På TV intet nytt

  Utbudet av TV-program verkar vara ungefär det samma här i Thailand som i Sverige, det vill säga att det domineras av nyheter, sport, ”såpor” och utslagningsprogram av typen ”Idol”. Det blir väl så i en allt mer globaliserad värld, allt strömlinjeformas. Inga av de här programutbuden intressar mig nämnvärt. Nyheter om ljugande politiker är lika deprimerande oavsett i vilket land politikern befinner sig. Och sport, ack ja. Får mig att tänka på när Göran Kropp fick frågan, vad är det för häftigt med att klättra upp på världens högsta berg nu på 90-talet, det gjordes ju redan på 50-talet. Göran tittade på reportern och svarade lugnt, första VM i fotboll, när spelades det och vad är det för vits med att spela det nu, det är ju redan avgjort en gång för alla eller? Program av typen Idol gör mig mest förvånad. Teknikutvecklingen de senaste 20 åren har gjort att vi nu kan koppla ihop dator, ljudanläggning och TV. Vi kan sitta hemma i TV-soffan och via datorn ladda ner shower och framträdanden av världsartister för att se dem på storskärms-TV och detta med ett ljud som inte ens gick att uppbringa i en inspelningsstudio för 20-talet år sedan och vad gör ”vi”? Jo, sitter och tittar på folk som är lika tonsäkra som en ekstubbe. Stubben har dock den goda smaken att hålla tyst. Nog är det en förunderlig värld ändå, eller det kanske bara är ett slags gudomlig balans mellan teknikens och artistens kvalité. Visst, det skall erkännas att det kommit fram en och annan bra artist via idolprogrammen, men varför sitter människor och tittar på all den andra smörjan? Har vi ett behov av att se (andra) människor göra bort sig för att framhäva oss själva eller vad är det frågan om. En avart till idol, som ju består av ”amatörer”, är lets dance, där kändisar tävlar mot varandra. Förutom kändisskapet är upplägget i princip detsamma. Låt mig nu presentera en konspirationsteori, som är min alldeles egna. Låt oss säga att en känd svensk skådespelare får ett erbjudande om en roll. Du skall spela hjälte, du får X-tusen kronor för rollen. Artisten accepterar. Det skulle lika gärna kunna ha varit ett erbjudande om att spela skurk för X-tusen kronor och samma artist hade accepterat. Om ett TV-bolag erbjuder samma summa för att artisten skall dansa som en tönt, tar han/hon då jobbet, eller anser han/hon att det är för förknippat med personligheten? En bra skådespelare ser det givetvis som en roll och antar. På så sätt är Idol ärligare, för de här galningarna tror faktiskt att de är bra och får inget betalt, men lik förbaskat är det billig smörja. Och programmet är precis lika uselt här i Thailand som i Sverige. Varför inte sätta sig och se på någon av alla de otroligt duktiga artisterna som finns på nätet i stället? Gör ett val, är du lejon eller hyena?

Hemma

Bestämmer mig på morgonen för att stanna och spela golf på vägen hem, men blandar ihop banorna och ber taxiföraren att köra mig till Thana city golf club som ligger alldeles åt fel håll. Jag får i alla fall spela och plötsligt fungerar det mesta, mycket tack vare en mycket duktig caddy, fast mitt usla wedgespel rår inte ens hon på. För första gången på länge går jag under hundra slag och slår min motspelare, tysken Wolfgang med hästlängder. Fast största bragden stod nog ändå Wolfgang för. Att ta sig runt en 18-håls golfbana i 35-graders värme när man fyllt 79 år är en prestation. Undrar hur många av oss som klarar det i den åldern? Taxiresan hem från Thanacity blir 74 kilometer och kostar straxt under150 kronor. Väl hemma möts jag av glädjeskuttande hundar som inte kan ge mig nog av pussar och svansviftningar. Man känner sig verkligen välkommen. Efter att jag packat upp går jag en sväng i de närmsta kvarteren och slinker slutligen in på en av de lokala barerna för att ta mig en Chang, öl. Baren är i stort sett fullsatt, men något saknas, barflickorna lyser med total frånvaro. Baren har dock en ladyboy som servitris och det vet i tusan om han inte försöker flörta med mig. Förskräckt bestämmer jag mig för att verka väldigt avvisande. Lite fobiskt kan jag själv tycka, han kanske trots allt bara är normalt ”barvänlig”. 

