del. Idag är det Bangkok Golf Club som gästas. Det här är en av mina favoritbanor runt Bangkok. Trevlig och kul bana, bra caddies och välskött. Dock ganska dyr att spela på. En årsavgift här är cirka 40 – 50 000 bath. En caddie kan tjäna från 0 – 1000 bath per dag inklusive dricks. Caddies är dagsanställda och de är inte garanterade något jobb, därför kan det bli och blir ofta 0 bath. 500 – 600 bath är den normala lönen när dom får gå med på en 18-hålsrunda. Sedan finns möjligheten att hinna med en grupp till, efter den första, men det är näst intill omöjligt eftersom första tee off är vid 06.00 och sista vid 13.00. På Bangkok Golf Club är det dock lite större chans för här finns belysning på alla hål, så sista tee off är klockan 20.00. På BGC finns också en rätt kul och svår niohålsbana. Det är bara par tre hål, men inte vilka som. Det är spelmässiga kopior av världens mest kända par 3 hål. Så här kan man prova att spela St Andrews, Augusta, Pebble beach och allt vad dom stora banorna heter. Efter golfen bär det av ner till stan för att fira Lizas 40-årsdag. Liza är en USA-född kinesiska som liksom jag kommer hit över jul och nyår.

Kvällen före julafton

Jag åker till drivingrangen. Den som jag vanligtvis nyttjar ligger på flygvapnets område och arrenderas av en flygofficer. Numera hinner han inte flyga, all tid går åt till drivingrangen, men han har flugit ett par av de sex JAS-plan som Thailand köpte av Sverige. I Sverige har politikerna uppfattningen att staten inte får äga något som konkurrerar med privata intressen eller möjligtvis kan gå med vinst. Här ser man inga problem med sådant. Marknaden är fri och statliga organisationer kan mycket väl bedriva affärsverksamhet så länge det inte går ut över deras huvudsakliga uppgift. Just drivingranchar och golfbanor ligger i många fall på militära områden. De har ju marken och om det skulle utbryta krig är det lätt att stänga ner en golfbana. Så armén, flyget och marinen har flera golfbanor. Det här har bland annat gjort att en av världens mest udda golfbanorna finns i Bangkok, Kantarat, Royal Thai Air Force, Donmuang, Bangkok. Golfbanan ligger inne på en flygplats! Mellan östra och västra startbanan. Ett av hålen har trafikljus, om det lyser rött får du inte slå ut för ett flygplan håller på att taxa ut mitt i boll-linjen! Men jag fördriver som sagt kvällen på drivingrangen, mörkret har lagt sig och belysningen har tänts. Jag får sista platsen. 50 utslagsplatser är fyllda. Jag slår ett hundratal bollar och sätter mig sedan för att vila. Jag tittar ut över drivingrangen, mörkret runt omkring och den upplysta gräsmattan, där bollarna formligen haglar ner. Jag ler för mig själv, börjar tralla på "Hej tomtegubbar ..." och tittar återigen ut på gräsmattan framför mig, fylld av golfbollar. Jodå, jag får en vit jul jag också! God jul på er allihop.

            

Varför inte i Sverige?

Var på den lokala matmarklnaden på förmiddagen. Det är hit man går när man skall ha färskvaror. Om en svensk hälsovårdsinspektör satte sin fot här skulle hon/han få krupp, hjärnblödning och troligtvis en lättare släng av afasi. Men vi övriga kan gå omkring här bland fisk, kött, grönsaker. lekande barn, sovande hundar och katter. Vi kan köpa våra matvaror av en person som vi just avbryter dagens lunch för (lunchen intas från tallrik stående på styckningsbordet med en TV och ett jollrande barn bredvid sig). Vi klarar detta och vi har inga problem med matförgiftning. Vi står där och plockar själva åt oss de köttbitar vi vill ha. Hemma i Sverige skulle det aldrig fungera, epidimier skulle stå som spön i backen. Huir kan det vara så? Enda förklaringen jag kan komma på är att här är färskvaror FÄRSKVAROR, till skillnad från Sverige, där färskvarorna redan har någon vecka (minst) på nacken när vi får den i händerna. Förpackningarna säger ju inget om slaktdag, bara förpackningsdag, vilket inte nödvändigtvis måste vara samma sak. Kanske det är dags att tala om för våra hälsovårdsinspektörer och butiker att vi föredrar färska varor framför skinande blanka tillredningsytor.

