Labradoren Junior kom inrusande från sin patrullering längs trädgårdsmuren. Som det inte var anmärkningsvärt nog, gjorde han dessutom vad som fram tills nu ansetts som en omöjlighet. Han kröp in under soffbordet. Junior, vad är det frågan om, undrade jag. Du är ju inte gift så det kan inte vara svärmor du fått syn på. Återstår väl bara kronofogden då. Eh..flämt, hördes det från någonstans under bordets tidskriftshylla, eh..flämt. Ligg kvar du, jag går och kollar, sade jag, samtidigt som jag reste mig. När jag kom ut fick jag se vad som upprört Junior så till den milda grad att det omöjliga blivit möjligt. Det stod en elefant ute på gatan. Inte en jätte, men i alla fall en elefant. I Bangkok är det förbjudet att införa elefanter. Hur det är här i Rangsit, vi räknas ju ibland som tillhörande Bkk, råder det delade meningar om. Om jag tolkat Junior rätt tillhör han den fallang som anser att elefanter inte har i staden att göra . Jag gick in igen, det är bara en elefant sa jag. Äpp oss, väste Junior. Visst, sa jag, jag skall äpp oss, men först skall jag ta ett par fotografier. Sådär, sa jag belåtet samtidigt som jag kikade fram vid sidan av kameralinsen, Jag är säker på att både Cat Defender och the Guardian Dog villigt publicerar dessa fina bilder. Ge it! Äpp oss å ge it, brölade Junior samtidigt som bordet började gunga betänksamt. Jag lyfte undan bordet och en skamsen Junior visade sig. De här fotografierna vänder helt upp och ner på rangordningen sa jag till Junior. Nu är det jag som är herre och du som är hund, ordningen är återställd. Hrmpf, sa Junior, men accepterade tills vidare sitt nederlag.
Vad det gäller elefanter i stadsmiljö så är det nog inte vidare lämpligt, men i och med att arbetslösheten ökar blir uppfinningsrikedomen för att få in några bath större och allt provas. Jag har sett en fullvuxen elefant mitt inne i bangkok en kväll förbud till trots och det kan ju inte vara det lättaste att smuggla vare sig in eller ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar