Slutord

Så är det dags att ta farväl kära läsare, bloggen stängs ner 25 Januari, 2011. Jag vill tacka för att du följt mig på min resa och hoppas att du haft lite glädje av att delta. Jag hoppas att du förstår att det Thailand jag beskriver är det land jag möter och både jag och mina vänner här är fullt medvetna om att det finns orättvisor av olika slag. Ingen av oss vill att det skall vara så, men ingen av oss tror heller att det finns en enkel lösning eller att det skulle bli bättre om man inte turistade i Thailand. Tvärtom är det vår övertygelse att många människor skulle få det mycket sämre om turismen minskade eller försvann. Låt oss i stället alla arbeta för att den typ av turism eller annan verksamhet, som går ut på att utnyttja andra människor oavsett land, försvinner.

Jag skall avsluta bloggen med att berätta lite om dig kära läsare. Du representerar just nu ett av de dryga 700 besök bloggen haft. Troligtvis befinner du dig i Sverige. Något över 600 besök kommer därifrån, men du kan även representera något av de 70-tal besöken från Thailand. Mindre chans är det att just du är ett av de 10-tal besöken från USA eller ett av de handfulla besöken från Malaysia. Nederländerna representeras med ett besök så även om det är liten chans att det är just du så finns dock denne besökare där ute någonstans. Nästan säkert är det att du sitter framför en pc, 72 % gör och att du har Windows som operativsystem, 92 % har det. Din webbläsare är troligtvis Explorer, eller kanske Chrome. Och om du inte sitter framför datorn är det troligast att du surfar med din Iphone. Hur det nu än ligger till hoppas jag att vi, du och jag, snart kan träffas i verkligheten igen. Det skall bli riktigt skoj. Tills dess, sköt om dig och må gott.
/pälle

Hemresa

Sista dagen! I natt bär det av hem. Tiden har gått alldeles för fort och jag känner mig inte alls beredd att åka tillbaka. Sex veckor kan verkligen rusa i väg. Dock, det är tisdag så det blir en sista golfrunda för den här resan. Mua Ake Vista, lillasyster till Mua Ake, blir den sista golfbanan för den här gången. Banan är lite kortare än normalt, par 70 i stället för par 72, vilket gör att banan går lite fortare och inte är så välbesökt. Den är dock liksom Bangkok Golf och Pinehurst försedd med belysning. Det blir en trevlig runda tillsammans med Phil och Nim. Phil förlorar och får därmed stå för lunchen. Efter lunchen åker jag och hämtar mina nya skor. Har låtit göra mig ett par. Jag fick själv bestämma modell, vilket innebär att de är väldigt traditionella och själv välja ut skinnet för dem. Därefter ritades mina fötter av och två höjd samt breddmått togs och sedan var det bara att vänta tre dagar på att de skulle bli färdiga. Jag blev väldigt nöjd med dem och betalade glatt de tvåhundra (!) kronor det kostade. Nu är det snart dags för massage och sedan är det bara tre timmar tills det är dags att åka till flygplatsen. Landar i Frankfurt tidigt i morgon och får vänta där ett par timmar innan nästa plan tar mig till Arlanda. Sedan blir det tåg till Norrköping.

Det känns som sagt tråkigt att åka hem, men nästa resa hit är redan inplanerad. Den blir i Juli då det är stor ljusfestival i Isan. En av de begivenheter man inte bör missa om man åker till Thailand.

Bonanza - Bangkok

Återresan från Bonanza till Bangkok utnyttjas till diverse oinplanerade och impulsiva studiebesök. Det första blev hos en mjölkbonde. Familjen har 30 mjölkkor. Någon egentlig ladugård finns inte, men en cementplatta för utfodring och en speciell avdelning för mjölkning. Det finns även plåttak som skydd under de värsta regnen . Något förvånad konstaterar jag att korna får hö och ett slags ensilage. men bondfrun förklarar att betet i hagen inte räcker till. Mjölkproduktion har inte pågått mer än några decennier i Thailand och det var just i de här trakterna det hela startade.