Lagar och annat trams

Alla länder har väl lagar som, inte minst för de från andra länder, kan verka lite konstiga. De som bor i vanliga villaområden i Bangkok måste till exempel rimligen tycka att våra svenska bygglovsbestämmelser, med ett minsta avstånd från byggnad till tomtgräns på tre meter, är lite konstiga. I Bangkok är det ganska trångt och de flesta tomterna är bara marginellt större än huset.

Vill man ha lite tomt får man helt enkelt göra som Nim, köpa flera tomter, hon köpte fyra, och sedan placera huset mitt på.
I dag när jag var och handlade råkade jag ut för en, ur svensk synvinkel, konstig lag. Jag skulle handla mat och vin var tanken, men se det gick inte för det finns en lag som säger att alkoholhaltiga drycker får inte säljas mellan klockan 14.00 - 17.00. Jodå, det satt tydliga anslag på väggen, så det var bara att förlika sig med ödet, eller behövde man det. Det fanns enligt affärsbiträdet en annan bestämmelse, låt oss kalla den mängdlagen. Den sa att den förstnämnda lagen gällde, såvida man inte inhandlade en STÖRRE kvantitet, för i så fall gick det bra att handla, oavsett tidpunkt. Så när jag skulle köpa en, eventuellt två flaskor, gick det inte, men om jag köpte MER än 10 liter vin gick det bra. Med två 5-litersboxar och en flaska vin bar det av hemåt, funderandes på vad Systembolaget skulle ha sagt.

Dan före dan före dopparedan

I Thailand firar man inte jul och varför skulle man det? Julen är ju en kristen högtid för att fira Jesus födelse. Men det är klart lite julpynt i affärerna kan man ju ha. En gran till exempel, den har ju inget med Kristus att göra utan är en gammal tysk sedvänja med ursprung i mitten av 1400-talet.

Och jultomten, förvisso kristen, föregångaren var en turkisk ärkebiskop (Nikolaus av Myra) men det kan väl vara kul med lite jultomtar i affärerna.

Och julsånger förstås. Bara att köra på med vad som finns, allt från Rudolf med röda mulen till Stilla natt.

Snögubbe måste det ju finnas försås och var den än kommer ifrån så lär den inte ha något med kristendomen att göra.

Julklappar ger man förstås inte bort de är ju en direkt anspelning på de tre vise männens gåvor till Jesusbarnet, eller? Nja egentligen firades julen som en hednisk tradition långt före kristendomens inträde. Då dracks julöl och man var särskilt givmild mot fattiga och kringresande. Så i Thailand ger man julgåvor till goda grannar och till vänner, men sällan inom familjen.

Juldansen har ingen som helst anknytning till det kristna firandet, möjligen till det hedniska. Själv tycker jag att thailändarnas variant är ovanligt trevlig :-).

Nåja, frågar man thailändarna så firar de inte jul, det där är bara till för utlänningar svarar de. Så ha en trevlig jul. här firar vi den som sagt var inte.

Och just det, nu (tror) jag att det går att kommentera. Klicka bara på kommentarer eller vad det nu står här nedanför.

Golf massage och middag

Tisdagar innebär upp i ottan för att spela golf. Denna gång var det Vintage club (http://www.vintagegolfthai.com/home/ ) som var målet. Banan är högklassig och ingår i Thailändska PGA-touren, vilket jag inte gör och det märktes snabbt. Golf har en förmåga att kvickt ta ner en på jorden om man skulle råka känna sig lite duktig. Som motåtgärd kan man byta sak att glädjas åt. Redan på sjättehålet var det kris, jag var då nere på lägsta nivån av glädjeämnen, den att jag fortfarande spelade på startbollen. På trettonde hålet togs även detta lilla glädjeämne ifrån mig i och med att jag, med ett helt omöjligt slag, placerade bollen i en vattensamling väl till höger om hålet.

Efter golfen bär det in till centralare delar av Bangkok och mina damer slår sig ner för att spela kort, medan jag går för att få massage.Svensk massage är behaglig och ger nästan genast en skön känsla, så icke den thailändska. Euforin uppstår mera av att man överlevt. 2 timmars plåga kostar cirka 300 bath och känns ungefär som att bli överkörd av tåget, men efter ett par gånger lär man sig faktiskt att njuta av det och jag lyckas till både min och omgivningens stora förvåning somna under massagen. Efter massagen är det dags att återgå till kvinnorna för attsedan  gå vidare till restaurang och äta middag. Oftast är det sex till tio kvinnor som är med på middagen och så jag som ensam man i sällskapet. Jag är dessutom den enda som lönearbetar. De är välbeställda damer hela bunten. Sämre sätt än att vara i deras sällskap finns att fördriva en tisdag på.

Möte med en svensk

Såg en svensk i dag, det händer inte så ofta, men här kom den inåkande på bensinstationen. Han (?) var en Volvo 440.

Först blev jag sur. Är det inte typiskt, när man väl träffar på en svensk bil så visar det sig vara den äldsta och mest skamfilade bilen som skådats på länge. Den lyckas inte ens med en hyfsad parkering. Sedan blev jag stolt för det är ju typiskt svenskt. Vi må vara gamla och slitna, men vi utför det som förväntas av oss och kanske mer därtill, även om det ibland, som här, kan bli lite snett och skevt. Eller som modeordsfanatikern Maud Olofsson skulle sagt, "vi levererar" fast det ordet kanske redan har passerat bäst-före-datum, vad vet jag? Jo, en sak vet jag. Nu skall jag åka till drivingrangen och leverera lite bollar rakt ut i luften. Ha en bra dag.

Thailands äldsta huvudstad

 Vi fortsätter vi till den gamla ruinstaden Si Satchanalai som tillsammans med Sukhothai. anses vara Thailands första  huvudstad (Si Satchanalai övergavs och befolkningen flyttade till Sukhothai). Därefter blev Ayutthaya huvudstad och numera är det som vi alla vet Bangkok. De första huvudstäderna tros vara XXX De tros vara från 1200 talet.  Bägge platserna ingår numera i FN:s världsarv. Byggnadsresterna är imponerande och uppförda i vulkansten. Det måste ha varit storslaget här då det begav sig. Området är stort, flera kvadratkilometer, men som väl är kan man ta med bil in på området. Här finns även lämningar av gamla keramikverkstäder. Keramiken från området, som för övrigt gränsar till floden Yom, blev vida känd och spriddes inte bara i Thailand utan även till andra asiatiska länder.

Precis som på alla andra ställen i Thailand där det är entréavgift så är den diffentierad. Alltså får en thaiare här betala 20 bath. medan en fallang, det vill säga en utlänning får betala 100 bath. Att ta med bilen kostar 50 bath för thaiaren. För fallangen finns inte det alternativet antagligen tycker de att vi gott kan behöva röra på oss.

  

Norrut

Hela familjen Yasapon sånär som på Chang som stannade hemma för att se till hundarna, tog med mig på en resa norrut. Första stoppet blev i staden Pitsanulok där det finns ett välkänt tempel med en guldbuddha. Här kan man verkligen tala om ett kommersialiserat tempel, affärer och marknadsstånd över hela tempelområdet. Vi fortsatte vår resa till staden Uttaradit. Vi stannade i utkanten av staden, vid regionens sockerraffinaderi. Vårt mål var en liten butik inrymd i vad som såg ut som ett större plåtgarage. Butiken ägs av Bons svärmor och hon och Bons hustru driver den. Jag kände mig förflyttad till en helt annan värld. Det var mörkt och kallt (nåja temperaturen höll sig runt 20 grader C). Vi kom straxt före skiftbytet andra fredagen i månaden, det vill säga avlöningsdag. En välbetald arbetare tjänar cirka 2x7000 bath i månaden (2x1585 Skr). Arbetstiden är 12 timmar per dag, 7 dagar i veckan. Ledig, nationella högtidsdagar. Skiftet som skall gå på anländer. Flera av dem kommer till butiken, betalar sin kredit och köper sig något, många, en sup thaiwhiskey och några cigaretter. Paketen har öppnats och cigaretterna packats in i plastfolie, fyra i varje plastfolie. Därefter kommer avgående skiftet och det hela upprepar sig. Enda skillnaden är att många hu köper sig en helflasha thaiwiskey. Det är ju fredagskväll och 12 timmar tillks jobbet börjar igen. Whiskeyn är på 28 procent och smakar ungefär som avslagen Gammeldansk, men kan man begära bättre för 120 bath?

