Middag med Junior

Vi är ensamma hemma labradoren Junior och jag. Matte är på sjukhus för kontroll och måste stanna över natten. Det är inte samma sjukhus som jag var på, det här är ett privatsjukhus. På eftermiddagen gjorde jag ett besök och kunde konstatera att rummet var som på ett bättre hotell. Förutom sjukhussängen fanns det ett bord, soffa och fåtölj. TV naturligtvis, det är ju trots allt Thailand. Kylskåp, kaffebryggare samt en meny varifrån man kunde beställa all slags restaurangmat. Egen toalett med dusch fanns det förstås också och från balkongen kunde man se ner på den fullängdsstora bassängen där de patienter som kände för det kunde ta sig ett dopp. Bredvid bassängen fanns ett gym. Sämre sjukhusvistelse kan man nog ha. Men som sagt Junior och jag är hemma. De andra hundarna är här också förstås, men de bor ju inte inomhus, så dem räknar vi inte. Då skall vi se vad vi skall ha till middag sa jag till Junior när klockan närmade sig sju. Caprichosa för min del, sa Junior. Du skall bara vara tyst svarade jag. För dig gäller torrfoder. Det var min middag jag pratade om. Caprichosa sa Junior igen, annars talar jag om för matte att du rökt som en borstbindare hela dagen. Du skulle bara våga, sa jag. Ja skulle det jag, svarade Junior, ring och beställ nu. När våra pizzor anlände hade det börjat spöregna. Jag sprang ut, endast iklädd ett par shorts och med ett paraply som knappt klarade att stå emot störtfloden av vatten. Pizzabudet, som kommit per motorcykel, stod där utanför grinden, hult leende, iklädd svarta byxor, vit skjorta och slips. Lika blöt som om han hade simmat med pizzorna till oss, men pizzorna var torra. Jag betalade och gick in till Junior med våra kartonger. Om jag får ligga i soffan efter maten kan du få ta ett glas vin till pizzan och en cigarett efteråt sa han. De smakade gott alla tre och Junior har inte klivit ner från soffan än.