Nästa stopp blir hos en person som odlar druvor. Det här är Thailands vindistrikt nummer ett, men den odlare vi stannat till hos odlar druvor för att ätas, inte drickas. Jag förvånas över att odlaren pratar så bra engelska. tills han förklarar att han växte upp i Bangkok och att han i tjugoårsåldern flyttade till Los Angels, USA, men att han efter 16 år bestämde sig för att flytta hem till Thailand igen. Han köpte sig marken och förberedde den för vindruvsodling. Första skörden räknade han med att bärga nu i mars. Vi välkommnades på skördefest, men i vart fall jag var tvungen att tacka nej.

Nästa stopp blev en Italiensk medeltidsby! Silom Village, som den kallas, är ett litet Italien i miniatyr, uppbyggt av några konstnärer och entrepenörer som slog sig samman och skapade denna lilla oas och turistfälla mitt ute i skogen.

Detta är som sagt Thailands vindistrikt och många gårdar och områden har Italieninspirerade namn. Vårt fjärde och sista stopp blir dock på en stor vingård, Grand Monte som är inspirerad av Frankrike. Här blir det också lunch. Ur högtalarna svävar, på franskt vis, inte dundrar på thailändskt, Chason d’Amour följd av Amour le bleu. Passar på att prova ett av gårdens Syrah-viner, men tycker att det är lite väl ungt och fruktigt, saknar kropp och karaktär. Efter detta besöket blir det raka spåret tillbaka till Bangkok.

A tribute to the pick up

En hyllning till vad som måste vara Thailands populäraste bilmodell, Pickupen. Få bilar är så praktiska och användbara, kan nyttjas till allt från nöjesåkning till allehanda varutransporter. Jag tror att en del även är inredda, fast det behövs ju egentligen inte.

Bensin är, jämfört med i Sverige, mycket dyr. Något vi kanske borde reflektera lite över när vi gnäller över att bensinpriset snart är uppe i 14 kronor. Om vi jämför med pengavärdet borde bensinen i Thailand kosta ungefär 3, 50/liter i svenska kronor, men den kostar närmre 10 kronor/liter! Eller omvänt, om vi i Sverige hade thailändska priser på bensinen skulle den kosta runt 30 kronor litern!

En dag på Bonanza Golf Club

Golf på Bonanza Golf Course, http://www.hotels2thailand.com/khao-yai-golf/bonanza-golf-country-club.asp Förutom golfbanan finns här hotell, en äventyrspark, med klättring, ridning och gud vet allt. Det är ett otroligt stort område och dessutom väldigt vackert. Banan är kuperad och rolig att spela. Området ligger alldeles intill nationalparken Khao Yai och är ett av Bangkokbornas andningshål. En del åker hit för en dags avkoppling, andra köper lägenhet eller tomt inne i äventyrparken eller utmed golfbanan. priset för billigaste lägenheten (2 rum och kök) är cirka 600 000 svenska kronor. Om greenfee-avgift ingår är oklart.

Människans nycker är konstiga. På en av de första bilderna kan ni se mig och min caddie för dagen. Vi blekfeta nordbor har ju inget emot lite solbränna så jag går klädd i kortärmat och shorts, medan hon bär yllevantar för att slippa bli solbränd.

Möte med Bob

Efter golfen beger vi oss till en sjö några kilometer från Phil och Soopas nybyggda hus (cirka 30 minuters bilresa från golfbanan). Här möter Bob och Booi samt släktingar upp och även Soopa. Bob och Boo är deras närmsta grannar och anledningen till att de själva valde att bygga här.

Efter vår picknick åker vi hem till Bob och Bo för en kopp te. Damerna sätter sig i köket medan vi tre europeer sätter oss i "Bobs" rum och löser världsproblem. När Bob flyttade hit, sålde han allt han hade i England utom möblemanget från vardagsrummet. Det lät han frakta hit och möblerade ett rum som han kunde känna sig engelsk i. Natten tillbringas i Phils och Soopas alldeles nybyggda hus.

Efter vår lilla picknick

En dag på golfbanan

Golf på Bonanza Golf Course, http://www.hotels2thailand.com/khao-yai-golf/bonanza-golf-country-club.asp Förutom golfbanan finns här en äventyrspark, med klättring, ridning och gud vet allt. Det är ett otroligt stort område och dessutom väldigt vackert. Banan är kuperad och rolig att spela. Området ligger alldeles intill nationalparken Khao Yai och är ett av Bangkokbornas andningshål. En del åker hit för en dags avkoppling, andra köper lägenhet eller tomt inne i äventyrparken eller utmed golfbanan. priset för billigaste lägenheten (2 rum och kök) är cirka 600 000 svenska kronor. Om greenfee-avgift ingår är oklart.