Tempelbesök

Nims födelsedag och därmed ett tempelbesök. Vi gick upp tidigt, lagade mat att ta med till munkarna och begav oss sedan iväg till ett litet tempel utanför Bangkok. På vägen dit frågade jag varför vi skulle till just det här templet, vad som var speciellt med det? Jag försökte även få svar på vad man ansåg om reinkarnation, var det bra eller dåligt? Mina frågor besvarades lite flyktigt. När vi kom fram till templet kom även ett par munkar tillbaka från sin morgonrunda för att samla mat. Vi hann precis att ge dem lite av det vi hade med oss. Resten bar vi in och ställde på en öppen övervåning i en byggnad. Därefter gick vi ner och satte oss att vänta in ”andakten”. Efter en stund kom ”Mästaren”, Templets andliga ledare och en munk. De satte sig, ledaren på en stol, munken liksom vi på golvet. En dialog satte igång mellan ”församlingen” och mästaren. Jag frågade tyst vad som pågick. Förklaringen var att det inte fanns någon andakt som i kristna kyrkor, i stället fick folk ställa frågor om hur de skulle tolka Buddhas ord eller om de kom i tvivselmål i övrigt så fick de råd av mästaren. Efter en stund hör jag Nim säga något, bland annat ”Sweden”. Det är mästaren som undrat var jag är för en figur. Nim förklarar och Mästaren undrar sedan om jag har några frågor. Nej, svarar jag medan Nim säger ja. Han undrar vad som är speciellt med det här templet och så undrar han vad du anser om reinkarnation, mina frågor från bilresan med andra ord. Mästaren förklarar på thailändska, medan munken översätter till engelska. Det speciella med templet är att det inte är kommersialiserat och inte sysslar med ceremonier. Vi tolkar endast Buddhas ord, så är vi inte heller något rikt tempel sade mästaren med ett leende. Vad beträffar reinkarnation så hade Buddha sagt att han inte visste om man reinkarnerades eller ej, men eftersom det inte gick att veta så var det lika bra att anta att reinkarnation förekom, för om man trodde att man skulle leva en gång till och att det livet bestämdes av hur man levt det föregående, skulle man antagligen sköta sig bättre som människa. 

Efter att mästare besvarat ytterligare några frågor gick vi upp till det övre planet där munkarna serverades av maten som lämnats som gåvor. Totalt hade templet 14 munkar och det tog något mer än 40 minuter för dem att förse sig med mat (maten skickades runt på hjulförsedda brickor. När en maträtt gått varvet runt stod vi beredda i en bildad kedja och forslade ner det som blev över. Fyra stora bord blev på så sätt fyllda med maträtter. När allt var klart lämnade vi munkarna och jag fick äran att hjälpa till att bära ett av borden. Till min stora förvåning bars borden ut från tempelområdet och maten placerades på ett stort långbord utanför templet. Vad skulle nu hända? Det visade sig snart, när det gäller mat förnekar sig thailändare inte. Maten som blev över och som jag trodde skulle gå till munkarnas senare måltid under dagen, åts i stället upp av oss, och det som blev över tog man med hem igen. Jag tyckte nog att vi hade med oss mer när vi åkte därifrån än när vi kom, men jag kan ha fel.

