Ett ord kan betyda så mycket

Prolog

Av olika anledningar, som vi inte behöver gå i på här, har jag fått möjligheten att tillbringa ett år i Bangkok. Valet var inte svårt, jag bestämde mig genast för att sälja lägenheten och begära visum för ett år.
Nu blir det ju aldrig riktigt som man tänkt sig. Det första som hände var att Thailand råkade ut för de värsta översvämningarna i mannaminne. ”Mitt” område drabbades tidigt, cirka en månad innan svensk media började rapportera om översvämningarna i Bangkok stod det 1, 7 meter vatten inomhus i de norra förstäderna! Det kan vara svårt att ta till sig när man på nyheterna hör att det är översvämningar i Thailand. Vad innebär det egentligen? Om vi tittar på vad som hänt så har cirka två tredjedelar av landet drabbats. Thailand och Sverige är nästan lika stora till ytan. Så tänk dig att vi lägger alla delar av Sverige under vatten, från yttersta sydspetsen av Skåne till ett hundratal mil norr om Östersund. Alla av er skulle ha mer än en meter vatten i köket! Nationalekonomiskt sett är tsunamin som drabbade Thailand 2007 en flugskit i jämförelse. Nu, i början av december har vattennivån inomhus sjunkit till straxt över vaderna, om man skyddat sitt hus och till knähöjd utomhus (gäller Bangkoks norra förorter). Det här gav mig givetvis än större anledning att resa, även om jag inte är en bra hantverkare så behövde mina vänner hjälp. Jag beräknade att vattnet skulle ha sjunkit undan till början av december och bokade ett flyg till den tredje december, Samtidigt skickade jag in en ansökan om visa för ett års vistelse i Thailand.

Lägenheten lämnade jag till försäljning och vad händer? Sverige, eller i vart fall Norrköping råkar ut för sin värsta bostadsförsäljningskris sedan fastighetsbubblan 1998, det blir helt enkelt omöjligt att sälja en lägenhet utan att förlora minst 100 000 svenska kronor. Jag inser att jag måste hitta en annan väg. Blocket visar sig vara lösningen på mitt problem. En vecka innan planerad avresa hittar jag ett företag, Psykiatrika, som söker en lägenhet att hyra i Norrköping. Jag ringer och kommer i kontakt med en mycket trevlig person, Johnny, Vi gör en ”deal” och företaget hyr min lägenhet för åtminstone fyra månader.

Men fortfarande inget visa. Det jag ansökt om är ett så kallat OA-visa. De kan ges till ansökande personer som är över 50 år och kan verifiera att de har minst 180 000 bath på bankkonto eller som pensionsinkomst. Jag hade ingetdera, men jag har en lön från Sjöfartsverket som är mer än det dubbla. När Sjöfartsverket och jag gick skilda vägar begärde jag ett intyg, skrivet på engelska, att de betalade min nuvarande lön under ytterligare 13 månader och att jag fick den oavsett var jag befann mig eller vad jag gjorde. Inga problem svarade man. Vi skickar det senast i början av nästa vecka. Inget kom dock och jag skrev och påminde. Resultat, intet. Efter ytterligare påstötningar och efter att ha väntat i mer än två veckor, skrev jag själv en engelsk text och skickade som ett förslag till Sjöfartsverket, Jag fick svar i stort sett omgående ” Vi tar din text rakt av, skickar det till dig i morgon”. Och det kom! Jag samlade ihop de behövliga dokumenten, 9 x 3 A4-sidor plus tre foto och skickade till ”agenten” Visum direkt (att jämföras med de 24 A4 som krävs av en thaiare som vill komma till Sverige för en månad).

Några dagar senare ringde agenten och sa att ambassaden krävde en kopia av ett bankkonto med minst 180 000 bath. Jag förklarade att jag inte hade det, men att det fanns ett intyg att jag fick lön på mer än det dubbla, det borde räcka ansåg jag. En vecka senare ringde agenten igen, ”de ger dig inget visum”, var beskedet. De kräver ett bankkontobevis på minst 180 000 bath. Jag ringde ambassaden och de verifierade. Förvisso kunde mitt intyg från Sjöfartsverket vara Ok, problemet var bara att där stod att jag hade en månatlig ”salary”, det vill säga lön och OA-visa var avsett för pensionärer och dom har ingen lön.

Nu gällde det att hitta en snabb och bekväm lösning, jag tänkte febrilt. Thailändare är ju trots allt vänliga och pragmatiska även om de är paragrafryttare av Guds nåde. Salary, sade jag, betyder förvisso lön, men det skulle ju lika gärna kunna översättas till ersättning, eller hur. Jo, svarade tjänstemannen efter en stunds funderande. Och ersättning är ju just vad pensionärer har, så vad är skillnaden, fortsatte jag. Du har rätt svarade han och tre dagar senare (tre dagar före avresa) fick jag tillbaka mitt pass med visumstämpel för ett år!

Den här gången har jag bokat resa med Air Berlin. Nim blev, som före detta flygvärdinna, galen. Vad var det för något lågprisalternativ jag valt, jag borde veta bättre. Men de skall ju vara Tysklands näst största flygbolag så jag ser inte riktigt problemet. Vi får se vem som har rätt.

På onsdagseftermiddagen ringde gamla vännen Tomas. Jag skulle bara önska trevlig resa sa han. Tack svarade jag, men jag reser inte förrän på måndag. Sa du inte att du skulle resa den tredje? Det är nu på lördag! Och visst hade han rätt. Det hade varit snopet att upptäcka det på måndagen. Med enkel biljett och ett års visum blir den här resan lite annorlunda än de tidigare. Jag vet inte hur länge jag stannar, men före sommaren räknar jag inte med att komma tillbaka.

Vad det gäller bloggen så räknar jag med att uppdatera den minst en gång per vecka.