Människans nycker är konstiga. På bilden kan ni se mig och min caddie för dagen. Vi blekfeta nordbor har ju inget emot lite solbränna så jag går klädd i kortärmat och shorts, medan hon till och med bär yllevantar för att slippa bli solbränd.

Och hur gick det då i golfen. Ja, Phil kom trea. Sedan var det Nim och jag. Jag låter en bild av min boll och en bild av Nim tala, så får du dra slutsatsen själv.

Golf och födelsedagsfest

Har inte nämnt golfen på ett tag nu. Kunde ju inte spela i går eftersom jag var tvungen att ta mig till immigration office för att få Visa-stämpel i mitt tillfällig pass. Kontoret ligger i en enorm byggnad som uppfördes på order av Taksim, förre regeringschefen. Hans tanke var att samla alla myndigheter på ett och samma ställe. Byggnaden är som sagt var enorm och där finns minst två innergårdar, var och en stor som en ordinär fotbollsplan. Hur som, jag fick, utan större svårighet, min stämpel och golfen flyttades till i dag onsdag. Var och spelade på Don Mueang Golf Club,  http://asiatours.net/golf/thailand/courses/bkk_muang-ake.html     En rolig och trevlig bana med mycket vatten och många bunkers, absolut en favorit. Lasse och jag var och spelade här förra våren. Förutom den konstgjorda varelsen på bilden, finns det minst en, livslevande, dock något mindre, som simmar omkring utanför restaurangen (kommer du ihåg den?). 

Normalt är golfdagarna för min del tisdagar och fredagar, men den här veckan blir det onsdag och torsdag. I morgon är det inte Bangkok som gäller, i stället skall jag, Nim och Phil åka och spela på en bana som ligger bland bergen cirka 2,5 timmars bilresa bort. Det blir spel om pengar, Nim mot Phil och mig. Undrar hur mycket vi kommer att förlora.


I kväll bjöd Satang in mig på födelsedagskalas. Hon och jag träffas i stort sett varje morgon och har ett litet samtal. Satang bor granne och älskar att prata engelska samt att dansa. I dag fyller hon sju år.

Visa-run

För ett antal år sedan införde Thailand strängare VISA-kontroller, detta som ett försök att minska den illegala arbetsinvandringen från framför allt Burma. För oss som åker till Thailand på turistvisa innebär det att vi direkt vid ankomst får ett Visa på 30-dagar (gäller svenska medborgare). Om vi sedan vill förlänga detta kan vi göra det genom att lämna landet och sedan komma tillbaka. Man får då maximalt ytterliggare 30 dagar, men oftast mindre. Totalkt kan man på ett turistvisum maqximalt få 90 dagar uner 6 månader. Dessa resor in-och ut ur landet för att få en ny godkänd vistelse kallas för “Visa-run”. Jag gjorde ett Visa-run denna resa. Åkte allra länngst noorut i Thailand och passerade gränsen till Burma och sedan direkt tillbaka. Det hela kostar ungefär 100 kronor (Visaavgift för inresa till Burma) och tar cirka 5 minuter. Själva gränspassagen vill säga. Det gäller ju att ta sig till gränen först så totalt tog det mig tre dagar. Det hela slutade med en riktig västgötaklimax för när jag kom hem var mitt pass spårlöst försvunnet! Det hade hela tiden legat på mittkonsolen i bilen, men som sagt väl hemkommen var det borta. Det var bara att åka till polisstation och anmäla det som bortkommet och sedan dagen efter bege mig till svenska ambassaden och begära ett nytt, provisoriskt pass. Det känns onekligen som man slösat bort ett par dagar. Fast det är klart, jag har haft några upplevelser och i något byråkratiskt arkiv som jag skall försöka hitta i eftermiddag finns det registrerat att jag anlände från Burma den 8 januari. 