Nu är jag ju långt ifrån kunnig på någon religion och detta kanske är helt fel, men jag har fått uppfattningen att inom kristendomen lärs det ut att man skall göra något antingen för att behaga eller inte misshaga någon annan, det vill säga Gud. Inom Buddhismen lärs det ut att man skall göra på ett visst sätt för att må bättre själv. I stort sett är det samma saker man skall göra inom båda religionerna, det är bara motivet som skiljer. Om det är på det här sättet föredrar jag Buddhismens syn på saken. Den känns ärligare och uppriktigare på något sätt. Sedan utesluter väl kanske inte det ena det andra, för skall man vara petig är väl inte Buddhismen någon religion, Den har ju varken himmel, Gud, helvete eller Djävul, bara en person som bevisligen levt. Kanske är det riktigare att kalla Buddhismen för en livsfilosofi.  

Middag med ambassadörer

Sam och Dan försöker jag träffa varje gång jag är i Bangkok. Det brukar i vart fall bli en kväll med middag och diskussioner och med Sam även någon golfrunda. Båda är eller snarare har varit ambassadörer, Sam i bland annat Sverige.

 Nu har de pensionerat sig båda två, men har då och då lite regeringsuppdrag. Förra gången vi träffades var mitt under Rödskjortornas ockupation så samtalsämnet då var ju inte så svårgissat. Jag måste förövrigt säga att jag fortfarande är imponerad. Det land som i svensk media då, bland annat beskrevs som, ”diktaturstat där regeringen enbart är arméns förlängda arm” klarade den här ockupationen av landets viktigaste affärsdistrikt mycket bra och visade stort tålamod. Jag skulle vilja se en av våra västerländska så kallade demokratier som hade låtit en liknande händelse pågå mer än ett par timmar innan armén varit på plats eller i svenskt fall ”fuskvägen” specialstyrkan. När vi träffades nu i veckan var det Sverige som var i blickfånget, med Wikileaks och med självmordsbombare. Vad det gällde självmordsbombaren fick jag börja med att förklara det här med rondellhundar. Muhammedkarikatyrerna kände de däremot till. Sedan fick jag fortsätta med att berätta att en person vid namn Vilks envisades med att kalla sig själv för en genial konstnär genom att stjäla dessa två idéer och sätta ihop dem till en. Själv vill jag hävda att han är en klåpare och ett typexemepel på en sådan som förstör demokratin genom att tro att demokrati bara innebär rättigheter, inte inse att det även innebär skyldigheter och ställer krav.

På Kullaberg, där vanligt folk inte får släppa ett papper lyckades denna genuine gnällspik få placera sin så kallade konst efter stora protester. Han påstås vara självlärd och jag vill med bestämdhet hävda att lärd skall bort. Vilks är och förblir en samhållets paria.

Vad det gäller Wikileaks hade vi olika åsikt och det var kanske inte så konstigt. De såg det hela från sin erfarenhet av att arbeta på ambassader och ansåg att Wikileaks var farligt. Jag å min sida undrade om det inte fanns ett större problem när sanningen innebar en samhällsfara.

Så det kan bli

Äntligen i Thailand igen, bland det första jag gör är att uppsöka en frisör. Den som finns runt hörnet har helgstängt, det är något slags dubbelhelg. Nästa försök, något hundratal meter bort innebär att min kära Nim får håret fixat, medan jag får hand och fotvård! För så blir det gärna i Thailand, kan man inte erbjuda det någon önskar så ger man något annat. Sen må det vara något så enkelt som att visa fel väg hellre än att säga att man inte vet var något ligger eller som nu att ge hand- och fotvård i stället för klippning. Jag har aldrig gjort något av det tidigare så jag kan väl inte hävda att det var onödigt antar jag. Nästa ställe gav dock väntad utdelning, här var frisören ledig och jag blev klippt. Han frågade, enligt Nim, om jag också ville ha skägget trimmat, ja, varför inte svarade jag. Jag blev intvålad och något misstänksam, det här kändes inte riktigt rätt. Några sekunder senare visade det sig att mina misstankar var befogade. Med ett snabbt och säkert handlag skars all hårbeväxning på min vänstra ansiktshalva bort. Nu hör det till saken att Nim, sedan den dag vi först träffades, har funderat på hur jag ser ut utan skägg. Kunde det vara så att ...? Nåja, skägg växer ju ut igen och nu hade vi båda fått se resultatet och konstaterat att det skall nog dit igen.
/pälle