Åter till Bangkok

Så var det slut på semestern. Jag har stiftat många trevliga bekantskaper och kanske också delvis ändrat min uppfattning om livet vid kusten. Jag kommer säkert att komma tillbaka. Återvänder till Bangkok i minibuss. 150 bath kostar den cirka 18 mil långa resan. Vi är sju personer som reser med. Samtliga utom jag är thaiare. Bredvid mig sitter en kvinna runt 35 med en son i femårsåldern. Efter en stund frågar hon mig var jag kommer från. Sverige, svarar jag, norra Europa, känner du till det. Javisst, svarar hon, på svenska! Jag bor i Hemmavan. Hon berättar vidare att hon reste hem till Thailand på semester för drygt en vecka sedan och nu skall hon åka och hälsa på vänner i Surin. Nio timmars bussresa med en femåring, låter inte som en önskedröm, speciellt inte med tanke på att han redan efter 20 minuters resa hunnit med att både kräkas samt fått bussen att stanna för han skulle kissa.

Nim kommer inte tillbaka från sin semester förrän om tre dagar så jag beslutar mig för att stanna en natt i Sukhumvit. På förmiddagen går jag en sväng bland alla gatustånden och där i ett gathörn sitter en medelålders kvinna med bar överkropp. Jag vet inte om hon försöker sälja något, men om så är hade hon säkert lyckats bättre om hon varit påklädd, hennes tunna bröst hänger långt ner mot magen. Jag funderar på att erbjuda henne 20 bath för att få fotografera henne, men är rädd att det skall missförstås, vill inte hamna i något som ser ut som en prisdiskussion med en halvnaken kvinna, så jag låter bli. När jag åter passerar, på min väg tillbaka till hotellet, är hon försvunnen. Jag antar att någon kommit och tagit hand om henne, för inte ens här anses det riktigt rätt att visa sig halvnaken offentligt på söndagsförmiddagen. Normalt är thailändarna mycket pryda och blyga. Det är till exempel nästan enbart de riktigt unga som möjligtvis kan tänka sig visa sig i en bikini på en badstrand och om de gör det skall det gärna vara en bikini med en extra del så att det ser ut som en liten kjol. Badar offentligt gör man i sina vanliga kläder, som man sedan låter torka på kroppen. På en badstrand såg jag en muslimsk kvinna ta sig ett bad i full mundering, hon gick omkring med vatten till halsen och bara en smal synspringa för ögonen. Hon himlade antagligen med ögonen, där bakom burkan, när hon såg mig plaska omkring, enbart iförd ett par röda knälånga shorts.

Problemfyllt

Jag är kvar i Pattaya och har haft stora problem! Det ena gäller golfen. De senaste tre dagarnas golf har varit vedervärdig. Det gäller alltså inte golf generellt, utan mitt spel, vedervärdigt. Det är framförallt närspelet som inte fungerar, men även puttarna har varit dåliga. På Green Valley fick vi avbryta på grund av hällregn. Det brjade just när vi skulle slå ut på sista nio. Vi stod och väntade i 1 timma och 45 minuter innan vi kunde fortsätta. Dagen efter spelade vi på Pattana och fick bryta tre gånger på grund av åska. Minst en blixt slog ner i banan. I dag var vi tillbaka på Phoenix och jag trodde att det skulle gå bra eftersom jag spelat den banan några gånger nu, men icke. Värre än vanligt. Inte ens utspelet fungerade. Mitt andra problem har varit datorrelaterat. Har helt enkelt inte fått igång den. Problem med startknappen. Så nu i eftermiddag plockade jag isär datorn och nu fungerar den, fast jag har lite kvarstående kontaktproblem med ö-tangenten. Så datorproblemen har  jag i stort sett löst. Vad jag skall göra med golfen vet i tusan.

Fest och bad

Landskampen i golf mellan Sverige och Norge spelades på lördagen. Matchbanan Phoenix bjöd de 14 spelarna på bra underlag och en tryckande hetta. Som förväntat vann Norge, men vad gjorde det? De flesta ansåg att matchfesten var mycket viktigare än spelet. På Sabai dukades det upp till buffé och alla åt och drack sig nöjda. Maten är egentligen värd ett eget  kapitel, men trots det nöjer jag mig med att säga att den var mycket god och väl anpassad för nordiska gommar. Dagen var med andra ord väldigt lyckad, stort tack till alla inblandade. Jag har nu flyttat in i ett lånat hus i Sabai för några dagar. Jag hade inte varit i huset många minuter när några närboende knackade på för att höra vem jag var och vad jag gjorde där. Grannkontrollen är med andra ord god.