Gyllene Triangeln

Någon gång under sent 60-tal hörde jag för första gången talas om Gyllene Triangeln, opiumodlingens tillika smugglingens näste nummer ett. Det var i en bok och området beskrevs som mörkt, ogenomträngligt, hett, ogästvänligt, fuktigt, kort sagt, helvetet på jorden. Tyvärr kommer jag inte ihåg författarens namn, annars kunde jag upplyst honom om att området, kanske beroende av klimatförändringar, inte är speciellt varmt längre, samt att helvetet numera innehåller både ett tempel och två casinon. Templet finns på thailändska sidan och ett casino finns på Laos och ett på Burmas sida gränsen. Floden Kong, en del av Mekong, som utgör gränsen mellan de tre länderna flyter dock lugnt vidare mot Kina, såsom den alltid gjort. 

Opium varken odlas eller smugglas här längre, i vart fall inte i en omfattning som gör det mödan värt att åtgärda. De fattiga bönderna är lika fattiga som förut, medan några förslagna affärsmän som sagt byggt casinon för spelsugna Thailändare. Burmeserna och Laoterna är alldeles för fattiga för att ha råd att spela här.

Mat är mat eller ...?

Norra Thailand är typisk jordbruksbygd, ris- och sockerrörsfälten avlöser varandra. Ju mera norrut man kommer desto mer övergår landskapet till att bli ett bergigt skogsområde, regnskog. En stor näring här uppe är hundexport till Kina. Det är inte bruks- eller sällskapshundar som exporteras, nej det är hundar avsedda till föda. Själva äter inte thailändarna hundkött. Vad skall man göra det för när det finns sådana delikatesser som stekta grässhoppor, honungsmarinerade larver och ej att förglömma, grillad råtta. Det som anses som delikatesser här i norr, rynkas på näsan åt längre söderut, likväl som i Sverige.

 

Vi reagerar lätt på andras konstiga matvanor, men varför skulle det vara värre att äta hund eller råtta än till exempel kyckling eller älg? Grönsaker anses helt okej att äta, men inte kött, nåja fisk kan accepteras och ägg! Det är väl konstigt. Själv använder jag gärna grädde vid matlagning, något som köksguden förbjöd någon gång på 80-talet. 

Folkmusik

Här har jag satt ihop ett litet bildspel, men det är inte bilderna jag vill framhålla, utan musiken. Den är komponerad av den omåttligt populära folkmusikern Jarram. Han dog för 5 - 6 år sedan, men är väldigt populär. Folkmusiken från nordöstra Thailand och framförd på dialekten Isan är den mest populära. En som blivit riktigt känd på att sjunga musik härifrån är faktiskt svensk och heter Jonas.

Trafiken i Thailand

Den thailändska trafiken är värd ett eget kapitel. Den styrs, naturligtvis, av lagar och regler som över allt annars, men här finns ett viktigt tillägg, den thailändska pragmatismen. Detta har till följd att i stort sett allt är tillåtet eller i vart fall accepterat så länge inga olyckor sker. Det finns, vad jag sett,enbart en lag eller regel som följs till 100-procent. Inga tvåhjulingar på elevatored highway. Jag misstänker att den bestämmelsen åtföljs enbart för att kassavakterna inte släpper in dem. Annars ser man det mesta. Grundregeln är att det råder vänstertrafik. Jag skriver grundregel för alla typer av tvåhjulingar bryter ständigt mot denna bestämmelse. Bilar och andra typer av fyrhjulingar bryter mot den ju mindre trafikerad vägen är. En normal landsväg till exempel innebär att alla typer av fordon bryter mot denna bestämmelse. Omkörning sker i huvudsak i ytterfil, om det inte av någon anledning anses enklare att köra om i innerfil eller genom att snedda över något parti där ingen väg finns. Innerfilen är i huvudsak till för långsamtgående fordon, men om man kan hålla en högre hastighet genom att kryssa sig fram så varför inte. Fordon inne i en rondell har oftast företräde gentemot de utanför. Detta är dock inte absolut givet. Förare och passagerare skall använda säkerhetsbälte. I vart fall i framsätet. Det är fullt tillåtet att sitta på flak, hänga utanför fordon och så vidare. Motorcyklister skall bära hjälm, i vart fall föraren och på huvudleder och fram till klockan 18. Antalet passagerare (hit räknas människor, djur och paket) på motorcykel bestäms i huvudsak av förarens balansförmåga. Men, på något sätt fungerar det och kanske just beroende av denna pragmatiska syn på trafikregler. Med fungerar menar jag då att trafiken på något mirakulöst sätt flyter på trots alla trafikanter, olyckor hör dock till vardagen. Den inte alltför attraktiva 1:a platsen vad det gäller trafikolyckor, innehas av staden Pattaya. År 2007 omkom där 2,7 personer per dygn i trafikolyckor. Till stor del beroende av det stora antalet turister. Turister, billig sprit och lätt tillgänglig motorcykeluthyrning är ingen bra kombination. Men givetvis är det också många thailändare inblandade i trafikolyckor. Dock bör man som “fallang” vara medveten om att ifall en olycka sker är man genast huvudmisstänkt för att ha förorsakat den. Allt följande en enkel devis, om inte thailändarna själva begriper sig på trafiksystemet hur skulle då en fallang kunna göra det.

 villaområden används gatorna till allt möjligt. Detta beroende på att tomterna, normalt är mycket små och utrymme för vad det vara må, finns helt enkelt inte. Därför blir gatorna till exempel lekplats, parkeringsplats, upplag för diverse byggnadsmaterial och plats för tvättställningen. Det hela kräver en god grannsämja, för visst vore det enkelt att bli irriterad på barnen som sparkar boll runt och mot den nytvättade bilen eller på grannens hundar som försöker och ibland lyckas slita ner tvätten och drar iväg med den runt hela kvarteret. Men sådan är inte thailändaren, vad tjänar det till att bli arg, det innebär ju bara att tappa ansiktet, så thaiaren ler urskuldande och rycker på axlarna som för att säga sånt händer och för övrigt barn och djur, vem kan vara arg på dem!

Sunday Market

Alla som någon gång kommer till Bangkok borde ge sig själv upplevelsen av att besöka Sunday market. Jag var i dag där för tredje eller kanske fjärde gången och varje gång blir jag lika förstummad. Här finns i stort sett allt. Jag har förvisso inte sett vare sig spark eller långfärdsskridskor ännu, men om det inte finns där någon stans så finns det absolut någon som kan fixa fram det på två till tre dagar. Sunday market, tror jag, består av två delar. En inomhusdel, som är öppen sju dagar i veckan och en utomhusdel som enbart är öppen på lördagar och söndagar. Det hela kan närmast beskrivas som just en stor marknad, men de marknader vi har i Sverige, verkar rent löjliga i jämförelse. Om man på Sunday market ser något man tror man vill ha skall man köpa det för tre minuter efter att man lämnat den aktuella “affären” är man totalt borta och hittar inte tillbaka igen. Det är med andra ord ett myller av trånga “gator”, butiker, varor och folk. Det finns ett slags grundsystem i kaoset som innebär att flertalet konstbutiker ligger på ett ställe, djurbutiker på ett ställe och så vidare, men man kan aldrig vara helt säker. I dag skulle vi till en alldeles speciell butik som vi visste var den fanns. Vi hittade till en butik som vi visste låg på parallellgatan, tappade bort oss och sedan tog det oss tre timmar att lokalisera butiken. Trots att jag varit här flera gånger nu och sett de mest besynnerliga saker, liksom vädigt bra saker så har jag ännu inte handlat något, men det blir säkert av någon gång, bara chocken lägger sig.

Nyårsdagen

Även om Thailand är buddhistiskt och därför använder sig av den buddhistiska kalendern emmelanåt så är man i grund och botten pragmatiker och använder sig av samma tideräkning som i väst. För de flesta thailändare är det därmed i dag första dagen på det nya året och därför skall man offra vid andehuset på tomten, samt helst bege sig till templet. Vi for till ett tempel någon kilometer bort, där man matar fiskar, en sorts malar som lever här och inte får fiskas. 

Dessutom kan man köpa diverse vattenlevande varelser och släppa dem fria i floden. Tanken är att de skall bli så glada av att återfå sin frihet, så de simmar iväg med sin välgörares bekymmer och elände också. Vi inhandlade några snäckor, ett par små ålar och sex feta grodor som släpptes i floden. Grodorna verkade, i ärlighetens namn, inte speciellt förtjusta av att bli släppta i vattnet. Vid templet fanns också en damm full av sköldpaddor som kunde matas med gurka, vilket de åt med stor förtjusning. Slutligen skrev vi våra namn och födelsedata på ett stycke bladguld som sedan lades i en av socklarna till vad som skall bli en ny Buddhafigur. Så nu finns man där, inmurad med sin nyårsönskan. Hemma var det väl, backhoppning och Wienervals som vanligt antar jag.