Söndagen var het och äntligen blev det lite tid för stranden. Efter ett par timmars bad och slappande i solstol avslutades kvällen på baren Fantasy, populär bland svenskar och norrmän.

Betagande golf

På morgonen avgick fyra bilar från olika platser i och runt Pattaya. Något mindre än hälften av resenärerna var svenskar och resten norrmän. Målet för resan var Wang Juntr Golf Park (http://www.wangjuntrgolf.com/content.html), som ligger ungefär halvvägs till Bangkok, men något öster om huvudleden. Golfbanan är minst sagt spektakulär, eller kanske som någon uttryckte det, ”det handlar inte så mycket om golf som om en upplevelse”. När vi parkerat och klätt om blev vi transporterade i en specialbyggd lastbil, den cirka 2 kilometer långa vägen upp till höglandsbanan. Banan gränsar delvis till en mindre djurpark med bland annat strutsar, vattenbufflar och olika antiloparter. När vi lämnat lastbilen, blev det ytterligare en transport i golfbilar, på smala vägar som slingrade sig runt likt en gocartbana i den kraftigt kuperade terrängen. Första hålets utslag låg 15 – 20 meter över, samt ett par hundra meter från green, med en sjö i bakgrunden. Sedan fortsatte banan likadant, kantad av vackra buskar som stod i full blom. Många hål hade vattenhinder, en del hål var smala och i stort sett samtliga var kraftigt kuperade. Greenerna var omgivna av bunkrar, dolda bakom vallar eller låg på en helt annan nivå än fairway. På ett hål var greenen omgiven av vatten på tre sidor, dessutom fanns det ett vattenhinder mitt på greenen. Efter avslutad runda var alla överens, en svår bana, men absolut värd ett besök och till och med norrmännen, som är vana att gå på tur, ansåg att det varit omöjligt att spela banan utan tillgång till golfbil. 
I morgon, fredag, blir det tävling. Först var tanken att det skulle bli en landskamp mellan Sverige och Norge, men då spelarantalet är ojämnt har det ändrats till ”bästboll”. Efter tävlingen blir det fest på Sabay, dit jag för övrigt flyttar i morgon, för den avslutande delen av min semester.

Semester

Jag ligger några dagar efter på bloggen. Det hela beror på ett datorhaveri. Helt plötsligt gick det inte att starta Windows och jag var tvungen att skaffa en ”recovery-CD” för att installera om. Allt utom personliga dokument försvann, eländes elände. Datorn är ju något som man bygger upp och gör personlig. När sedan allt rasar, blir det som att bygga upp en del av sitt liv på nytt. Nåväl, sedan några dagar befinner jag mig i Pattaya, för lite avkoppling med golf och trevligt umgänge,  mestadels svenskar och norrmän samtliga, vänner och bekanta till broder Sten. Jag bor i Jomtien, på en lugn gata, cirka 100 meter från havet och även om det inte blivit något bad i havet ännu så har jag åtminstone hunnit med att gå ett stycke längs den långa stranden och låta vågorna skvalpa mot fötterna, samtidigt som sanden strilar mellan tårna, en underbar känsla. 

IT-city

För några dagar sedan var jag på IT-city, ett stort köpcentrum, cirka 150 x 400 meter och åtta våningar högt. Byggnaden är fylld med butiker som säljer det mesta man kan tänka sig inom data, mobiltelefoni,  radio och TV. Anledningen till mitt besök är att jag lovat en bekant att köpa ett datorprogram åt honom (nu är det äntligen gjort Tomas, du bör ha det om cirka en vecka).

Jag kan nog tycka att det är lite konstigt att man i en ”vanlig” butik kan gå och köpa kopior av program, helt lagligt så att säga. I Sverige kan man ju knappt ladda hem en  musiksnutt utan att behöva oroa sig för följderna. En annan sak som är konstig är vad alla munkar gör på IT-city. Borde inte de sitta och komplementera i någon avskild vrå, inte springa omkring här bland världsliga ting och dessutom nogsamt kolla in omslag och texter till porrvideos, jodå, jag såg det allt.

Kanske är det ett tecken på att man börjar bli gammal, detta att man inte helt hänger med i en föränderlig värld, men jag tycker nog ändå som gamla C H Hermansson, någon dj-a ordning får det vara.  

Nattens skönhet

Det är vinter här, precis som i Sverige, eller torrperiod kallas det väl egentligen, men mina bekanta kallar det för vinter. För oss från Norden känns det onekligen konstigt att prata om vinter när temperaturen är + 35, men träden fäller löv hela tiden och det behöver krattas i princip varje dag. Trädet på bilden har en lustig egenskap. Under den ljusa delen av dygnet, ser det ut som vanligt, sedan, sådär fyra timmar efter mörkrets inbrott, det vill säga runt tiotiden på kvällen, slår det ut stora vackra blommor. De ser ut som vita liljor(tyvärr klarar inte blixten i min mobilkamera av att belysa, därför ingen bild på trädet i blom). När gryningen kommer släpper de taget och alla de vackra blommorna åker till marken. Så här håller det på, varje dygn, hela vinterperioden, vackert på natten och normalt tillhyfsat på dagen. Jag undrar vem det är trädet klär upp sig för, vilka nattliga gäster som lockas av dess skönhet. Vem det än är, blir det väl som vanligt hos nattens drottningar, besökaren är den som drar det kortaste strået.

Poolsnack

Kolla, nu kommer dom, ropade Junior. Han var inne på sin sista simrunda för dagen och blev så upphetsad att han fick en kallsup. Vem, frågade jag. Ser du inte limon, hostade Junior fram. Jag tittade, nej, sade jag. Bara en lastbil. Just den, svarade Junior och vore du inte analfabet kunde du själv läsa att det är hovets hundtransport. Det är rottisarna som kommer, lite sena i dag, de har kanske haft representation. Det kallar jag stil, fortsatte Junior. Vad har du att erbjuda? Mina transportmedel består av två stycken cyklar, båda italienska, en racer och en mountainbike. Du kan själv välja vilken du vill ta, svarade jag. Italienska, fnös Junior, samtidigt som han gick upp ur vattnet, om du åtminstone haft en Monark, men som sagt, du har ingen stil. Skall vi gå bort till restaurangen och spana efter tikar? Det enda du är intresserad av på restaurangen är smörgåskylen svarade jag. Jag har allt sett hur du står och dreglar där. För övrigt är det internationella kvinnodagen i dag, så vakta din tunga. Asch, sa Junior, men det är klart, bjuder du på en macka så tackar jag inte nej och så blev det. Macka och dricka för Junior och mig medan hovets hundar gjorde sig redo att äntra poolen.

Regression

När jag var i tonåren brukade jag ”övningsköra” mors bil, den gröna Saaben. Jag kan säga det nu för det är ju preskriberat för länge sen och det var inte på allmän väg, bara från garaget och fram till grinden, nästan aldrig ut på vägen, men kanske en extra sväng på ladugårdsplan. Nu är jag tillbaka där. Nim vägrar nämligen att låta mig köra här i Thailand, trafiken här är livsfarlig säger hon och om du som är fallang blir inblandad i en olycka hjälper det inte om det inte var ditt fel, dom kommer att döda dig. Å andra sidan lät hon Sten köra suven i Pattaya, så det vet i tusan. Inne i Bangkok vet jag inte ens om jag skulle våga köra. Det gäller att förstå alla inofficiella trafikregler och så är det ju vänstertrafik. Men på morgonen kör jag ut bilarna för att parkera dem på vår lilla gata där det är mer skugga och på kvällen kör jag tillbaka dem in på gården igen. Alldeles som med mors Saab. Jag har även varit ute i trafiken en gång, jag körde Chevroleten bort till tvättinrättningen, cirka en kilometer bort, men för säkerhets skull körde Nim före i den andra bilen och ”banade väg”.

Jag nämnde ju i förra inlägget att det är parkeringsvakter i stort sett på alla parkeringar och tidigare, när jag berättade om trafikolyckan på vår gata, att privatpersoner, som en självklarhet, ställde upp som trafikdirigerare. Likadant är det när jag skall köra in bilarna på gården. Tre fyra personer kommer genast och dirigerar, viftar med händerna och visar hur jag skall ställa bilen och hur nära jag kan köra. Jag hoppas verkligen att det är av vänlighet, inte för att de tycker att jag kör så fruktansvärt dåligt.   

Omtanke

Finns det någon finare egenskap än omtanke? Jag tror inte det och kanske det är det som jag gillar mest hos Nim, hennes omtanke om allt och alla. Ifall omtanke bara handlade om att ge skulle säkert många av oss kunna säga att vi var omtänksamma, men det handlar inte bara om det. Det handlar mera om att se och tänka sig in i situationen. Att som Nim, ta hand om sin mor, sina syskon och syskonbarn, skulle säkert vara självklart för de flesta av oss om behovet fanns och vi hade möjlighet. Om vi, som Nim skulle göra det i mer än 20 år utan att kräva något i gengäld är kanske inte lika säkert. Men hennes omtanke stannar inte vid det. Hennes fattiga landsmän får naturligtvis sin beskärda del, men det finns ju andra som kanske inte syns lika lätt, men som behöver lite omtanke och sällan får det. På i stort sett alla större parkeringar i Thailand finns det parkeringsvakter som hänvisar plats. För det mesta har de mycket att göra så de försvinner snabbt för att hjälpa nästa, när man parkerat. Jag har hitintills inte sett någon annan än Nim gå och leta upp dem efteråt för att ge dem 20 bath för besväret. Inte så mycket kanske, men trots allt en väldigt fin gest. Senaste dagarna har det varit riktigt varmt här och när vi var och handlade senast och var färdiga frågade Nim vill du ha något att dricka, ja tack svarade jag. Nim gick iväg och kom tillbaka med en hel kasse med dricka. Ta en sa hon, resten är till parkeringsvakterna. Sedan gick hon runt på parkeringsdäcket och serverade vakterna dricka. Det kallar jag omtanke. I kväll när vi skulle gå och lägga oss sa hon, det har varit tomt hos grannarna på baksidan hela dagen, undrar om deras hundar fått mat. Bäst att vi går och ger dem lite. Så blev det och hundarna var utsvultna. På samma sätt får de närlevande gatuhundarna och vildkatterna en skål mat varje dag. Omtanke är en fin egenskap som få av oss besitter, men ibland upptäcker man den där man minst anar det. Den upptäckten tror jag att jag gjorde hos någon för någon vecka sedan. Personen det gäller i det fallet skulle aldrig ”erkänna” att han gjorde något av omtänksamhet. Därför tänker jag inte heller avslöja det, bara, med vänligt sinne, notera att den ibland finns där man inte trodde.

Språkförbistring

Jag vet inte om jag nämnt det, men jag är språkintresserad, okej, så till den milda grad att man skulle kunna kalla mig språkpolis. Nu har jag i och får sig lärt mig av nyskilde Fredrik Lindkvist att språk är levande därför finns inte så mycket rätt eller fel. Förstår jag vad ”sändaren” vill kommunicera så är det rätt, oavsett hur tokigt det låter. Thailändskan ställer dock till huvudbry. Som ni säkert vet har asiater svårt för det här med r. När jag läste på Linköpings universitet hade vi en mycket duktig kinesisk professor som föreläsare i datalogi. Hans favavorituttryck var ”velly velly difficult”, något som vi naturligtvis hade väldigt roligt åt. Jag har sett olika förklaringar till det här med att asiater har svårt för r. Några säger att asiater helt enkelt inte kan säga r, vilket jag vet är fel. En annan, troligare förklaring, är att man i de asiatiska språken inte skiljer på l och r, de är helt enkelt utbytbara. Den förklaringen har jag köpt, det förklarar till exempel varför varmt, hett på thailändska ibland uttalas lån och ibland rån. Jag var nöjd, ända tills idag då jag skulle fråga Nims mor ifall hon gillade steken. Allay, frågade jag. Alla satt som frågetecken. Vad jag skulle sagt var array, vilket ungefär betyder, tycker om? Vad jag i stället sa var vad och alla undrade vad jag menade med att bara säga vad rätt ut i luften. Jag blir inte klok på språket här. Det följer inte mina lärda  normer och jag begriper ingenting. Matlagning är en annan sak som jag inte förstår så mycket, även om jag kan slänga ihop en del rätter. Det påstås till exempel att den thailändska maten passar oss svenskar väldigt bra, vi gillar den helt enkelt. Det, vill jag påstå, är en sanning med modifikation. Vi gillar den thailändska mat som är anpassad för oss. Den thaiarna tillreder till sig själva är oftast alldeles för stark för oss. Nu har jag lärt mig. Hot eller spicy frågar jag. Får jag svaret yes, vet jag att jag skall låta bli att smaka. Är svaret no, vet jag att det är starkt, men att jag troligtvis överlever. Jag är som sagt en novis i köket och inte förrän jag levt här ett tag förstod jag egentligen skillnaden på kryddstarkt, salt och surt. När jag tillreder mat använder jag mycket salt och soya och till min förvåning ojade sig thaiarna över vad stark maten var. Salt använder man mycket lite i matlagningen här. Däremot mycket kryddor som sagt, Massaman, som är en mycket god rätt, med bland annat curry, betyder egentligen muslim, det var av kringresande muslimska kryddförsäljare som thaiarna lärde sig tycka om kryddstark mat.